- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
323

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - klippare ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

klynnedelad, se klyka.

klys, sjöt., Rosenfeldt 1698 = da.
kly(d)s, från Ity. kluse, höll. kluis,
förkortning av Ity. kliisgat osv.; till mlt}T.
kluse, trång -öppning, cell (fsv. klus,
eremitboning) = ty. klanse, klyfta, sluss,
cell, osv., av mlat. clusa, fem. till part. j
pf. pass. cliisiis = lat. clausus, till elan- i
dere, innesluta (se kloster o. sluta).

[klyse, sv. dial., öppning, se klyka.]

klystir, se klister.

klyva - fsv. = isl. kljiifa (klanf),
fsax. clioban, fhty. klioban (ty. klieben),
ägs. cléofan (eng. cleave); i avljudsförh.
till mlt\’. kluven, klyva, plocka, skala (se
kl y var e). Kausativum: no. kloijua =
da. kl0ve. Inkoativum: fsv. klufna, sv.
dial. klomna = isl. klo f na, klyvas, jfr
fsv. part. klnvin; da. klovne är ombildat
efter klove. le. rot glub i lat. glubo,
skalar, grek. glyphö, skär, inristar. Jfr
klo ve, klyft(a), klöv, klövja,
ävensom under klyka.

klyvare, trekantigt segel framför
focken, Serenius Sjö- o. Handl. Reg. 1757
= da. klyver, från Ity. kltiver, höll.
klui-vcr, till höll. kluiven = m Ity. kluven,
klyva, fhty. klilbon, plocka el. klyva
sönder (ty. klauben); möjl. egentl.: kil
(som klyver); el. närmast till det med
kluiven samhöriga klnif, klo (efter
ringarna i seglets lik), jfr höll. kluiffok. Se
även klyver t.

klyvert, Sahlstedt 1773, från Ity.
kltiver, höll. kluiver, med / som i
log-ger t, höll. logger, skonert, höll.
schoo-ner osv. Se f. ö. klyv ar e (: klyvert
= skonert: skonare).

1. klå, klia (träns.), kratsa, fsv. klä =
isl. klå (ipf. klo, part. pf. kleginn), väl
= ägs. clawan st. v. (ipf. ej belagt);
jfr Psilander KZ 45: 263 n. 3. Enl.
andra är klä en anaiogiskt bildad
infinitiv till kleyja, ipf. * kläda (jfr streyja,
strdÖa osv.), med stark böjning efter
isl. flå, flå (flå, flegiun), sid, slå (slö,
sle-ginn) osv.; men sannol. är kleyja blott
en grafisk variant för ktäja; det germ.
*klaujan, som skulle ligga till grund
för kleyja, synes dock i alla händelser
föreligga i da. klo = sv. dial. klöja. -
En avljudsform se klia, som numera
är både träns. o. inträns., medan klå
endast har träns, betyd. - Rotbesl.
med klo; se d. o.; jfr även följ., kläda
o. klösa. - I betyd, ’klå åt sig’ 1558.
Jfr särsk. uttr. klå och få, redan hos
P. Månsson s. 681 o. i L. Petri Kr. 1559,
i y. fsv.: flå och kla lil hopa (1508).

2. klå, ge stryk; ur en skämtsam
användning av klå, klia (träns.); jfr
t. ex. Them plägar iagh medh min yxa
klåå’ Clironander 1641 el. ’Om jag
tager en käpp, så skal jag visserligen klå
ribbenen på eder’ Lagerström 1731; jfr
| samma anv. av klia i våra dagars
gat-! språk. - Få klått, egentl, part. perf.
j av klå, beroende därpå att få i de nord.
fornspr. förbands med denna form av
verbet; sydsv. dial. få slaget någon;
numera uppfattas klått som ett oböjdt
substantiv. I sydsv. dial. i stället med
infm.: få el. ge Ida. - Jfr förf. Ark. 15:
238.

klåda, fsv. klädha (med den oblika
kasusformen som nomin.), ä. klädhe
- isl. klädt, ä. da. klaade, fhty.
clou-uido, ägs. clceweda, av germ.
*klaivwi-pan-, till roten i klå; jfr bl. a. Psilander
KZ 45: 253 f.

klådra, se klädra.

klåpa, Rudbeck 1679: klopa-, jämte
klapare, L. Petri 1555, Växiö domkap.
ark. 1651, Serenius 1741 (jämte klapare):
klåper, P. Erici 1582: klapare (om
oskickliga läkare). Enl. Noreen Sv. etym. s.
44 f. att sammanställa med isl.
öknamnet kldpr o. kldp- i klapeygr, stelt
blickande, storögd = sv. dial. klåp, tjockända,
egentl.: klump, germ. *klä>p- = ie.
gleb-i lat. gléba, klump; onasalerade former
till klimp, klump osv.; alltså egentl.:
vara klumpig, bära sig klumpigt åt. -
Då verbet uppträder mycket senare än
subst. o. i övrigt är sälls3^ntare än detta,
har-det sannol. bildats av det senare,
som i sin tur är en ombildning av det
hos L. Petri anförda klåper = det av
Noreen framdragna isl. kldpr. -
Skrivningen med -o- är i äldre tid ytterst
sällsynt.

1. kläcka, spritta till, ipf. klack o.
(även i senare tid) kläckte, Lind 1749
(med båda ipf.-formerna) = isl. klokkva
(ipf. klakk), bli häftigt upprörd, jämra
sig, ä. da. klinnkc (med samma slags

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0411.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free