- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
325

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - kläcka ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av samma slag som t. ex. germ. demb
till dem (se dimma), el. en nasalerad
form till roten i k l a v e. I betyd, ’klättra’
föreligger även möjligheten av en rot
klimb, nasalerad form till kliva, med
grundbetyd, ’klibba fast’, liksom i
klättra, i vilket fall de till denna
betyd, hörande orden finge avskiljas från
denna ordgrupp. - Jfr klämmer o.
klamra. - Kläm i betyd, ’sup o. d.’,
Wallin (?), Wadman osv.

klämta, fsv. klcempta = da. klemte,
till ett fsv. *klcemper, ä. nsv. klämp,
motsv. fsv. Mimper o. klcepper,
(klock)-kläpp; liksom sv. dial. kläpta, kläfta
till kläpp el. det därav avledda vb.
klappa. Ordet är i så fall på sin höjd
blott avlägset besläktat med likbetyd,
sv. dial. klämma o. da. dial. klemre. -
Kläm t ar e, sup, möjl. urspr,
’morgonsup’ (jfr det synonyma morgon
väcka re), alltså egentl, ’en sup, varmed
man purrades liksom av
morgonklämt-ningen’ (Liden Spr. o. st. 6: 96), el. också
från början i allmänhet betecknande
supen såsom den där var ägnad att
väcka de domnade livsandarna.

klänga, i ä. nsv., som det synes, äldst
refl.: klättra, t. ex. 1582 (klengia sigh
up) 1615, 1618, 1625; i betyd, ’klamra
sig fast o. d.’ t. ex. Spegel 1685 =
no.-da. klwnge, hänga sig fast vid, isl.
klengjast, tränga in på, av germ. *klangian,
i avljudsförh. till germ. "klingan = ägs.
clingan, krympa ihop (eng. cling, haka
sig fast). - Samma betyd.-utveckling
’klättra’ av ’klänga sig fast’ föreligger i
ty. klimmen (jfr klämma), sv. kliva,
klättra m. fl. - Ordet får under 1700-t.
en konkurrent i klättra, som även
ärver den dock numera försvunna refl.
formen. I ä. nsv. förekommer även
kJänka i samma betyd.

kläpp, fsv. klwpper, av ur nord. *klimpa-,
alltså = klimp (se d. o.); jfr med avs.
på formen klätt ^ klint samt under
rapp.

klätt, växtnamn, etymologiskt
identiskt med klint 2 (se d. o.); jfr kläpp
o. klimp.

klättra, 1747 - o. 1800, som det
synes, regelbundet refl.; klättra sig upp;
i ordb. först hos Weste 1807, som dock
även har den inträns, formen, vilken
emellertid ännu är mycket sällsynt o.
tycks bliva förhärskande först efter 1850;
Dalin 1850 betecknar den refl. formen
med »äfv(en)»; från ty. Mettern (ej
uppvisat i mht}^.). Danskan har i stället
klalre = ä. sv. klat(t)ra Sahlstedt 1773
(med hänvisning till klänga), Den oväld,
gransk. 1812, nr 104; från Hy. klatteren,
klåteren. Jfr Ity. kladdern; jfr även Ity.
klauern m. m. Besl. med ty. Mette,
kard-borre (se klister), klätt o. kladd o.
egentl, betydande: klibba, klamra sig
fast; med samma betyd.-utv. som i kl i va,
klänga, ty. klimmen, klättra (se k l ä m m a
slutet), m. fl. - Den refl. formen
övertager ordet från klänga (se d. o.).

klösa, 1552 (ipf. klöste), 1588: Mössa,
ett speciellt sv. ord, besl. med k l o, klia,
klå; f. ö. oklart till sin bildning; kanske
snarast med s-suffix avlett av klo,
liksom med r-avledning isl. klora, no. klore
o. mlty. klouweren (: klouwe). Mhty.
kliusclen, smeka (Wood IF 18: 45) är
ej besläktat.

klöv, fsv. klöf = isl. klauf, ä. da.
klef, av germ. * Maud ö-, till klyva som
germ. *brantö-, väg (fsv. bröt) till bryta.

1. klöver, växt, med -ö- hos O.
Rudbeck 1685, tidigare -e-, t. ex.
Francke-nius 1659, fsv. kléver = ä. da. klever,
da. M0ver, från mlty. kléver (o. klaver
med frisisk vokalisation) = ägs. clcéfre,
cläfre (eng. clover), sannol. av germ.
*klaibriön9 till roten i klibba; med
syftning på blommans klibbiga saft. Till
en enklare bas klai hör ty. klee, av fhty.
chléo, geiiit. chléwes; jfr klen, klena. -
Den yngre sv. formen med -ö- beror väl
på lån från sydskand. dial.; jfr ströva,
stövel, ävensom -löv. - En äldre
nordisk beteckning år sv. o. no. dial. smäre,
isl. smäri (varifrån eng. dial. smeer), av
omstritt ursprung. Jfr Björkman ZfdW
2: 227 f. - Se även följ.

2. klöver, i spel, 1688: ’sju dagliga
Bön i Boken Klöfwer og Ruter’; väl från
da. klöver, M0r, samma ord som föreg.;
efter ty. klee ds., översättning av fra.
tréfle (av lat. trifolium, klöver); möjl.
symboliserande bondeståndet. - Klöver
kan vara utgångspunkten för den väl i
da. uppkomna ändelsen -er i hjärter,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0413.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free