Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - journal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
43: 412. - Den stundom (i icke
språkvetenskapliga arbeten el.
populärvetenskapliga uppsatser) antagna släktskapen
med kjul är av ljudhistoriska skäl
otänkbar. Sammanställningen finnes
f. ö. redan hos S. Columbus: ’Ock weestu
eij hwarför wij Swänske kalla Juul,
Därför / at Werldsens Lius / då wänder
om sijn Hiuul’. — Tyskan har i stället
Weihnacht(en), egentl.: helig natt (heliga
nätter); se Vi, viga; eng. Christmas,
egentl.: Krist-mässa; fra. Noël, av lat.
natālis, till nasci, födas, betyder
’födelsedag’ (jour natal). — Fira jul hette förr
betecknande nog dricka jul, t. ex.
Karlskrön.: ’jwlen han i arbogha drak’ (om
Karl Knutsson).
julbock, Columbus = da. julebuk; jfr
no. jolegeit, dalmålet julgumse; förr även
om figurer av julhalm, som upphängdes
i stugutaket.
julgran, i litteraturen spritt först på
1840-t., men ännu ej hos Dalin 1850.
År 1817 omnämnes från godset Trestena
i Vgtl. ’ett träd af granris eller snarare
sagt en liten gran och däruti fult mäd
små vaxlius’ (osv.), se Fatab. 1909, s.
249. Atterbom Minnen 1817 - 18 talar
om Christ-trädet o. julträdet (om ty.
förhållanden), det senare ordet särskilt
i finländsk litt. (jfr da. juletræ). F. A.
Dahlgren berättar, att han 1837 på
julafton såg i Geijers hus en ’granruska
fullsatt med ljus’, men 1846 begagnar
han ordet julgran. Enstaka
förekommer julgranen (i modern form) i Sv.
redan o. 1750 (’en gran med på
qwistarna bundna vaxljus’; se Fatab. 1911,
s. 124); men började här något
allmännare användas först under 1820-talet.
juli = ty., av lat. Julii, egentl. genit.
sg. till Julius, efter Cajus Julius Cæsar;
förut av romarna kallad Quintilis. —
Av Cæsars ättenamn Julius kommer
även mansn. Julius.
julklapp, 1741, egentl. med avs. på
bruket att hårt klappa på dörren, innan
gåvan inkastades; 1768: et Julklapp. I
numera vanlig form blevo enl. Sv. Merc.
1762 julklapparna mera gängse först vid
denna tid (i st. f. de förut brukliga
nyårsgåvorna); julgåvor av olika slag
till underordnade, fattiga osv. ha dock
i Norden urgamla anor; jfr isl. jólagjǫf.
— Tersmeden (o. 1780) använder uttr.
hålla julklapp i betyd, ’fira Jul’. —
Ordet har lånats till lty. o. da.
julle, 1700-t. även -a, Dalin 1850 m. fl.:
joll, jolle = da. jolle, från mlty. jolle
(varav ty. =); av okänt ursprung.
julp, ännu ej hos Dalin 1850, från
lty. = holl. gulp ds., sannol. från en
dialekt med j för g (såsom i Berlin);
väl en variantform till holl. glop n.,
öppning, gap, o. besl. med glupa el.
mojl. glappa. — Hit hör även gylf,
med dunkelt f (från högty.?).
jumfru, mått (officiellt till 1862), känt
bl. från sv., samma ord som jungfru
(med ng > m före läppljud, ss. t. ex.
fsv. Ramborgh, av Rang-, av Ragn-);
på grund av måttets likhet med en
kvinnofigur i kjol; det hade äldst
formen av en stympad kon. Jfr sv. dial.
käring om olika föremål, delvis på grund
av formen, såsom lys- o. stickkäring,
täljkäring m. fl.
jungfru = fsv. (även: iumfru, se föreg.),
ogift kvinna av högre börd, hovfröken,
mö, liksom isl. jungfrú o. da. jomfru
från mlty., mhty. juncvrouwe; av jung
(se ung) o. vrouwe (= fru); jfr junker.
— Ännu under 1600-t. som titel till
adliga ogifta kvinnor. Då i början
av 1700-t. frökentiteln blev för dessa
allmän o. icke långt därefter de ogifta
kvinnliga ståndspersonerna av ofrälse
börd började kallas mamsell, övergick
under 1700-talets senare hälft jungfru
till den lägre medelklassen, dock
alltjämt med sjunkande tendens; jfr
Bellman: ’Jungfru Ulla’. ’Hut, trafvarlapp,
Sök dina jungfrur på gatan’ (yttrande
av Ulla Winblad, som vanl. kallades
’mamsell’: ’Mamsell Ulla, märk
mamsell’). För tjänarinnor ansågs dock
titeln som mycket hedersam ännu vid
mitten av 1700-t.; den tilldelades endast
dem, som tjänade i finare hus. Att
döma av Dalins Arg. (SVS s. 113) ansågs
dock av somliga titeln för olämplig.
Officiellt stod länge jungfru betydligt
högre på rangskalan; ännu 1865
användes ordet i K. M:ts reskripter om
medlemmar av den högsta adeln. I en
förteckning på folkskollärarinnor av 1861
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
