Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smekord; jfr ä. nsv. gantas, skämta o.
d., P. Svart Kr. = no. gantast; i övrigt
dunkelt; jfr B. Schmidt IF 34: 330 (dock
osäkert). — Ordet, som under 1600-t.
icke är alldeles sällsynt, försvinner
under 1700-t. från litteraturen o.
ordböckerna (Ihre 1766 anger det som
värmländskt) o. uppträder sedan egentl. först
under 1800-talets senare hälft, vanligen
i bygdediktning o. d.
Järker, se Erik.
Järlebo, se jarl (slutet).
järn, fsv. iærn, motsv. isl. járn, iarn,
ísarn, da. jærn, got. eisarn, fsax. îsarn,
fhty. îsa(r)n (ty. eisen), ags. ísern, íren
(eng. iron); säkerl. lån från kelt., jfr
gäll. Isarno-, fir. iarann, iarn, f. ö.
vanligt i kelt. personnamn; enl. Pokorny
KZ 46: 292 i sin tur ett illyriskt lånord.
F. ö. blott osäkra tolkningsförsök. —
De germ. orden äro ljudhistoriskt delvis
dunkla; för ags. íren antager Kluge PBB
43: 516 ej grammatisk växling (alltså
ett germ. *izarno-) utan assimilation av
*isren; jfr även Braune s. st. — Om ett
annat urgammalt nord. ord för ’järn’
se under röd. — Balterna o. slaverna
ha för ’järn’ en helt annan beteckning,
fpreuss. gelso osv. — Järnväg, Jernk.
annal. 1824 o. Dagl. Alleh. 1824 (om
eng. förh.); tidigare om andra slag av
transportmedel; jfr fra. chemin de fer,
ävensom ty. eisenbahn, som närmare
motsvaras av järnbana, Almqvist 1845,
Knorring 1845 (’lifvets jernbana’) =
da. jærnbane. Dalin 1850 hänvisar
från jernbana till jernväg.
Järnevi, ortn., Ögtl., se Vi.
järpe, fsv. iærpe = isl. jarpi, ett
speciellt nordiskt fågelnamn, substantiverat
av isl. jarpr, brun = fhty. erpf,
ags. eorp, mörkfärgad, av germ. *erpa-
= ie. *erbhnó- el. *erbo-, i avljudsförh.
till grek. orphnós, mörkbrun; besl. med
litau. ėrubë, järpe (av *erubh-), o. lett.
irpe, rapphöna, samt mer el. mindre
avlägset besl. med järv, rapphöna,
ripa o. sannol. även med räv. Jfr
med avs. på bildningen av järpe
djurnamnen björn o. hare. — I ty. i
stället haselhuhn, jfr da. hasselhøne.
Jär(r)estad, se jarl (slutet).
järtecken, fsv. iærtekn (jämte -tekne,
-tegne, -tigne) n., motsv. isl.-fno. jartegn
(-tei(g)n, -teikn f.), da. jærtegn. Ovisst
ursprung: bl. a. härlett ur ett äldre
*jarknteikn till got. aírkns, ren, äkta,
fhty. erchan.
järv, fsv. iærf (ack.) = no. jerv, erv,
av urnord. *erƀa-, substantivering av
ett likljudande färgadj. ’brun’, jfr grek.
*orphnós, mörkbrun; alltså besl. o.
likbetydande med järpe (se d. o.); jfr f. ö.
rav, räv o. rapphöna. Se Lindroth
Festskr. t. Sdw. s. 126 f.
Järva, ortn., Solna sn Sthlms l., fsv.
Iærva, även Erva, Yrva; till ett fsv.
*iærve = isl. jǫrvi, sand, grus, sandbank,
rotbesl. med jord.
jäsa, Bib. 1541 = fhty. jësan, vartill
kausativet jerian, komma att jäsa. —
Härtill: jäst, fsv. iæster = isl. jǫstr
(gen. jastar), no. jester; med brytning
av *est-, av germ. *jes-tu-, vars j i nord.
spr. bortfallit (jfr år = ty. jahr); motsv.
mlty. gest (av jest) mhty. jest, gest, även:
skum (ty. gischf), ags. giest (eng. yeast);
till ie. jes- i sanskr. yasati, kokar o. d.,
grek. zéō, jäser, sjuder (av *jesõ; se
eksem), samt i alban. o. kelt. —
Avljudsform: no. asa (ipf. ōs), brusa upp, jäsa,
av germ. *jas-, vartill kausativet germ.
*jōsian = isl. ǿsa, sätta i häftig rörelse,
no. ösa, upphetsa; se os 1. — Ordet
har i ty. (gären) sammanblandats med
en ordgrupp av helt annat ursprung,
vartill ä. nsv. göras, jäsa, m. fl.; se
under göra, där analogier för utvecklingen
’koka’ > ’jäsa’ anföras.
jäsiken, jäs(t)ingen osv., eufemistiska
ombildningar av djävul(en), jfr dial.
djäse, den onde; det senare dock sannol.
även associerat med Jesus-namnet o.
begagnat som omskrivning för detta.
Jfr Munthe Spr. o. st. 4: 116.
Jätsbol, ortn., se jätte.
jätte, fsv. iætte = da. jætte (möjl.
från sv.), s. k. hypokoristisk- el.
kortnamnsform till fsv. iætun = isl. jǫtunn,
fda. iætæn, ags. eoten; jfr ä. lty. eteninne,
häxa; motsv. finska lånordet etana,
etona, dålig människa; av germ. *etuna-,
till äta; alltså: storätare. — Därjämte:
urnord. *etula-, *etola-, varav no. jøtul,
jätte, o. (med finsk avledn.) det finska
lånordet etolainen, vedervärdig, motsv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
