- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
363

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - krympling ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dock åtminstone krof o. kropp möjl.
böra förklaras på annat sätt. - Härtill
även ä. nsv. kraf (plur. -ar), t. ex. 1736. -
Förhållandet till likbetydande da. kro med
avljudsformen no. kraae är oklart;
kanske snarast ej besl. med kräva. - A. da. o.
da. dial. krave, kräva, utgår från *kraghe
= fsv. kraghi, bl. a.: kräva = sv. krage,
egentl.: hals o. d.; se närmare d. o.

2. kräva, fsv. krwfla = isl. krefja,
da. krceve, germ. * kr af jan el. *Ju*abjan;
jfr ön-verbet ägs. crafian (eng. crave)’,
se f. ö. krav.

krögare, se krog.

kröka, se krok.

krön, 1795, 1797, men ej hos Weste
1807; sannol. från höll. k ruin (uttalat
kröin), hjässa, topp, krön, av mholl.
criine, hårkrans, tonsur, samma ord som
krona. I sv. troligen formellt anslutet
till kröna. Jfr Tamm Gr. s. 15. -
Ordet användes äldst uteslutande som
teknisk term, om bröstvärn o. murar;
i litteraturen blir det vanligt först under
1800-talets senare årtionden.

kröna, se krona.

1. krönika - fsv. (även -o-; krönik)
= da. kr0nike, från mlty. kroneke =
ty. chronik, av grek. khronikd
(underförstått: biblia, böcker), n. plur. till adj.
khronikös, hörande till tiden, till
khrö-nos, tid; alltså egentl.: tidebok. -
Härtill även: kronologi, egentl.:
tideräkning (jfr logik).

2. krönika (dialektord), mindre stång
med ett bukigt tvärträ i ändan att lyfta
upp stockar o. stenar med; egentl, ett
lågtysk diminutivum (av samma slag
som nejlika osv.) till mlty. krane,
trana (se d. o.), el. kanske direkt att
förbinda med en lågtysk motsvarighet till
ty. kranich, trana, som i ä. ty. också
betecknade en hissinrättning; i alla
händelser med samma slags bildliga anv.
som i de hithörande kran o. sv. dial.
*trana, om ett slags järnställning å
Spiseln, ävensom i vissa andra under kran
anförda redskapsbeteckningar.

krös, tarmkäx, Linné (även: -a/0,
Berlin Läseb. 1852 = da. kr0s, från Ity.
kröse, ty. gekröse, innanmäte, gåskrås,
avledn. till Ity. kras, varav kras 2, o.
besl. med kras 1.

kröson, lingon, t. ex. I. Erici 1642:
krösan, krösona-, allmänt dialektord:
krösen n., krösa f. (plur. -er), finnl.
kröj-son, Nucköm. kraus osv., med det
vanliga fruktnamnssuffixet -ön till en stam
kraus-, av ovisst ursprung.

kub, av lat. cubus, av grek. kybos,
tärning, även: höfthåla (urbesl. med
höft; se även hop, nypon). - Härtill:
kubik- i sammans. = ty., av fra.
cu-bique, fyrkantig som en tärning, ytterst
av grek. kybikös. - Kubism, modern
’konstterm, av fra. cubisme, urspr, en
skämtsam beteckning, 1908 använd av
målaren Matisse; med syftning på denna
konstarts matematiska prägel
(stereometriska färgfigurer o. d.).

kubb i hugg kub b, 1643, osv., i betyd,
’bistock* hos Spegel 1685, jfr ä. nsv.
kubba, jordkoka, motsv. sv. dial. kubb,
utom såsom i riksspr. även: vält, större
båt med flat botten, kubbe, kvist, stjälk,
även kobb(e), no. kubb(é), kubb, nisl.
kubbi; jfr även ä. nsv. kubbot, knubbig,
1630; övriga hithörande nord. ord se
under kobbe; en hypokoristisk
inteii-sivform antingen till 110. kumb, kubb,
isl. trékumbr, el. till nord. stammen
kub-i sv. dial. kuv, hösåte, översta delen av
ryggen (jfr alkuva), no.: rund topp,
puckel, isl. kuföttr, rund, om vars
släkt-skapsförh. se under kobolt o. kopp,
ävensom (delvis dock osäkra) hos v.
Friesen Mediagem. s. 62 f. (med annan
förklaring av -&&-). Om såsom under
kobolt antagits, dessa senare ord äro
besl. med grek. gype, håla, föreligger
samma betyd.-växling av ’konkav o.
kon-vex böjning’ som (sannol.) i de under
dal, huv, kula, kupa anförda orden.
- Jfr de på likartat sätt uppkomna
klabb, stubb o. trubb- i trubbig.

kuckla, nemligen göra upp el.
sam-råda, smida ränker o. d., Bark 1704 (i
brev), i t. ex. kuckla ihop Sahlstedt
1773 osv.; egentl.: trolla, såsom t. ex.
Hels. 1587 o. i sv. dial.; i ä. nsv. o. sv.
dial. även kockla, jfr fsv. kökel,
trolldom, förtrollning (jfr sv. kuckel),
kok-lare, trollkarl, gycklare, motsv. no. kulda,
-o-, trolla, besvärja, da. kogle, jfr isl.
knkl, trolldom, knklari, gycklare; från
mlty. kökelen, trolla, gyckla, kökeler,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free