- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
282

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - journal ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

las jod); jfr Matt. 5: 18: ’icke den
minsta bokstav’ = got. jota ains . .
(ni usleiþiþ)
, efter grek. ιō̃ta (h)èn osv.

journal, 1628 = ty., från fra. journal,
avledn. av lat. diurnus, daglig (varav
fra. jour, dag), bildat i anslutning till
nocturnus, nattlig, o. besl. med dies,
dag (urbesl. med Tyr). — Härtill:
journalist, 1780-90-t., jfr den
periodiska skriften Journalisten 1790 osv.,
av fra. journaliste (under senare hälften
av 1600-t., närmast om medarbetarna i
Journal des Savants). Jfr Wingård
Minnen G: 76, om Karl XIV Johans
distinktion mellan journalister o.
publicister. Förr stundom även i betyd,
’dagboksskrivare’.

jovialisk, 1766 (i ej fullt modern
anv.) = ty. jovialisch, till fra. jovial
(varav sv. jovial, Kellgren 1787 osv.),
egentl.: född under Juppiters tecken,
av lat. Joviālis, tillhörande Jovis (dvs.
Juppiter), vars stjärna enl. den
astrologiska uppfattningen förlänar glatt o.
gott lynne. I denna mera ursprungliga
betydelse finns ordet i svenskan redan
1657 i Fuhrmans almanack. Jfr
martialisk, ävensom eng. mercurial,
lättsinnig (till Mercurius), o. saturnine,
melankolisk (till Saturnus,
olycksstjärnan).

ju, fsv. iu, io, alltid, allt (vid kompar.),
säkert, dock, ju m. m., även distributivt
(som i ä. nsv.), jämte da. jo, ju (vid
kompar.) från mlty. ju, jo, alltid m. m.,
av fsax. êo, io = fhty. (ty. je);
identiskt med det inhemska fsv. ē, ǣ, alltid,
o. prefixet e 1. — Förr mycket ofta (o.
stundom ännu) som (pleonastisk
negation) efter nekande uttryck såsom icke
neka
, icke tvivla; motsv. anv. av da. jo;
jfr lat. non dubito quin, fra. je ne doute
pas, qu’il ne
. .; dessutom icke sällan i
betyd, ’icke’ efter ett föreg, icke, ingen
osv., t. ex. O. v. Dalin: ’ingen olycka
är så stor, at den ju har någon god
värkan’ (ännu hos Hyltén-Cavallius
Vär o. vird.). Jfr A. Lindqvist Spr. o.
o. st. 17: 105 f.

jubel, högljudda glädjerop o. d., o.
jubla, 1800-talsord, det förra hos
Lindfors 1815 (där ännu ej verbet
förekommer) samt t. ex. Tegnér o. Stagnelius
1817, det senare hos Stagnelius o. 1820;
efter ty. jubel o. jubeln, från lat.
jubilum o. jubilāre (vartill fsv. inbilera, ä.
nsv. jubilera, jubla, ännu hos Oscar II);
ljudhärmande bildningar. — Av helt
annat ursprung, men tidigt
sammanblandat med o. påverkat av de nämnda
orden är jubel- i sammans. ss.
jubelfest (t. ex. Prytz 1622) osv. o. i vb.
jubilera i betyd.: fira jubelfest (t. ex.
Runius o. 1712, Serenius 1734) = ty.
jubel- o. jubilieren, urspr. från (m)lat.
(annus) jubilæus, jubelår, en av
judarnas högtider, vars namn sedan
överfördes på den katolska kyrkans jubelår,
(med anslutning till jubilum) från grek.
iōbēlaĩos adj. o. iōbēlos sbst., av hebr.
jôvêl, basun (året invigdes med klang
av basuner, jfr bibelns: klangår).

Juby Ögtl., se under hjon.

jude, folkn., fsv. iūþe = isl. júði, från
mlty. jûde, av fsax. jûdo = fhty.; från
lat. judæus = grek. iovdaĩos, egentl.:
av Juda stam. Da. jøde (= fsv. iödhe)
från mlty. biformen jôde (med ö-ljud),
väl från fsax. judéo.

Judit, kvinnon., från grek., av
hebreiskt ursprung.

juft, ryssläder, 1550 (om finska förh.),
äldst vanl. i plur.: -er, -ar; under 1700-t.
ofta. jukt (-ch-); från lty. juften, juchten
plur., ty. jucht(en), från ryska jufť,
juchť.

jul, fsv. iūl n. plur. o. f., urspr, den
hedniska midvinterfesten = isl. jól n.
plur., no. jol, jul, da. jul, ags. ge(o)hhol,
géol; eng, yule från nord.; jfr finska
joulu (lån från urnord.) o. väl även
finska juhla, högtid (i så fall ännu
tidigare lån från urnord.). Härtill avledn.
på germ. -ia: got. (fruma) jiuleis,
julmånad, isl. ýlir, hälften av nov. o. dec.;
på germ. -an: ags. se ǽrra géola, den
förra julmånaden, se æfterra g., den
senare i. Germ. grundform: *jehwla-,
*je(ᵹ)wla-. I övrigt mycket omstridd
härledning: ’snöstormarnas tid’ (: isl. él
= sv. il); el. ’glädjefest’ (urbesl. med
lat. joculus, skämt); el. (till samma rot)
med grundbetyd, av ’inbjudning’ el. av
’trolldom, magi’ m. m. Allt ovisst.
Litteratur se t. ex. Meringer WuS
5; 184 f.; jfr även W. Braune PBB

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free