Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - gap ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
o. adv. (prep.) igen, fsv. (i)gen = isl.
(i)gegn, jämte gagn-, motsv. fsax., fhty.
gegin (m. m., ty. gegen), ags. ongegn
(eng. again); germ. adj. *ga$ina-,
*ga-gana-. - De sv. formernas
utvecklingshistoria är delvis mycket dunkel. Se
Swenning Sv. lm. Bih. 4: 105, 120 med
litteratur. - Jfr gagn, genast,
gensaga, genom, ögen. - Genmäle, se
-mäle.
genast = fsv. (jämte genstan m. m.),
superl. till gen, använt om tid, ss.
strax(t) till lty. stråk, rak, tvärt m. fl.
gendarm = ty., från fra. gendarme,
ä. gens (Värmes, män med vapen.
genealogi, släktforskning, -register,
av grek. genealogia, till geneá f., börd,
släkt (urbesl. med kön); se f. ö.
etymologi.
genera, från fra. gêner, plåga,
besvära, till sbst. gêne, ffra. gehene, som
anses åtminstone påverkat av hebr.
gehenna, dödsrike.
general, t. ex. Wivallius (om Tilly);
som militär titel i Sv. på 1600-t. =
ty., från fra., förkortat av capitaine
general, colonel general (jfr ä. nsv.
generalöverste 1600-t., ty. generaloberst),
till lat. generälis, allmän, avlett av
genus, -eris (urbesl. med kön).
generation, 1686 i betyd. ’släktled’,
tidigare, t. ex. I. Erici 1642 i betyd.
’fortplantning’ = ty. osv., av lat.
gene-rätio, alstrande, till generäre, alstra, till
genus (genit. generis), kön.
</b>generell</b>, allmän, ej hos Weste 1807,
från ty. =, ombildning av lat. generälis
(se general).
generös, 1671: generens; vanl. under
1700-t. (dock äldst i betyd. ’ädelmodig’
utan den nuv. bibetyd. av ’frikostig’),
men ännu ej upptaget hos Weste 1807;
dess förekomst i en övers, klandras av
Journ. f. litt. 1800 = ty., av fra.
généreux, av lat. generösus, ädel, till genus
(genit. generis), släkt, kön (urbesl. med
kön). - Att ordet redan o. 1700 var i
viss mån ’folkligt’, synes framgå av
skrivningen siönnerössa plur. Lybecker 1710.
genever, Tersmeden 1734: ’ett glas
jenevre’, från holl. jenever, från ffra.
genevre (fra. genièvre, eng. gin), från lat.
juniperus, enbuske.
geni, 1719, från fra. génie, av lat.
genius, skyddsande, sedan: vett, smak,
kvickhet (väl genom inflytande från
ingenium, se ingenjör), urbesl. med
kön. - I svenskan äldst ’naturligt
anlag, skaplynne’ o. d. Betyd. ’originell
skaparkraft, person begåvad med dylik’
uppträder först vid slutet av 1700-t. (i
Tyskland o. mitten av samma årh.),
tydligt utpräglad hos t. ex. Geijer och
nyromantikerna. Dock ännu i en
annons i DA 1808: ’En yngling om 15 år
med qvickt genie och hyggligt utseende’;
samtidigt ingenium o. snille i samma
anv. - Ett annat, men besläktat ord
ingår i geniofficer, nämligen fra.
génie, ingenjörskonst, av mlat. genium
för ingenium, maskin o. dyl. (ffra. engin
> eng. engine, se gina), i lat.:
(medfödd) begåvning m. m. (se ingenjör).
genitiv, förr i regel med lat. form =
ty. osv., av lat. genitivus, genetivus
(underförstått casus), som anger el. tillhör
släkten, medfödd, alstrande, tidigare
casus patricius, med förebild i grek.
genike (underförstått ptösis, fall); till
stammen i genus osv.
genom, igenom, värd. o. dial. även
gönom, i dial. också gömmen (jfr fsv.
gömon) genom konsonantomställning,
fsv. (i) genom (gin-, gyn-, gon-), motsv.
isl. (i)gegnum, gpgnum, fno. gognum,
da. (i)gjennem, jfr ags. gegnum, rakt
fram; egentl. dat. plur. till adj. gen,
motsv. isl. gegn osv.; bildat som
ömsom. Formernas utvecklingshistoria är
i vissa avs. omstridd o. dunkel; jfr
Kock Ark. 9: 263, 10: 303, PBB 18: 430,
Ljudh. 2: 14, Uml. u. Br. s. 232 med
litteratur; se även under gen. - Det
förstärkande genom-, t. ex.
genomelak, även som två ord, nu vard.,
redan hos Spegel 1685: genomarg.
genompyrd, se pyra.
gensaga, se gen o. saga.
genstörtig, fsv. genstörtogher, -igh,
genstyrktigh, av gen-, mot (se ovan), o.
en avledn. till fsv. styrkt, styrka,
motståndskraft (= isl.), en bildning på -ipö-
till isl. styrkr, stark. Noreen V. spr.
7: 217, 218.
gentil, ett 1800-talsord, som
betydligt sjönk i kurs redan under seklets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
