Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - glöd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jfr fsv. gnistlan f., gnisslande, motsv. ä.
da. gni(d)sle; jfr isl. gnista ds., no. gnista,
gnälla, sv. dial. o. no. gnistra, gnälla,
gnissla, mlty. gnisteren, gnissla;
ljud-härmande bildningar liksom isl.
gnast-(r)an, gnisslande, Ity. gnastern, gnissla,
el. isl. gnesta, st, vb, smälla, el. no.
(k)nista, gnälla, ty. knistern, knastra,
sv. knastra osv.; jfr gnista, gnistra.
gnista =.fsv., jfr fsv. gnist f., gniste
m., ä. sv., sv. dial. gnistra, da. gnist,
motsv. isl. gneisti m., fhty. gneisto m.
(ty. gneist; jfr gnejs), ägs. gndstf., m. m.
Det östnord, i kan ha uppstått av e (=
ei i isl. gneisti-, jfr under fresta o.
gäspa); annars föreligger här avljud.
Man har bl. a. ansatt en germ.
grundform *ga-hnaist-;jfr isl. hneisti o. fpreuss.
knaistis, brand. I alla händelser sannol.
av ljudhärmande upprinnelse liksom
gottl. snaikstä ds.: egentl, ’sprakande’ el.
dyl., jfr föreg. - Annorlunda Brugmann
IF 6: 102 f.: en sammansättning av ett
gån- o. en bildning motsv. lat cestus,
hetta (av *aidh-s-t- enl. Frödhe); jfr
under id l o. idel. Gån- för K. F.
Johansson IF 19: 136 n. till ie. ghen,
gnida (med bakre gh\ i sanskr.
ghand-osv., liksom hn- o. sn- i de isl. o. gottl.
orden till ett likabetydande (s)ken; jfr
sv. nödeld, egentl.: gnideld, till isl.
nua, gnida, osv. Men växlingen gn-,
hn-, sn- måste närmast sammanhållas
med den i de onomatopoetiska
bildningarna fnysa, nysa (isl. hnjösa) o.
eng. sneeze el. den i isl. fnykr, knykr,
snykr, stank, osv., där en analog
tolkning icke är möjlig el. antaglig. -
Härtill vb. gnistra = da. gnistre. Ett
avlednings-r uppträder även i flity.
ga-neistra, sbst., gnista, jfr ä. sv., sv. dial.
gnistra ds. Möjligheten att vb. gnistra
är denominativt kan sålunda ej avvisas.
gno, fsv. gnöa (med ö av ii) == isl.
gnua, no. gnua, no.-da. g nu, i avljudsförh.
till gnugga; besl. med grek. khnavö,
skrapar, river (*ghnau-); jfr gny.
Rimord: isl. nua = fhty. nåan (se nödeld);
jfr även isl. bnua - got. bnauan, möjl.
med pref. bi-; ävensom ie. knu^ gnida,
varom under njugg. - Betyd, ’springa’
i sv. slangspr. är att jämföra med motsv.
i skubba el. sv. dial. gni(da). - Gno
förhåller sig till gnugga som glo till
glugg.
gnoding, fisken Trigla gurnardus,
egentl, ett dialektord (jfr Linné Sk. resa)
med samma betyd, som fiskens andra
namn, k norr h an e (från Ity. knurrhan,
ty. knurrhahn} o. knot, efter dess
knorrande el. grymtande läte; besl. med isl.
gnadd n., knorrande, knot, gnydjci,
knorra; jfr 110. 7-j’of, ryt (till ryta), fra.
grognard (;> eng. gurnard, varav
artnamnet), ’grymtaren’. Onomatopoetiska
bildningar av samma art som
knorrhane o. knot äro verben knorrra o.
knot a.
gnola, Bureus Suml. o. 1600, besl.
med gnälla, isl. gnpllra, no. gnaala;
jfr gnola = gottl. gnaula.
gnugga = fsv., av germ. *gnuwwön,
i avljudsförh. till gno såsom glugg till
glo. Fsv. gnogga har utvecklats ur
gnugga som fsv. togga ur tugga. -
Växelformer: no. nugga, nyggja; jfr isl.
nua, fhty. nuan. - Jfr Kock Uml. u.
Brech. s. 233 med där citerad litteratur.
gny, fsv. gny m. o. n. = isl. gnyr m.,
da. gny n., ett blott nordiskt ord, av
urnord. *gnuia-, till gnu- (i gno), egentl.:
gnida, skrapa, varav: framkalla ett
starkt ljud (isl. gnyja, larma, är nog
avlett av gnyr). Jfr k ny.
gnägga, fsv. gnwggia = isl. gneggja,
da. gnatgge, av germ. *gnagjön. -
Rimord: nisl. hneggja = ägs. ndégan (eng.
neigh) osv.; no. kneggja, sv. dial. knäja.
Uddljudsväxlingen visar hän på
ljud-härmande ursprung.
gnälla, t. ex. 1592, i ä. no. ofta: gläfsa,
skälla = isl. gnclla, gläfsa, i nisl., no.:
skrika, jämra; i ä. nsv. (1600-t.), sv.
dial., isl. o. no. med stark böjn.; kanske
ljudhärmande (jfr knall) ; möjl. dock,
liksom flera andra germ. vb. med
gn-( jfr gny) urspr.: gnida, skrapa.
gnöla, se gnola.
gobeläng, 1852 (gobelin), från fra.
gobelin, efter uppfinnaren Jean Gobelin
(l 400- 1.). - Tidigare dock i sa m m an s.
gobelängstapet, 1812; jfr
Oxenstierna 1796: Gobelins tapet.
god, fsv. göper, god, förträfflig, f. ö.
i ungef. samma betyd, som i nsv., t. ex.
’ansedd, redlig o. d.’ (jfr det officiella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
