- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
266

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - id ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

2. id, trägen verksamhet, flit, fsv.
idh - isl. iÖ9 no., da. id; ett blott nord.
ord, väl till ie. roten i, gå; alltså egentl.:
gående, jfr sanskr. iti- o. lat. i/io ds.
Jfr i da s, idka, idog; ävensom de
rot-besl. ed l o. ån, som utgå från andra
ie. ord för ’gång’. - Ordet synes ha
varit oavbrutet i bruk från fornsvensk
tid fram till slutet av 1700-t., väl dock
väsentligen använt i poesi. Först i
Westes ordbok 1807 betecknas det som
ett förr gängse ord. Sedermera på
litterär väg ånyo upplivat.

1. ida el. eda, bakvatten,
strömvirvel, sv. dial. ia, ea m. m., y. fsv. idha
Sdw. Tillägg = fno. ida, 110. ida, da.
ide- jfr dal m. *idja (eng. eddy från nord.)
o. mhty. itwdge ds. (till våg 2); till
germ. id-, åter, tillbaka - isl. id-, got.
id-, fsax., ägs. ed-, fhty. ita (jfr i der,
i di ss l a, idrott, Idun); till
pronomi-nalstammen i, den (se idelig, [-identisk).-] {+iden-
tisk).+} Jfr till betyd.-utvecklingen äbb,
ävja.

2. Ida, kvinnon., jfr fsv. Idha, fda.
Ida samt ty. Ida, fhty. Ita; kortformer
till namn på Id-, t. ex. fhty. kvinnon.
Idaberga. Det n sv. ordet är väl
väsentligen lån från ty.; även det fsv. är möjl.
utländskt.

idas el. (värd.) i s s, is, fsv. idhas
=–no. idast, till fsv. idha, idka, utöva =
fda. idhe, jfr isl. iÖja ds.; egentl.: vara
verksam, till id 2. - Till isl. idja:
vbalsbst. iÖn f. - Jfr idka.

ide, O. Rudbeck, Verelius, Serenius
1741 (som biform), för äldre hide (med
h bortfallet i ssmmans.), fsv. hlpe
–isl. hiÖe, no. hide, jämte ä. nsv., sv.
dia!., no. hi(d}, isl. hiÖ n., motsv. det
finska lånordet kiides, djup grotta, kides,
rävlya, germ. *!ndiz, s-stam (Karsten
Germ.-finn. Lehnw.-stud. s. 85); till den
ie. roten kei i grek. keimai, ligger ~
koité, viloplats (se hem).

idé, t. ex. Dalins Årg., Linné 1751:
’får . . ide om saken’, från ty., f ra. idée,
av lat.-grek. idea, urbild, av grek. idéa,
gestalt, bild, förebild, i filosof, bemärk.
(Plato) om den eviga och sanna
verkligheten: det allmänna, rena abstrakta
begreppet, som existerade före tingen
(hos Plato även eidos), till idein, se,
besl. med lat. videre, se, o. med veta;
jfr idol, idyll. - Härtill: ideal,
adj , av lat. ideälis, neutr. ideäle,
vartill fra. sbst. ideal, varav ty. ideal =
sv. ideal n., i sv. i filosofisk betyd.
1790-t. (B. Höijer m. fl.), närmast från
ty. - Ideell, från ty. (Goethe osv.), ej
i fra.

idegran el. (i ordböcker) id, Taxus
baccata, jfr Var. rer. 1538: ijdh, förr
även ideträ(d), 16- o. 1700-t., ydetråå
Franckenius 1659, jfr gotl. aidågran,
säkerl. till ett fsv. *lpe (*ype), bildat
med kollektivsuff. ~(i)pja (i t. ex. fsv.
thilde n., golvbrader, isl. skoäi, skotyg,
osv.) till det forngerm. namnet på samma
träd = fhty. iha, iwa, iga (ty. eibe},
fsax. ich, mlty. iwe, ägs. éoh, iw, éow
(eng. yew), isl. yr, ofta även om bågar
(som vapen), emedan idegranen härtill
med förkärlek brukades, jfr namnet på
Njords boning Ydalir. Som germ.
grundformer ansättas vanl. *lhiva- o.
*igwa-(r> iwa-). För dessa tala i sin mån de
estniska och liviska motsvarigheterna,
som enl. Wiklund Le Monde Oriental
10: 178 äro lånade från germ spr. Jfr
emellertid kymr. yw, preuss. iuwis,
idegran, fslav. iva, vide, m. fl.
Förhållandet till dessa ord är dunkelt; sannol.
föreligger här ett urgammalt
vandringsord med i dylika vanlig formväxling.
Fra. tf har antingen kelt. el. germ.
ursprung. - Trädnamnet uppträder
sannol. el. möjl. i en del sv. ortnamn,
t. ex. Idh u 11, I d ö, o. dess grundord,
fsv. *l(w)-,*y- i Ivetofta, I da la m. fl.
Se under I v- o. Sahlgren Sv. 1m. 1912,
s. 62 f.; jfr även Läffler Det evigt
grönskande trädet vid Uppsala
hednatäm-pel i Sv. 1m. 1911 s. 617 (med flera
följdskrifter). - Ett yngre, i västra Sv.
o. Norge uppträdande namn på
idegranen är bar(r)lind.

idel, 1530-talet = da., från mlty.
idel, ren, tom, fåfäng(lig), av fsax. idal
= fhty. ital (ty. eitel), ägs. idel (ägs.
idle), tom, fåfäng; kanske till ie. roten
eidh, glänsa (se id 1), alltså med
grundbetyd, ’glänsande’, varifrån ’ren’, ’tom
på’ osv. Jfr illa.

idelig, fsv. idheliker; jfr isl. iÖngligr,
idurligr ds., ä. da. idelig, även.: flitig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 07:30:44 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free