Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - kväva ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mcesse, eng. candlemas, jfr ty. lichtmess,
så kallad med anledning av de många
ljus, som då tändes o. invigdes (å
runstaven betecknad med en ljusstake);
ursprungl. en hednisk-romersk
reningsfest, lat. februalia (jfr februari); i
Sverige samtidig med det stora
mid-vintersblotet (se Distingen). - Första
leden är isl. kyndill, ljus, no. o. sv. dial.
kyndel, fackla, bloss, vilket icke, såsom
stundom antagits, lånats från lat. candela
(jfr kandelaber), utan är en inhemsk
germ. bildning *kundila- till isl., sv. dial,
kgnda, tända = ty. dial. klinten,
kanten, av germ. *kundian, jämte fhty.
cun-tesal, brand, avljudsformer till
*kwend-i fsv. kvindilmcessa, kvindla, tända, sv.
dial. kvinsel, torrved, o. *k(w)and- i sydty.
dial. kenten, tända, sv. dial. kuända, no.
kvende, torrved. Eng. kindle, antända,
från nord. Jfr Olson Ostg.-l. ljudl. s.
35 f., Kock Sv. ljudh. 1: 63 f.
kynne = fsv.: natur, art,
beskaffenhet = isl. kynni, även: släkt m. m. (jfr
nedan), no. kynne, av germ. *kunpia-,
avledn. av adj. *kunpa- i isl. kunnr,
besläktad, härstammande från; med
grammatisk växling: germ. *kundia- = isl.
kyndi, art, slag, no. kynde, avledn. av
adj. *kunda- i got. himinakunds, ägs.
heofonciind, himlaboren, urnord.
ragi-nakii(ri)do, härstammande från
gudamakterna (Fyrunga) = ie. adj. "gnio-,
jfr lat. (g)nätus, född (såsom korn:
gränum, ull: låna osv.); i avljudsförh.
till kind 2 (barn); besl. med Kind 3
o. kön (se d. o.). - Isl. kynni i betyd,
’släkt’ liksom fsv. hemkynne, hem,
hemort, kunna dock föras till germ. adj.
*kunpa-, bekant (se kungöra), som hör
till kunna. Om detta ord i sin tur
ytterst är besl. med kön o. kynne är
ganska ovisst. - Ordet synes ha
oavbrutet varit i bruk sedan fornsvensk tid.
- Jfr okynne.
kyp, upplöst indigofärg, även om den
kittel som användes vid färgningen (den
urspr, betyd.); Scheffer 1759 - ty. kiipe
i båda betyd., från Hy. kupé, kupé, balja,
tunna, korg, där ett inhemskt ord
synes ha sammansmält med ett lån från lat.
ciipa (se kupa). Alltså med vanlig
betyd.-övergång från kärlet till dess innehåll.
kypare, Risingh 1669: kypare och
tunnebinare, Holm N. Sv. 1702 ds.;
1730: wijnkypare (vid hovstaten), samma
betyd, av ’person som sköter om el.
provar vinerna’ under 1700-t; i modern
betyd.: Markalls sömnl. nätter 1821 =
da. kyper, föreståndare för en vinkällare,
från mlty. kuper ds. som i da., även:
tunnbindare, till mlty. kiipe, tunna;
motsv. ty. kufer ds. som i mlty., av
mhty. ktiefer, även kufer e = m eng.
cow-per, tunnbindare (eng. cooper), till ty.
ku fe, tunna, av fhty. chuofa. Se f. ö.
kupa o. jfr kyp ra.
Betyd.-utveck-lingen av kypare är delvis densamma
som i ty. kellner, förr: föreståndare för
en källare. - I sv. förr: källarsven,
skänksven.
kypert, ett slags vävnadsbindning,
1788, 1826: kipert, 1795: kypert = da.
kip(p)er, från ty. el. höll.: mlty., höll.
keper, varifrån ty. köper, egentl, bildl.
anv. av mlty. keper e, bjälke = höll.
keper, sparre i vapen, med anledning av
vävnadens diagonala ränder el. linjer
(kypertlinjer); samma ord som ty.
käp-fer, bjälkhuvud, kragsten. Enl.
Hirt-Weigand lån från lat., jfr lat. capreolus,
strävbjälke, till caper, bock (jfr
kaprifol i u m, kapris); med avs. på dylika
överförda anv. av beteckningar för ’bock’
se d. o. Enl. Falk-Torp s. 511 däremot
inhemskt germ. o. besl. med käpp (se
d. o.). - I fråga om det tillagda t jfr
buffert, hävert, klyvert, stickert.
kypra, sköta om på fat lagrade viner,
Åkerman Kem. techn. 1832 i betyd,
’klara’; till kypare i betyd.:
föreståndare för vinkällare (se d. o.).
kyrass, förr även: kyris (G. I:s reg.),
köritz, körs(k), körass (1634), cuirasse
(1652) osv. = ty. ktirass, förr även
ku-riss, köritz, egentl.: läderpansar; av fra.
cuirasse, av lat. coriaceus, av läder, till
lat. corium (fra cuir), läder. I sv.
huvudsakligen genom tysk förmedling.
kyrka, fsv. kyrkia, kirkia - isl. kyrkja,
kirkja, från ägs. cyrice, cirice (eng.church)
- fsax. kirika, fhty. kiricha (ty. kirche),
gammalt lån (knappast genom gotisk
förmedling, jfr Braune PBB 43: 424) från
grek. kyriakön, kyrikön-, egentl, adj.
neutr. med betyd.: hörande till Herren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
