- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
266

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - id ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

2. id, trägen verksamhet, flit, fsv.
īdh = isl. no., da. id; ett blott nord.
ord, väl till ie. roten i, gå; alltså egentl.:
gående, jfr sanskr. ití- o. lat. itio ds.
Jfr idas, idka, idog; ävensom de
rotbesl. ed l o. ån, som utgå från andra
ie. ord för ’gång’. — Ordet synes ha
varit oavbrutet i bruk från fornsvensk
tid fram till slutet av 1700-t., väl dock
väsentligen använt i poesi. Först i
Westes ordbok 1807 betecknas det som
ett förr gängse ord. Sedermera på
litterär väg ånyo upplivat.

1. ida el. eda, bakvatten,
strömvirvel, sv. dial. ia, ea m. m., y. fsv. idha
Sdw. Tillägg = fno. iða, no. ida, da.
ide; jfr dalm. *idja (eng. eddy från nord.)
o. mhty. itwâge ds. (till våg 2); till
germ. ið-, åter, tillbaka = isl. ið-, got.
id-, fsax., ags. ed-, fhty. ita (jfr ider,
idissla, idrott, Idun); till
pronominalstammen i, den (se idelig,
identisk). Jfr till betyd.-utvecklingen äbb,
ävja.

2. Ida, kvinnon., jfr fsv. Idha, fda.
Ida samt ty. Ida, fhty. Ita; kortformer
till namn på Id-, t. ex. fhty. kvinnon.
Idaberga. Det nsv. ordet är väl
väsentligen lån från ty.; även det fsv. är möjl.
utländskt.

idas el. (vard.) iss, is, fsv. īdhas =
no. idast, till fsv. īdha, idka, utöva =
fda. īdhe, jfr isl. iðja ds.; egentl.: vara
verksam, till id 2. — Till isl. iðja:
vbalsbst. iðn f. — Jfr idka.

ide, O. Rudbeck, Verelius, Serenius
1741 (som biform), för äldre hide (med
h bortfallet i ssmmans.), fsv. hīþe =
isl. híðe, no. hide, jämte ä. nsv., sv.
dial., no. hi(d), isl. hið n., motsv. det
finska lånordet kiides, djup grotta, kides,
rävlya, germ. *hīðiz, s-stam (Karsten
Germ.-finn. Lehnw.-stud. s. 85); till den
ie. roten kei i grek. keĩmai, ligger ~
koítē, viloplats (se hem).

idé, t. ex. Dalins Arg., Linné 1751:
’får . . ide om saken’, från ty., fra. idée,
av lat.-grek. idea, urbild, av grek. idéa,
gestalt, bild, förebild, i filosof, bemärk.
(Plato) om den eviga och sanna
verkligheten: det allmänna, rena abstrakta
begreppet, som existerade före tingen
(hos Plato även eídos), till ideĩn, se,
besl. med lat. vidēre, se, o. med veta;
jfr idol, idyll. — Härtill: ideal,
adj , av lat. ideālis, neutr. ideāle,
vartill fra. sbst. idéal, varav ty. ideal =
sv. ideal n., i sv. i filosofisk betyd.
1790-t. (B. Höijer m. fl.), närmast från
ty. — Ideell, från ty. (Goethe osv.), ej
i fra.

idegran el. (i ordböcker) id, Taxus
baccata, jfr Var. rer. 1538: ijdh, förr
även ideträ(d), 16- o. 1700-t., ydeträä
Franckenius 1659, jfr gotl. aidägran,
säkerl. till ett fsv. *īþe (*ȳþe), bildat
med kollektivsuff. -(i)þja (i t. ex. fsv.
thilde n., golvbräder, isl. skǿði, skotyg,
osv.) till det forngerm. namnet på samma
träd = fhty. îha, îwa, îga (ty. eibe},
fsax. îch, mlty. îwe, ags. éoh, íw, éow
(eng. yew), isl. ýr, ofta även om bågar
(som vapen), emedan idegranen härtill
med förkärlek brukades, jfr namnet på
Njords boning Ýdalir. Som germ.
grundformer ansättas vanl. *īhwa- o. *iᵹwa-
(>īwa-). För dessa tala i sin mån de
estniska och liviska motsvarigheterna,
som enl. Wiklund Le Monde Oriental
10: 178 äro lånade från germ spr. Jfr
emellertid kymr. yw, preuss. iuwis,
idegran, fslav. iva, vide, m. fl.
Förhållandet till dessa ord är dunkelt; sannol.
föreligger här ett urgammalt
vandringsord med i dylika vanlig formväxling.
Fra. if har antingen kelt. el. germ.
ursprung. — Trädnamnet uppträder
sannol. el. möjl. i en del sv. ortnamn,
t. ex. Idhult, Idö, o. dess grundord,
fsv. *ī(w)-, *ȳ- i Ivetofta, Idala m. fl.
Se under Iv- o. Sahlgren Sv. lm. 1912,
s. 62 f.; jfr även Läffler Det evigt
grönskande trädet vid Uppsala
hednatämpel i Sv. lm. 1911 s. 617 (med flera
följdskrifter). — Ett yngre, i västra Sv.
o. Norge uppträdande namn på
idegranen är bar(r)lind.

idel, 1530-talet = da., från mlty.
îdel, ren, tom, fåfäng(lig), av fsax. îdal
= fhty. îtal (ty. eitel), ags. ídel (ags.
idle), tom, fåfäng; kanske till ie. roten
eidh, glänsa (se id 1), alltså med
grundbetyd. ’glänsande’, varifrån ’ren’, ’tom
på’ osv. Jfr illa.

idelig, fsv. idheliker; jfr isl. iðugligr,
iðurligr ds., ä. da. idelig, även.: flitig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free