- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
198

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - gramse ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gramma, skrivtecken (se föreg.), o.phoné,
röst, ljud (jfr telefon).

gramse, Bib. 1541, avledn. (möjl.
genom förmedling av en geni t. grams)
till ä. iisv. adj. gram, fsv. gramber ds.
= isl. gramr osv. (allm. germ. utom got.),
vred, egentl.: brummande o. dyl., jfr
got. gramjan, uppreta (se gräma):
ie. *ghrom- i grek. khromos, buller m. m.,
khrömados, gnissel o. d. fslav. gromu;
dunder, urspr, ljudhärmande (läte av
vrede); besl. med grym, grymta.

1. gran, vikt, B. Olai 1578 = ty. (m.),
av lat. gränum, korn, i mlat.: minsta
viktenhet (fra. gra in, varav ä. nsv. green
1589), urbesl. med korn; jfr granat.

2. gran, träd = fsv., no., da. = isl.
grön, ett blott nord. trädnamn; efter
de spetsiga barren; besl. med isl. gryn,
fhty. gråna, ägs. grann, mustasch, i
fhty. även: fiskben (ty. granne) o.
ax-skägg, jfr ir. grend, skägg; till samma
rot med betyd, ’sticka fram, vara spetsig
o. d.’ som grann, grad 2, gräs o.
(san-nol.) gro; se förf. Etym. Bemerk. s.VI f.,
Persson Indog. Wortf. s. 18 n. 2. Samma
betyd.-utveckling föreligger i ty. fichie,
gran, tall, av fhty. fiuhta, besl. med grek.
pevke osv., sammanställt med grek. (horn.)
ekhe-pevkés, spetsig. - Fsv. groin, sv.
dial., no. gran jämte en del
ortnamnsformer visar möjl., att ordet urspr, är
en i-stam el. kanske konsonantstam; jfr
Sahlgren Skagershtilts sockens [-natur-namn-] {+natur-
namn+} s. 68 f. Formen har annars
förklarats som ett kollektivt urnord. *
gran-ja- (jfr gräs). - Avledn. av gran
föreligga i sjönamnen G rang e n t. ex. Vrml.,
Vstml., Dalarna, o. sockenn. Gränge
(vartill Grängesberg) Dalarna,’nu vanl.
G ra n gar d e. Se förf. Sjön. 1: 193.

1. granat, ädelsten = fsv. (pl.-a)
= ty., från lat. gränätus, kornig, till
gränum, korn (se gran l o. jfr granit).

2. granat, ett slags projektil, J. De la
Gardie 1623 = ty. granate, från ital.
granata (fra. grenade; se gren adj är),
en med krut o. hagel fylld kula,
uppkallad efter granatäpplet (Bib. 1541),
som innehåller en massa
karmosinfär-gade kärnor o. självt fått sitt namn av
denna anledning (:lat. gränätus, kornig,
se granat 1).

1. grand = fsv,, nisl., fda.; i ä. sv.,
no., ä. da. även m. (r.); mptsv. Ity., ty.
grand m., grus; av germ, *granda-9
jämte *grandan- i fno., no. grande m.,
grusbank o. d. vid vatten; i
avljuds-förh. till mholl. grinde f. ds., fhty. -grint
(ty. grind) m., utslag, sårskorpa, med
betyd, ’grus’ el. dyl. i fhty. ortn.
Grint-aha, o. grund l, 2; till ägs. grindan,
söndermala, krossa (eng. grind), av germ.
* grend- = ie. *ghrendh- i litau. gréndu,
gnider sönder; med samma
betyd.-ut-veckling som i gryn, gryt o. got.
gramst-, grand (se grumla); till en
ljudhärmande rot av samma art som
den i gramse.

2. grand, (av Spanien), från spän.
grande, till lat. grandis, stor. - Hit:
grandezza, från spän. el. ital. (motsv.
en lat. bildning på -itia).

granit, o. 1750 = ty., från mlat.
granitum marmor (>. fra. granit), egentl.:
kornig sten, till lat. gränum, korn; jfr
granat; urbesl. med korn.

grann, i ä. nsv. även: tunn, liten,
fin, t. ex. i frasen groft och grant, in
på 1800-t. (Weste 1807); dessutom:
noggrann, längst kvarlevan de i uttr.
giva grann akt, 1807, 1813, av Dalin
1850 betecknat såsom något föråldrat;
ävensom ännu i samvetsgrann; i sv.
dial. alltjämt i båda dessa betyd., t. ex.
grann tråd, vara grann på något, fsv.
gränder, grann-, fin, tunn, noggrann =
isl. grannr, fin, tunn, da. grand, tydlig;
jfr Ity. grann, skarp, bitter, noga, sydty.
grannig, skarp, sparsam; av germ.
"granna-, till gran-, vara spetsig (se
gran). - Den nsv. betyd, ’fin, om
kläder o. d.’ har utvecklat sig ur bet}^d.
’tunn, fin’ ungefär som det’likbetyd,
fin. - Jfr granska, mangrant. .-
G rån ni a ga, 1600-t.: nogräknad,
ömtålig (t. ex. Dalins Årg.), även: fin, smärt,
jämte ä. nsv. grannlagad (= no.),
grann-lagd, nogräknad m. m., höra till lag i
betyd, ’sätt, arf, resp. vb. lägga.
Härtill: grannlagenhet, O. v. Dalin 1740
osv., Sahlstedt 1773, bildat efter
mönstret av beskaffenhet, beläsenhet
osv. (till ty: beschaffen, ä. sv. beläsen);
knappast däremot till det sällsynta
grannlagen, som uppträder t. ex. i pluralf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free