- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
247

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - hov ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


hundra, ä. nsv. även hundrat, av
fsv. hundraþ n., ofta som adj.; jämte
hundrade, av fsv. hundraþa, egentl.
gen. pl. (kvar bl. a. i århundrade);
motsv. isl. hundrað n., da. hundred,
fsax. hunderod, fhty., ty. hundert, ags.,
eng. hundred; av germ. *hunda-, hundra,
i got. o. västgerm. hund, o. *raþa-, tal,
jfr got. raþjô, räkenskap, tal = fhty.
redia (ty. rede), tal, motsv. lat. ratio,
beräkning, förnuft (se reson), till reor,
beräknar (möjl. besl. med råd). -
Germ. *hunda-, 100 = ie. *kn̥to- (-mt-) i lat.
centum, grek. (h)ekatón, sanskr.
cata- n. samt i fir., fslav. o. litau.; alltså ett
urindoeur. räkneord. - Ordet ingår
i fsv. *hund, hundare, härad (egentl.:
skara på 100 el. 120 män el. familjer
el. snarare: 100 fattat som obestämt
antal) i t. ex. Lagunda (se under
lag 1) o. namnen på de uppländska
folklanden Fiædhrundaland, Attundaland,
o. Tiundaland m. fl., möjl. även i
finska lånordet Satakunta, som enl.
Karsten är en tavtologisk bildning: fin.
sata, 100, från ariska spr. Avledn.
hundare, härad (snarast lån från
sydgerm.), uppträder i en del uppländska
härads- o. sockennamn, ss. Lång-,
Närding-, Sju- (dvs. ’sjö-’), Sämming-,
Ärlinghundra.

hundsfott, okvädinsord, 1609 (plur.
-er), 1631 (nom. sg. -er), på 1600-t.
betecknat som ett mycket ’ohöviskt’ ord,
från lty., ty. hundsfott, egentl, ’cunnus
canis’, till ty. dial. fott, vulva = isl.
fuð osv.; se närmare futtig. I ty.
under 16- o. 1700-t. som okvädinsord
ofta eufemistiskt skrivet Hundsf. el.
Hundsetc. Schulz ZfdW 10: 131. - I
y. tid även: baksits på släde, t. ex.
Weste 1807.

hunger = fsv., da. = flty., fhty.
hungar (ty. hunger), ags. hungor (eng.
hunger) ~ got. hûhrus; av germ. *hungra-,
*hunhru- = ie. *kn̥kru- (-a), besl. med
grek. kénkei, hungrar, kánkanos, torr,
polykankés, mycket brännande; väl
även med isl. , plåga (av *hanhan),
o. litau. kenkti, göra ont. Med avs. på
betyd.-växlingen ’bränna’ ~ ’hungra’ jfr
svälta o. ex. hos H. Petersson Ar. u.
arm, stud. s. 43 f.

Hunneberg Vgtl., fsv. Hundab(i)ærgh,
jfr Hundeberg i Sunnerbo hd Smål.,
Hunnekulla, fsv. Hundakulle, Vgtl.,
osv.; kanske till genit. plur. av hund;
el. också, enl. förf. Sjön. 1: 239, åtm.
i vissa fall, till ett urgammalt
bergnamn *Hunde, rotbesl. med fsv. hūn,
takås, isl. húnn, mastspets, kymr. cwn,
höjd; jfr (?) grek. bergn. Kýnthos; i
avljudsförh. till ie. *ku̯endho- i fir. cend,
bret. penn, huvud, spets (jfr bergn.
Penninerna i n. Engl.).

hunner, asiatiskt nomadfolk, bekant
i Europa från 300-400-t. e. Kr., motsv.
ty. hunner osv., långt före Kr. av
kineserna kallade hiung nu, jfr sanskr.
hūna, grek. unoi, m. m., fhty. hûn. På
germ. botten har detta sammanfallit el.
förväxlats med ett inhemskt germ. ord,
hūn-, i t. ex. ty. ortnamn ss. Hünfeld
o. personnamn ss. Humboldt (fhty.
Hûnbolt) samt lånorden isl. húnar (i
den poet. Eddan om både franker o.
hunner), fsv. hūnar (om invånarna i
’Hunaland’), vilket antagl. är ett germ.
folkstamsnamn, som i mhty. fått
betydelse ’jätte’ och vars härledning är
omstridd; se t. ex. Brate ZfdW 12: 108
f. o. där anförd litt.

hunsa, Försök att tourmatta på
opinionen s. 4 (1819), G. F. Dahlgren 1828
(hundsa); från lty., ty. hunzen, avledn.
av hund; alltså: behandla som en hund.

1. hurra i uttr. så att det hurrar
efter
, i ä. nsv. (Columbus 1674,
(Serenius 1741) o. dial.: hastigt svänga,
virvla = isl. hurra, ä. ty. hurren; jfr
eng. hurry, skynda; imitativt. -
som en hurr
Blanche el. i en (el.)
ett hurr, av likn. upprinnelse, jfr ty.
interj. hurr, som betecknar surrande el.
hastig rörelse (jfr följ.). - Hit hör
även kaffehurra, skämts. om
kaffepanna, bildat till vb. hurra som
mjölksurra till vb. surra.

2. hurra, ropa hurra, jfr ty.
hurrahen. Väl efter interj. hurra, förr även:
húrra Bellman (’psalmen var hurra’
Fredm. s. nr 24; jämte hurrá), Weste
o. ännu o. 1830; från ty. hurrah, möjl.
= mhty. interj. hurrâ, betecknande
hastig rörelse o. kanske imper. till vb.
hurren (se föreg.) med tillagt â.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svetym/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free