- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
383

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - kväva ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hål). - Italien är hemlandet för den
egentliga kålodlingen. Formerna av kål
tyda på senare odling bland germanerna
än t. ex. röva. Först inom nyare tid
faller blomkålsodlingen (se blomkål).
- Göra kål på, Rudbeckius 1618:
giöra kåhl på honom (filistéen om
David); senare även: få kål på; väl egentl.:
hacka kål av. - Kåldolma, förr
vanligast (såsom stundom ännu) dolma:
C. Warg 1765, Björnståhl 1777: Emin
Effendi åt Dolma med handen; av turk.
dolmä, fyllning (även i namnet på den
turkiske sultanens palats Dolma-bagtje).
Ordet är obekant för andra språk o.
synes ha kommit till Sverige direkt
från Turkiet. Se SAOB. - Kålsupar e,
Hertig Karl 1599 till en av
rådsherrarna: ’så borde och lijke bröder ware
lijke kålsupere’; till det förr vanl. uttr.
supa kål i betyd, ’äta kål’ (se supa).

kålrabbi, 1722: Kohl Rabi, motsv. i
da., från ty. kohlrabi, från ital. cavoli
rapi pl. (till cavolo, kål, o. rapa, röva,
se d. o.), motsv. fra. chou-rave.

kånka, se kånka.

kåpa, fsv. käpa’ = isl. kåpa, kappa,
vanl. med kapuschong, da. kaabe, av
senlat, cäpa - spän. caper, fra. cape
(vartill kap ött o. kapuschong; jfr
kap u c in er) o. chape (vartill chapeau,
hatt; jfr schappa), en biform till mlat.
cappa (se närmare kappa).

kår, o. 1710: corp, 1711: corps, av
fra. corps ds., av lat. corpus (genit.
corporis), kår, kropp; jfr korporation,
korpulent, korpus, korsett. -
Under 1600-1. i stället den lat. formen
corpus.

kåre, Columbus Ordesk.: kära; i
överförd betyd. Gyllenius; f. ö. i
litteraturen egentl, ett 1800-talsord, vanligt
först o. 1840 med Almqvist = isl. kdri,
no. kaare, egentl, ’krusning’, avledn.
av kär-, krusig, i fsv. karotter, krusig,
om hår, isl. kärr m., krusig lock, no.
kaar, finkrusig ull, jämte fnord. mansn.
Kari, egentl.: den krushårige; jfr isl.
afkårr, besvärlig att behandla, ögen,
tvär, av germ. *kawera-, växelform till
germ. *kaur- i no. kaur n., ull, kaure,
krusig lock, mir. guaire, hår (av *gourio-)
osv. ** germ, *keur- i no. kjöre, ost i
första stadiet, finska lånordet keuru,
krökt. Andra avljudsformer se kura;
se f. ö. d. o. o. kjusa, kula, kåta.
Liden IF 19: 341, Armen. Stud. s. 111
(: armen, kor, krökt, böjd). - Härtill:
sv. dial. kåra, smått blåsa = no. kaara.

kårel, växtsl. Erysimum,
Landt-bruksst. växtn. 1894, upptaget från no.
kaarel.

kåsera, Hedenstierna 1884: ’som det
på publicistspråket heter »kåsera»’; från
fra. causer, tala förtroligt, pladdra, till
cause, orsak m. m., ett lärt ord, jämte
det äldre chose, sak, av lat. causa, skäl,
orsak (av ej säkert fastställt ursprung).
Väl närmast utvecklat ur betyd,
’framlägga sina skäl’ o. alltså med ungef.
samma betyd.-utveckling som
resonera. - Härtill: kåseri,
Sturzen-Becker 1861: causeriet best. f., av fra.
causerie.

kåt, ä. nsv.: yr, yster, ostadig t. ex.
Bib. 1541, o. ännu Lind 1749, om
kalvar, jämte den nuv. lägre betyd., som
vid början av 1700-t. var den
allmännaste i riksspr.; vid slutet av 1600-t.
även: frodig, kraftig, sv. dial., utom
kättjefull: glad, livlig, frodig, kraftig, jfr
munnkåt, käck i tal, fsv. käter, yster,
glad, okynuig, yppig, lättsinnig = isl.
kdtr, glad, lustig, no. kaat, da. kaad
ds., i ä. da. även ’kättjefull’; av
omtvistat o. dunkelt ursprung. Med anledning
av den i dalm. uppträdande nasalvokalen,
som dock är föga bevisande, har ordet
bl. a. ställts till sv. dial. kång(er), kvick,
livlig, yr, löpsk, alltså ett germ.
*kanhta-;> *kähta- (jfr Karsten Primär
nominal-bildn. 2: 160 f. med litteratur), hvilket
dock snarast bort giva ett isl. kdttr.
Hellre med Falk-Torp o. Torp (jfr Liden
Arm. Stud. s. 72) av ett germ.
*kawita-till lat. gaudére, glädja sig, som dock
utgår från ett *gauedh-, jfr grek. géthéö
ds., o. sålunda ej får omedelbart
sammanställas. Andra mycket osäkra o.
delvis oriktiga förmodanden se i
litteraturförteckningen hos Falk-Torp s. 1492.
- Om det ej säkert hithörande meng.
kéte, duktig, stark, glad, se Björkman
Scand. loanw. s. 174. - Jfr k ätt j a.

1. kåta, Stiernhielm i betyd, ’hydda’,
Spegel 1685 om bäverns hus; det lapska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svetym/0471.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free