- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
246

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Language, Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - hov ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hum i ha el. få hum om, närmast
av ä. nsv. humn ds., som väl får
betraktas som best. f. till el. en analogisk
ombildning av fsv. humi m., dunkel
föreställning; besl. med no. hŭme,
mörker, o. isl. húm n., skymning;
m-avledningar till den ie. roten ku, betäcka, i
t. ex. hud; växl. med sku i skum,
skjul
osv.

human, 1658 av lat. hūmānus, möjl. till
humus, jord, o. homo, människa (jfr
lomber; urbesl. med -gumme i
brudgumme); ū i det lat. ordet är dock
dunkelt.

humbug, Almqvist o. 1855, Backman
Pickw. 1870, frän eng. humbug (o. 1750),
som äldst betydde ’puts, skämt’; osäkra
tolkningar; jfr (?) bug, fågelskrämma,
spöke o. dyl.

humla, fsv. humbla (även: gräshoppa)
= no. humla, da. humle, av germ.
*humlōn-, avledn. av germ. *humla- i
ä. nsv. hummel (humbel) = mlty. hummel,
fhty. humbal m. (ty. hummel f.), jfr
eng. humble-bee; besl. med fslav. *čĭmelĭ
(polska czmiel), av en ie. rot km̥,
ljud-härmande; jfr ty. hummen, surra; alltså
av samma slags ursprung som
insektnamnen bi, broms o. mygg, — I ä.
nsv. synes den starka formen vara
enarådande (ännu hos Lind). Den svaga
formen hum(b)la t. ex. Swedberg 1719.
- Om dial. möhumla se under mjöd.

humle = fsv., da. = fno. humli; jfr
ags. hymele; säkerligen ett urgammalt
lån från slavernas chmelĭ (av *chŭmelĭ),
vilket självt kommit från Östern, där
motsvarigheter finnas i östasiat.,
turkotatar, o. östfinska språk. Lånet stod i
samband med införandet av
humleodlingen. De västgerm. språken ha ett
inhemskt uttryck: *hoppan- i ty. hopfen
osv., besl. med ty. dial. hupp, tofs (efter
humlekottarna); själva växten är hos
germanerna inhemsk.

hummer, 1639, 1642: humer, jfr humor
1609, motsv. isl. humarr, da., l ty., ty.
hummer. Det sv. ordet är att döma av
sitt -e- snarast lån från ty., där det
dock är sent uppvisat. Den yttersta
källan (liksom för fra. homard) är säkerl.
det västnord. humarr, som synes vara
urbesl, med grek. kám(m)aros, ett slags
kräfta, som kunde tänkas höra till roten
kam, betäcka (se himmel); alltså: välvt,
övertäckt djur. En avljudsform är
sannol. ags. hæfer, krabba (eng. dial.
heaver m. m.), av *hǽƀr, av västgerm.
*hamr, av germ. *hamaraz (Pogatscher).
— Eng. har i stället lobster, av ags.
loppestre, av lat. lopostra, biform till lōcusta.

humor, egentl, från lat. hūmor, vätska,
begagnat av engelska läkare om kroppens
vätskor, av vilkas inbördes förhållande
de fyra temperamenten bestämdes;
härav: lynne, sinnelag; se humör (jfr:
Vara vid goda, dåliga vätskor’); o.
sedermera även (under Shaksperes tid) om
de lustiga infall, som leda sitt ursprung
från sinnelaget. — I betyd, ’lynne,
sinnelag’: 1630-t., A. Oxenstierna 1644 :’folkedt
i god humor’ (såsom han har favar för
favör, honor för honnör osv.). —
Galghumor, från ty. galgenhumor,
egentl, om den dömdes känslor i el.
under galgen.

humör, 1638, från fra. humeur, från eng.
humour, från lat. humor, vätska; se föreg.

hund, fsv. hunder = isl. hundr, got.
hunds osv. (eng. hound blott om
jakthundar); allm. germ., av *hunda-, =
ie. *ku̯n̥-tó-, d-avledn. av ett urgammalt
ieur. ord för vårt äldsta husdjur: ie.
kuon-, kun- i grek. kýōn (genit. kynós),
saiiskr. çvā (genit. çunás), samt i armen.,
fir. o. litau.; lat. canis hör även hit,
men är till sin form dunkelt (kanske
med analogiskt inkommet a). — Samma
avledn. som i germ. spr., men annat
avljudsstadium föreligger i armen. skund.
Hundfatt, se fatt 1. — Hundfila,
1796, Weste 1807, ombildning av sv.
dial. hundfyla, till vb. fyla, banna,
snäsa, avledn. av ful; jfr sv. dial.
hundful, oförskämd. — Hundkäx jämte
-kax, umbellaterna Anthriscus o.
Chsero-phyllum, 1587: hundakex, I. Erici
1642: hundakax, motsv. no. hundkjeks,
ä. da. hundekjæks (o. 1577, delvis även
om andra växter); i sv. dial. även käx,
kax
som enkla ord. Av omtvistad
härledning. Jfr eng. kex, ihålig stängel,
Gonium; sannol. lån från nord. spr.;
kelt. cecys kommer från eng. Se f. ö.
Ekwall Shaksp. vocabulary 1: 84 n. 5. —
Hundloka, se loka 1,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 10 15:23:48 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free