Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - härlig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett germ. *hagwja- skulle ge *hagja-,
icke avgörande (jfr under mö o. sbst. ö).
1. höft, Var. rer. 1538: höfft, ä. nsv.
även höft o. hyft, jämte da. hofte från
mlty. häfte (-u- o. -ii-) = ty. hiifte,
med sekundärt t, till mlty., fhty. huf
- got. 7?Hps, ägs. hypc (eng. frzp), av
germ. *hupi- = fin. lånordet kuvé, gen.
kupe(h)en, höft m. m.(enl. Karsten
Germ.-finn. Lehnw.-stud. s. 103 s-stam) = ie.
*knbi- i lat. cubitnm, armbåge (varifrån
grek. kijbiton ds.), grek. kijbos, höfthåla
på boskap (= kub), till ie. kub, böja
sig (se hop, nypon). - Jfr under
rö 1.
2. höft, på (en) höft, på hyfft
1622, på höft 1643, 1679, dessutom i ä.
(n)sv.: på en h., på en oviss h., på en
blott h., på humn och höft 1751, allm.
i sv. dial., jfr ä. nsv., sv. dial. höfta,
avpassa, träffa lagom, ungefärligen
bestämma; jfr sv. dial. höftä, väl träffat,
lagom, no. (ei) hofte (gång), sällsynt,
samt no. paa eit hove, på slump (=
(= isl. héft n., mål, avledn. av hof =
hov 2); snarast avledning av hov 2 el.
det därtill bildade fsv. vb. höva,
avpassa = isl. héfa, alltså ett *M/]ö,
yngre höft (Noreen- v. Friesen Spr. o.
st. 1: 231 f.) el., mindre troligt (med
Tamm Etym. ordb.) till det nyss nämnda
vb. höfta, som i så fall ej vore bildat
till höft utan ett gammalt iterativ,
germ. *höbatjan, till samma stam. Se
f. ö. hov 2.
1. hög, adj., fsv. högher - no. Ii0g
(genom inflytande från sv.), da. h0i,
germ. *haug(w)a-, grammatisk
växelform till *hauh(w)a- ±= sv. Ho- i vissa
ortnamn (förf. NoB 4:127 f.), fgutn. haiir,
isl. hör, got. hanhs, fsax., fhty. hoh
(ty. hoch\ ägs. héah (eng. high); isl.
hår är till sin uppkomst något
dunkelt; jfr Hå- i vissa sv. ortnamn, av
*Hawa-. - Om ordens delvis
invecklade formhistoria se senast H. Pipping
SNF XII. 1: 62 f. (med litteratur). Jfr
hägra. - Härtill substantiveringen
hög, fsv. högher = fgutn., isl. haugr,
da. hoj, mhty. honc; i avljudsförh. till
germ. *hu%il- i ty. hagel, kulle, sv.
H å ge l by, fsv. Hoghalby, Thorshughli,
’Torshög’ Bråte Ark. 29: 106 f. le. kouk-
i litau. kånkas, böld, kaukarå f., hög,
fslav. kukii, krokig ~ san skr. knca-,
kvinnobröst; till ie. roten knk i sanskr.
kucati, kröker sig. Ofta i ortnamn,
t. ex. Högby (efter gamla gravhögar),
Värn m en hö g (av fda. Vcemundcehög,
^Ivs. Vämunds hög); stundom nu med
förändrade former, t. ex. Malmö (se
d. o.), Oxie (se under os). -
Huvudet högre än allt folket, efter l
Sam. 9: 2, 10: 23, om Saul. -
Högdragen, 1660-t., bl. a. Lucidor:
’högdragen, stält’, efter ty. hoch(ge)tragen;
jfr ty. den kopf hoch trägen, bära
huvudet högt. - Högfärd, fsv. höghfcerdh,
försvenskning av fsv. hoghfcerp, från
mlty. höchvart = ty. hoffart; jfr ty.
hochfahrend] till fara, färd. -
Högljudd, 1798, Weste 1807 (jfr J. Skytte:
höghliudha roop), väl bildat efter
hög-Ijutt som adv., i sin tur sannol. efter
ö ver ljut t, y. fsv. overlgnt,
ombildning av y. fsv. overlnt, från mlty.
överlåt, till mlty. adj. Int, av fsax. hind
= ty. länt, ljudlig o. d. Tamm
Avledn.-and. hos sv. adj. s. 19. I slutet av
1700-t. mera enstaka även högljudda,
högljudig. Jfr ljud. - Högmod, fsv.
höghmöp, hogh- (i fsv. även: mod,
tapperhet, iver) = da. hovmod, för*
svenskad form av mlty. ho(g)möd =
ty. hochmut. Jfr däremot da. hoimod,
ädelmod; väl efter ty. ord såsom 7ioc/7~
gesinnt, hochherzig osv. (E. H. Tegnér
Ark. 5: 161). Till mod i
betyd.’sinne (lag)’. - Högtid, fsv. höghllp, även:
bröllop, allm. nord. o. vgerm. ord,
bl. a. = ty. hochzeit, bröllop. -
Högtravande, 1614: ’Rydzernes
högtraf-wande o. grofwe Sedh’, Schroderus 1635
(som attribut till ande, menniskia, sinne
m. m.) = da. h0itravende (i ä. da. om
hästar), från ty. hochtrabend, egentl,
om hästar, som vid travet lyfta hovarna
högt; med motsv. utveckling i grek.
logos (h)ippobdmön. Ett likartat uttr.
är ä. nsv. högtrafuad, ungef.: högfärdig,
t. ex. Petreius 1615: vpblåste och
hög-trafwade (om ryssarna).
2. hög, sbst., se föreg.
höger, med yngre -er (jfr vänster),
fsv. höghre - isl. hégri, da. hojre;
egentl, kompar. till ett adj., motsv. isl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
