Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - grepp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hjelmqvist Förn. o. familjen, m. sekund,
anv. s. 79, Sternhagen Spr. o. st. 5: 247.
2. grill, Serenius 1734, vanl. pl. -er
t. ex. Columbus Ordesk. (i ä. nsv. ofta
använt som sg.), jämte da. grille, plur.
-er, från lty., ty. grille, plur. -en = grille,
syrsa (fhty. grillo), från lat. grillus,
gryllus, av grek. grýllos, gräshoppa. -
Den bildliga anv. av ordet finns även i
ital. grilli pl.; jfr dessutom lty. sirs
ds., egentl: syrsa. F. ö. ha griller o.
nycker jämförts med andra insekter
såsom bin (i eng.), flugor (i da.), myggor
(i ä. sv. o. ty.), myror (i sv.); även med
fåglar (ty.) o. maskar (se vurm).
grimas, Columbus Ordesk. (grimace),
från fra. grimace; dunkelt; ofta fört till
stammen i följ.
grimma (nos- o. dyl.), fsv., no. grīma
= da. grime ds.; i fsv. o. fda. även:
märke på träd; i fsv. dessutom: mask för
ansiktet (i grīmumaþer) = isl. gríma;
därjämte i sydsv. o. no. dial.:
smutsstreck o. dyl. i ansiktet; jfr fsax. grima
f., ags. gríma m., ansiktsmask m. m.,
ävensom sv. dial. grimig, smutsig el.
stripig i ansiktet, no. grimutt ds. Hit
hör också no. fossegrimen, näck o. dyl.,
jfr isl. grímr, person som döljer sitt
namn, egentl.: maskerad. Av dunkelt
urspr.; möjl. besl. med grek. khriō,
be-stryker, smörjer (*ghri-).
Grimsten, härad i Nke, fsv.
Grīma- o. *Grymostēn, antagl. till ett personn. o.
sten; jfr personn. Grim i t. ex.
Grimstorp, t. ex. Vgtl., Ögtl., Smal.
grina, t. ex. Bureus o. 1600 = isl.
grína, no. grina, st. vb, da. grine, mlty.
grînen, fhty. grînan (ty. greinen) i ungef.
samma betyd.: förvrida ansiktet till sura
miner, gråt el. skratt; jfr ags. gránian
(eng. groan), stöna, klaga, av *grainōn.
Väl egentl, samma ord som sv. grina,
ej sluta tätt till o. dyl. = no. grina,
da. grine ds. (om söm o. dyl.); med
grundbetyd.: gapa, t. ex. i uttr. grina
som en solvarg. Härtill med avljud:
gren samt isl. greina, -nd-, åtskilja
m. m., som kan vara kausativum till
grina, men även denominativt. Jfr till
betyd.-utv. gapa. Se t. ex. W.
Cederschiöld Fil. samf.:s i Göteb. minnesskr.
s. 71. Ordet är rotbesl. med sv. o. no.
dial. grisa, grina o. dyl.; i övrigt
dunkelt; jfr sanskr. hrī, skämmas (egentl.:
förvrida ansiktet?). - Jfr grätten.
grind = fsv. = isl., no., i betyd.:
grind, galler, spjälverk av olika slag;
med avledn.: mlty. (osv.) grindel, tvärslå,
rigel; av ie. *ghrendh- i litau. grindìs,
tilja, fslav. gręda, bjälke, sannol. i
avljudsförh. till ie. *ghrondh- i lat. grunda,
taksparrar (kollekt.), takstol. Dessa
utomgerm. ord gör det osannolikt, att
grind, såsom föreslagits, skulle vara en
bildning på ie. -ti till grina i betyd. gapa
(dit däremot mhty. grinden, öppna sig, är
att föra; jfr Persson Indog. Wortf. s. 97).
grindval, en mindre val, som
uppträder i stim = no. grindhval el. -kval,
från Färöarna; vanl. fört till grind i
betyd, ’fålla’, men kanske i stället med
Persson Indog. Wortf. s. 448 anm. l besl.
med ry. grjadá (*ghrendh-), rad.
grip, fsv. grīper = isl. grípr, da. grib i
betyd, gam; från mlty. grîp = fhty. grîf
(ty. greif) med biformen grîfo; lån från
lat. gryphus, från grek. gryps, en
sagofågel.
gripa = fsv. = isl. grípa, da. gribe,
got. greipan, fsax. grîpan, fhty. grîfan
(ty. greifen), ägs. grípan (eng. gripe),
samgerm. st. vb; av ie. *ghrib-, i
avljudsförh. till litau. grëbti, graibýti ds.
Jfr grep, grepe, grepp o. följ. - Hit
hör även dyrgrip (särsk. skämts.), från
isl. dýrgripr, dyrbarhet, till isl. gripr m.
ds. = fsv. griper (plur. -ir), egentl.: egendom,
av germ. *gripi-, etymol. identiskt
med ty. griff (se grepp).
griphummer, öknamn särsk. på
exekutionsbetjänter o. tullnärer, C. F.
Dahlgren, från lty. griphummers, egentl. om
humrar med stora klor (till gripa).
Väl av ä. nsv. Gripomenes Leopold, Weste
1807, da. Gripomenes Holberg Jeppe osv.,
vanl. betraktat som en makaronisk
bildning griphomines, till lat. homines,
människor; i så fall urspr. från studentspr.,
som älskat dylikt blandspråk (jfr t. ex.
den lundensiska dikten: Gingimus in
gatis osv.); kan emellertid svårligen skiljas
från likabetyd. fra. gripimini,
grippeminaud, som synas ha ett annat
ursprung. Jfr Å. Munthe Stud. i mod.
språkv. 6: 175 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
