- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
244

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - hov ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samt fsv. höveliker, passande, ä. nsv.
hövelig t. ex. Bib. 1541, ett annat ord
än hövlig; jfr höft 2.

3. hov (uttal: håv\ fsv. hof, furstes
boning o. hushållning o. dyl., = da.
hof, från mlty. hof ds. = fsax., fhty.,
ty., ägs. hof i olika betyd.: gårdsområde,
lantgård; betyd, ’furstehov’ efter f ra.
conrt. - Etymologiskt identiskt är det
inhemska fsv. *hof, som uppträder i en
mängd ortnamn, Hof osv., dels väl i
betyd, ’gård’ o. dels i den av "gudahus’
= isl. hof n. i samma betyd. - Möjl.
egentl.: upphöjning, jfr no. hov n.,
liten hög, mhty. hubel, kulle, samt väl
även fsv. humpna, svullna = da. hovne;
besl. med huv; Meringer IP 18: 267
utgår däremot från det till samma
ordgrupp hörande sanskr. kupa-, grop,
håla, o. ansätter grundbetyd.:
’bostadsgrop’. - Jfr Ii o ve ra, h o ver i, hyfsa,
hövisk, hövlig. - Sammans, fsv.
hofgardher, herregård, sätesgård, kvar
i sydsv. dial. hogård o. t. ex. ortn.
E k sjö h of går d Smal. = isl. höfgardr,
slott, berg, fda. hofgaard, da. hovgaard.

hovera = fsv., öva sig i riddarspel
pråla, jämte da hovere från mlty.
hové-ren = ty. hofieren; avledn. av hov 3;
alltså egentl.: uppträda som man
brukar vid ett hov. I ålderdomlig anv.
t. ex. i Psalmb. 1695: ’Men min själ
skal nu hofwera*.

hoveri, om danska o. skånska förh.:
arbete som underlydande bönder hade
att lemna till brukandet av godsegarens
jord = da.; närmast till ett verb
motsv. skån. ho(v)a, göra dagsverke
under en herrgård, till da., sydsv. dial.
hov i betyd, ’herrgård’ = hov 3.

Hubert, mansn., se Hugo.

huckle, t. ex. Bellman, Weste 1807,
dialektord, utvecklat av fsv. hnvudhklcedhe.

hud, fsv. hup = isl. hud, da. hud,
fsax. hud, fhty. hut (ty. haut), ägs. hyd
(eng. hide), av germ. *hudi- f. = ie.
*kuti-9 motsv. (med avljud) lat. cutis f.,
jfr grek. kytos n., fpreuss. kcuto; till ie.
(s)kut, betäcka, jfr grek. sky tös n., hud,
utvidgning av (s)ku, se h u m, skjul. -
Medan sålunda hud urspr, betecknat
den skyddande, kvarsittande huden,
synes däremot skinn äldst ha betytt
’den avflådda* el. dyl. - Hud brukades
förr ofta i uttr., där nu skinn
användes, t. ex. hålla någon el. sig i huden,
Gustaf II Adolf osv., sätta till huden i
betyd, ’släppa till skinnet’ osv. -
Hud-flänga, fsv. hudhflcengia, till flänga i
betyd. ’flå’.

hudik, en glad h., 1850-t. (Uppsala);
möjl. från mlty. hudeken (med -en
uppfattat som best. art.), egentl.: liten
hud, jfr ty. eine gute, ehrliche (osv.)
haut (förr dock i dålig bem.: uble haut),
se Noreen V. spr. 3: 258; kanske dock
helt enkelt en skämtsam anv. av
namnet på invånarna i Hudiksvall.

Hudiksvall, stadsn., möjl. av ett
Huvudvik o. vall; jfr Noreen Spr. stud.
3: 96.

hug, ålderdomlig poet; form för håg
(fsv. hugher, hogher); se d. o. -
Hugskott, fsv. hugskot, ingivelse = isl.;
jfr fsv. vb. skiuta i hugh, ingiva.

hugga = fsv., av ä. *hoggwa (runsv.
haukua) - isl. hoggva, da. hugge, av
urnord. *haggwan = fsax. hauwan,
fhty. houwan (ty. hauen), ägs. héawan
(eng. hew); av germ. *hauwan,jfr fslav.
kovali, hugga, smida, lita u. kauti; med
c/-avledn. i lat. cudo, slår. - Härav
hugg, fsv. hug = isl. högg n., jfr
mlty. hauw m. osv.

hugna, fsv. hug(h)na = isl. hugna,
behaga; avledn. av hug (el. n-stammen
fsv. hughi). - Härtill: hugnad, fsv.
hug(h)naper; motsv. i da., no.

Hugo, mansn., från ty. =, av fhty.
Hugo, kortnamn till mansnamnen på
Hug- (samma ord som sv. håg), t. ex.
Hugibert, nu Hubert (sammansatt med
ett adj. bjärt liksom t. ex. Her(i)bert,
Robert). Jfr Höpken.

huj, interj., Bib. 1541. - Som sbst.:
i en el. ett huj, jfr fsv. medh enom
hyij Ansg., ä. nsv. medh en hug 1555,
motsv. i da., Ity., ty. (in einem hui);
i ä. nsv. även: uthi en hoy 1626, ännu
Weste 1807: l en hoj. – I sv. väl lån
från da. el. Ity.

huk, i brädspel, Bellman: brickan i
huken, egentl.: hörn (jfr likbetyd, fra.
com), från Ity. huk, hörn, biform till
hök, hörn = ägs. höc, hake, krok (eng.
hook); i avljudsförh. till hake. - Samma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 20:22:08 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free