- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
200

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - grepp ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dat på svaga rotstadiet till gripa (som
bete, huggtand, fsv. biti, till bita).

grepp, ä. nsv. o. dial. även grep, fsv.
grip = isl. grip, da. greb, av germ.
*gripa-n., avljudsform till gripa; bildat som
bett, flott, skott osv. - Växelform:
germ. *gripi- m.=–fhty. grif(ty.griff), ägs.
gripe (eng. grip), även i dyrgrip (se
gripa). Jfr sv. bett n., men ty. biss m.
osv. - Grepp: grep - bett: bet osv.

Greta, kvinnon. = fsv., motsv. ty.
Grete, förkortning av Margareta; jfr
även Margit, Marit o. Märta.

grevar, pl., klumpar efter f
ettsmältning, 1772 anfört som ett ord brukat
av ’gemene man,’ Dalin 1850; 1827:
grefvar - da. grever, från mlty. greve
m. = fhty. griobo (ty. griebe), eng.
greaves; germ. stam *greub-9 väl i
av-Ijudsförh. till grov.

greve = fsv. = isl. greifi (med ei
genom Ijudsubstitution ss. i reikna, se
räkna, jfr steinn = mlty. sten), från
mlty. greve (*gräbion-) = fhty. grdvio,
jfr fhty. grävo (ty. graf); urspr, örn
vissa högre kungliga ämbetsmän, särsk.
föreståndare för ett område, sedermera
ärftlig värdighet. Den äldre betydelsen
kvarlever i t. ex. ty. deichgraf, mlty.
dik-gréve, överuppsyniiigsman över
skyddsdammarna i ett landskap, höll.
pluim-graaf, hönsvaktare, ty. dial. grébe,
byfogde. Ofta fört till roten i got. gagréfts,
befallning (i så fall egentl.:
befallnings-hävande), o. skilt från ägs. geréfa,
gi-rcéba (groeba), föreståndare (*garöbian-,
jfr eng. reeve, byfogde), scirgeréfa (eng.
sheriff), föreståndare för ett visst distrikt,
scir, som bl. a. förts till fhty. ruova,
tal, isl. -rof (alltså: anförare för en skara
el. dyl.). Förbindelsen mellan de ty.
o. ägs. orden hävdas dock senast av
Loewe Zfvergl. Sprachf. 48: 100 medelst
antagande av ett *gagräfo, *gagräfio,
varav genom haplologi fhty. gräfo, grdfio.
Enl. Br0ndal Substrater og laari s. 145
f. o. tidigare Heyne Wörterb. utgå dock
samtliga orden ytterst från den
bysantinska hovtiteln graphevs, egentl.:
skrivare, varav på merovingisk latin bildats
graphio, hos frankerna i Gallien
beteckning för en kunglig ämbetsman; jfr fra.
greffier, domstolsnotarie (*graph[i]a-
rius). De ägs. formerna ävensom fhty.
grävo kunde innehålla ett *gräfus, av
graphevs: i ägs. återges lat. ä både med
é o. de. - Grev framför namn, särsk.
vanligt under 16- o. 1700-t., från ty. -
Komma i grevens tid, i en lycklig stund,
numera dock vanl.: i sista minuten;
jfr: Printz Eugene dog i Grefwens tid
(1736), dvs. ’i behaglig tid’. Enl. Tuneld
5: 242 (1773) kallades den för de
underhavande lyckliga tiden under greve
P. Brahe d. y:s friherrskap i vissa
delar av Finnland för »grevens tid». I
Danmark med motsatt betyd., med
syftning på »grevefejden» under greve
Kristoffer av Oldenburg (Dalin Hist).

griffel, 1637: greflar plur., 1640:
grefflar plur., 1689: gryffel, S. E.
Bren-ner 1703: griffel = da. griffel, från Ity.,
ty. griffel = fhty. grifll m., osv., från
lat. graphiolum, dimin. till graphium,
från grek. graphion, grapheion,
skriv-stift, till gräphein, skriva (jfr biograf).

grift, fsv. grift f. o. grifter m. =
fda., ä. da. grift, av germ. "grefti-, till
gre-ban (- gräva); i avljudsförh. till germ.
* graf ti- i fno. g ref t, mlty. graf t, gracht
osv.. Den sv. betyd, ’välvd el. murad
grav’ torde bero på främmande
inverkan, snarast från ett ord motsv. fhty.
gruft, cruft, underjordiskt rum, väl ej
ett germ. *grufti- (avljudsformen till
föreg.), utan från mlat. grupla, grek.-lat.
crypta (se krypta, grotta).

griljera, G. Warg, från fra. griller,
halstra, till fra. gril, halster (se grill 1).

1. grill, grillrum, från eng. grill,
egentl.: halster, från fra. gril, halster,
biform till grille, galler, rost, av ffra.
graille, av lat. cräticula, halster, liten
fläta, dimin. av crätes, flätverk (urbesl.
med germ. hur6- i fsax. hnrlh, flätverk,
galler, isl. hurd, got. haurds, dörr, osv.).
- Grilljanne, skämtsam benämning
under 1890-talet på ett visst slags unga
snobbar, »dekadansfjant», efter Jones
grillrum vid Norrmalmstorg; uppfunnet
av tidningsmannen Gunnar Haegerstolpe
(se Aftonbl. 1919, 29. 12) o. särskilt
spritt genom Jörgens Figaro; med avs.
på senare leden jfr b ön d j an n e m. fl.
Möjl. bildat efter fra. gratin, snobb,
egentl.: kött stekt med rivet bröd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 07:30:44 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free