- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
265

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - hövas ... - I ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jfr isl. héfi ds. av *hobia-; avledii. av
hov 2, jfr höft 2.

hövas = fsv. = ä. da. hoves, reflex,
till fsv. höva, avpassa, passa = isl.
ho fa; avledn. av hov 2 o. sålunda
parallellbildning till föreg.

-hövdad, nu blott i sammans, med
räkne- o. talord, ss. tre-, mång-, ä.
iisv. -hö f dåd (t, ex. bar-, nu med det
yngre -h u vad), avledn. av fsv. hövup,
hö fp–, se huvud.

hövding, fsv. höfpinger o. höfpinge,
motsv. isl. hpfÖingi, mlty. höveding osv.;
avledn. av fsv. hövup, hö fp-; se huvud.

hövisk, fsv. hövisker, hövisk, passande,
vacker, jämte isl. hove(r)skr, da. hövisk
från mlt3r. hövesch = ty. höfisch o. i
betyd, ’vacker’ htibsch; egentl.: hörande
till hovet; efter ffra. courtois, till court,
hov; jfr hyfsa o. hövlig.

hövitsman, fsv. hövitzman, väl
ombildning i anslutning till mlty. hövetman
av det inhemska fsv. huvnpsmaper,
huvudman (i rättslig bem.) o. anförare;
etymologiskt identiskt med lånorden
(bergs)hauptman o. hetman; jfr
chef o. kapten (: lat. capnt, huvud).

hövlig, jfr fsv. höveliker i betyd,
hövisk, belevad = da. höflig, motsv.
Ity. höflik, ty. höflich, egentl.: med
hovskick, till hov 3; jfr hövisk. -
Fsv. höveliker, passande, lämplig, hör
till hov 2, h ö va osv.

I.



I, pron., fsv. i, ä. fsv. ir = da. i, isl.
ér, av urnord. *jiʀ = fsax. , fhty. ir
(ty. Ihr), ags. (eng. ålderd. ye; you
är den oblika formen); ombildning
efter 1. pers. pron. urnord. *wīʀ, germ.
*wīs, *wīz (got. weis, se vi 3) av urspr.
*jus, *juz (got. jus), I = litau. jús,
avest. yûš; jfr *i̯u- i sanskr. yûyám, I
(grek. (h)ymeĩs o. alban. ju kunna icke
utan vidare föras till stammen i̯u-).
— Bruket av I som tilltalsord till en
person, från 12- o. 1300-t., kommer
från Tyskland. — Ni har utvecklats ur
uttr. sådana som haven I, där n förts
till det senare ordet (have ni). Det
förekommer hos Columbus 1678 o.
synes ha vunnit burskap i talspr. o. 1680,
men betraktades länge som vulgärt.
Att Gustaf III uteslutande brukar Ni i
sina dramatiska arbeten, innebär
ingalunda, att talspråket allmänt omfattade
denna sed. Med avs. på utveckl. av
Ni jfr isl. þér av hafiþ er o. dyl. —
Se f. ö. Tegnér Ark. 5: 303 f., förf.
Stud. i 1600-t.:s sv. s. 13 o. Om namn
o. titlar s. 67 f., Nordman SNF IX. 4:
16 f. — Om eder se d. o.

i, prep., fsv. i = isl. í, da. i, av
urnord. in = got. (osv.) in (liksom fsv.
a, nsv å = an); allm. germ. = ie.
*eni i grek. ení, en, lat. in, armen. i,
ir. i(n), litau. i, fpreuss. en. Jfr iföl,
ikalv, ihärdig, istadig. Se f. ö. in.

ibland, fsv. i bland, egentl.: i
blandning (med), se bland.

icke, fsv. ikke, intet, icke = no.
ikkje, da. ikke, icke; av *ēkki, *ētki, av
et, ett + partikeln -gi (se ej), egentl.
(liksom inte) nom. o. ack. sg. neutr.
till ingen (en + gi); jfr fsv. ække
(*æit + gi) = isl. ekki, till biformen fsv.
ængin = isl. engi. Ordet uppträder i
de nord. spr. i början av 1500-t. o.
undantränger efterhand alltmera ej.

1. id, fisken Leuciscus idus, t. ex.
Wivallius, Lucidor = no. (även idmort);
ett blott nordiskt fisknamn (i södra Sv.:
ort), som dock har en släkting i ty.
aitel, Leuciscus cephalus el. latifrons (i
Sv. stundom kallad färna); fra. o. eng.
ide utgå från det av Linné skapade lat.
artnamnet idus. Till den ie. roten (e)idh,
aidh, glänsa, brinna, i grek. itharós
klar ~ grek. aíthōn, glödande, strålande,
osv. (jfr idel o. gnista slutet); alltså
med samma grundbetyd. som braxen,
löja m. fl. snarlika fiskar; jfr även
under ruda o. sarv. Se förf. Etym.
Bemerk. s. X, Språkv. sällsk. i Ups. förh.
1891-94 s. 98.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svetym/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free