- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
267

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - identisk ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ivrig; åtmin. väsentligen till id 2 el. till
avledn. av detta ord; alltså med samma
betyd.-utveckl. som i sv. flitigt, ofta;
enl. somliga dock snarast en blandning
av former, som höra till lat. adv. iterum,
åter, för andra gången (se ider), o.
sådana, som avletts av id 2.

identisk, efter fra. identique, till lat.
īdem, densamme (till ie. i, den, se
idelig).

ider (dial.), ånger, t. ex. L. Petri, y.
fsv. idher = no. ir m., ängslan, isl.
iðrar plur., ånger (ett annat ord än
iðrar, inälvor, se d. o. o. ister); till sv.
dial. idras, trängta, längta efter, fsv.
iþras, ångra sig = isl. iðrast ds. (jfr
iðra, framkalla ånger, göra bedrövad),
no. irast, ängslas för, trängta, längta;
besl. med fsv. iþroghe, idhrughe m.,
ånger, till adj. idhrogher, ångerfull,
vartill vb. idhrugas, jfr got. idreigô f.,
ånger, avledn. av ett adj. *idreigs,
vartill vb. idreigôn; till en germ. stam
*iðra-, motsv. lat. iterum, åter, för andra
gången, o. sanskr. ítara-, den andre,
kompar. till pronominalstammen i-, den
(se f. ö. ida 1). Samma stam även i
mlty. ederkouwen, idissla (se d. o.). —
Ordet har i Sv. annars ersatts av ånger,
som urspr. betydde ’ångest, ängslan o. d.’
De västgerm. språken ha i stället
bildningar av en germ. stam *hreuw- *hruw-
(= ty. reue osv.; jfr ruelse) med
grundbetyd. av ’bedrövelse, sorg’.

idiot, o. 1690 (o. 1615 ungefär:
lekman) = ty., från grek.-lat. idiota, av
grek. idióiēs, privatman i motsats till
statsman, alltså: okunnig i statssaker,
sedan: okunnig i allm., till ídios, egen,
egendomlig.

idissla, Schroderus 1639: ijdislar,
Lex. Linc. 1640, I. Erici 1642: idisla;
ett uteslutande svenskt ord; till germ.
ið-, åter, om igen (se ida 1). Jfr med
avs. på första leden fhty. itaruchen ds.
(osv.; se ider), besl. med ags. rocettan,
stöta upp, rapa; eller mlty. ederkouwen
(jfr ty. kauen, tugga), ty. wiederkäuen.
Senare leden anses av somliga innehålla
ett germ. *etilōn, Iterativum till äta;
med tl > ssl liksom i nässla, vassle.
Enl. en förmodan av Bugge Sv. lm. IV.
2: 88 f. kunde däremot ordet tänkas
utgå från ett *ið-pøysla (till isl. þeyja,
smälta = töa), vartill ett iterativum
*ið-pøysta = dalm. *itösta. För Bugges
konstruktion talar i sin mån onekligen
ä. nsv. itexla(nde) Leyonstedt; men om
direkt samband eger rum med idissla
är av formella skäl ovisst.

idka, fsv. idhka, utföra m. m. = isl.
iðka, no. idka; avledn. av id 2 el. ett
därav bildat vb (jfr idas).

idog, fsv. idhogher, jfr ä. nsv. idig
Linné, motsv. no. o. da. dial. idig;
avledn. till av id 2.

idol = da., ty. osv., egentl.: avgud,
ytterst av grek. eídōlon, gestalt, bild,
avgudabild (se idyll).

idrott, Stiernhielm (idrot), Verelius
1664 (-å-), Dalin, Serenius, Mörk,
Kellgren, Wallin, Geijer, Liljegren,
Almqvist, Crusenstolpe osv.; urspr, litterärt
lån från isl., motsv. fsv. iþræt, yrke, ä.
nsv. idrett E. G:son Tegel 1617 (Schiick
Ä. sv. biogr. 1-2 s. 74), Spegel 1712:
idrät (jämte itrot), da. idræt, förr:
verksamhet, nu: kroppslig idrott, isl. íþrótt,
idrótt, färdighet, i sht om manliga
kroppsövningar; till germ. id-, åter, om igen
(se ida 1), o. isl. þróttr m., kraft,
uthållighet, av germ. *þruhtu-, besl. med
isl. þrekr, styrka, ags. þracu ds. (osv.).
De fsv. o. da. formerna med æ förklaras
enklast ur en avljudsform *þrahti-;
andra möjligheter äro dock tänkbara (se
Noreen V. spr. 3: 326). — Ordet
betecknas av Hof 1753 som föråldrat;
exempelurvalet ovan visar emellertid, att det i
något högre stil oavbrutet använts sedan
Stiernhielms tid. Formerna hos Spegel
lia knappast hämtats från det levande
språket.

Idun, lån från isl. Iðunn, en
forn-västnordisk gudinna, sannol. med betyd,
’föryngrerskan’ o. avlett av prefixet
id-, åter, om igen, varom se ida l o.
idissla.

idyll, Bergklint 1781 (om diktarten),
Atterbom Minnen (om naturen) = ty.,
från grek.-lat. idyllium, av grek.
eidýllion, om mindre (idyllisk) dikt, egentl.:
liten bild, dimin. till eídos n., bild (till
ie. roten u̯id, se, veta, i lat. vidēre o.
sv. veta). Jfr idé o. idol.

iföl, motsv. utan omljud fsv. i fol,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free