- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
397

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - lagg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gyllenhielm o. 1640: rennestake eller lantze
= da. lanse, från ty. lanze (= mhty.),
från fra. lance (eng. =), av lat. lancea,
ett egentl, keltiskt ord av omstritt
ursprung. — Bryta en lans för någon
el. något
, motsv. i .da. o. ty.; från
tornerspelet. — Lansett = ty. lanzette,
av fra. lancette, dimin. till lance. - Jfr
följ.

lansiär (dans), även -kadrilj, i da.:
les lanciers, från fra. quadrille des
lanciers
, uppfunnen 1856, till lancier,
lansryttare, ulan (se föreg.).

lanter, nu blott (huvudsakligen dial.)
i uttr. spela lanter med någon, driva
gäck med, narra; namn på ett kortspel,
knekt, Lagerström 1737 = da., av eng.
lanterloo (nu loo), av fra. lanltur(e)lu,
urspr, ett omkväde (från 1630), sedan:
prat, dumheter, o. slutligen beteckning
för ett visst kortspel. Se Murray o.
Palmlöf Från fil. fören. i Lund 3: 306.

lanterna, t. ex. 1775, förr icke sällan
skrivet lan(d)l-tärna; tidigare vanl.
la-lern 1670-t. (Stiernhielm: latern’),
lan-tern = da. lanterne, närmast från ty.:
mhty. lanterne jämte laterne, av lat.
Ia(n)lerna, av grek. lamplér, till lampö,
lyser (se lampa). - Som (nu obr.)
milit. term redan under Gustaf Vasa.

lantkrabba, om personer som vistas
på landbacken (i sht. anv. av sjömän),
C. A. Ehrensvärd 1780 = da. landkrabbe-,
jfr det likbetyd, ty. landratte, egentl.:
landråtta.

lapa = fsv. = ägs. lapian (eng. lap),
av germ. *lapön ~ germ. st. v. *lapan
= fhty. laffan, luof, vartill
instrumentalbildningen höll. lepel, ty. löffel, sked
(se Leffler); jfr under läppja; ie. rot
lab i lat. (med nasalering) lantbo,
slickar. Rotvariant: ie. laph i grek.
laph-yssö, slukar. - Ligga och lapa
solsken Brasck, 1648: här i betyd, ’ligga
o. lufta’.

lapis, av lat. lapis (genit. -idis), sten,
besl. med grek. lépas ds. - Härtill:
lapi-d ar s t il, egentl.: stenstil.

1. lapp, stycke, fsv. lapper, da. lap,
av germ. *lappa-, motsv. germ.
*lappan-i fsax. lappo, mlty. lappe, ägs. täppa,
möjl. genom sammansmältning av
syn-koperade o. osjoikoperade n-stamsfor-
mer *lapan- o. *lapp- som i brunn o.
got. brunna; jfr läpp,’ lappri o.
lappsalva. Fhty. lappa (ty. lappen) kan
bero på Ity. inverkan el. utgå från
bi-former med -bb (se lab b a, laber, lav).
Besl. med isl., no. lapa, slappt nedhänga,
av ie. roten lob, leb i grek. lobös,
öron-snipp m. m.; se lap. Germ.
*lappa-kan dock även utgå från ett ie.
*lopno-till en variantrot löp i litau. löpas, lapp.
Nasalerad form: lemb i sanskr. lambaté,
hänger slappt ned. - Isl. leppr, lapp,
kan vara ett avljudande *leppa- el. möjl.
ett germ. *lappia-. - Avledn.: lappa
=-fsv. Sdw. Tillägg = mlty. lappen.

2. lapp (folkslag), fsv. lapper = isl.
lappir plur.; möjl. finskt lånord, jfr fin.
lappalainen, egentl.: person från Lappi
(kanske med betyd, ’ödemarken i norr’),
o. ry. löparj. Det äldsta nord. namnet
synes ha varit finnar (se d. o.). Själva
kalla sig lapparna sapme sing., sabme,
same m. m. K. B. Wiklund Nord.
fam.-bok 15: 1186 f.

lappri, ä. nsv. även lapperi, t. ex.
1571, Columbus Ordesk., G. Gyllenborg;
äldst i betyd, ’fuskeri, bönhaseri’, y. fsv.
lappari, lagning, från mlty. lapperi,
lappverk, fusk. lappri = ty. lapperei,
abstraktbildning till mlty. lapper,
lap-pare, flickare = ä. nsv. lappare, till
vb. lappen - sv. lappa. Jfr med avs.
på accentflyttningen till första stavelsen
under narri. - Med latinsk ändelse:
ty. lappalie, varifrån ä. nsv. lappalier
plur.

lappsalva, sjöt., insmörja det stående
godset av en tackling med tjära o.
terpentin, Rosenfeldt 1698: Zap-, bildl. o.
skämts, även ’ge stryk’, t. ex. H.
Ca-vallin 1890-t. = da. lapsalve, från Ity.
lapsalfen, höll. lapzalven, urspr,
’kvack-salva’, till lapp o. salva, alltså egentl.:
en som smörjer plåster, sedan uppfattat
som: en som smörjer med en lapp.

lappskoj(s), stuvat oxkött med
potatis, 1880, 1893 m. fi.: lap(p)skojs,
Strindberg 1904: lappskås, A. Engström 1910:
lappskoj (bildl., om böcker), även
lob-skås, 1892: lobscouse, motsv. iio.-da.
labskaus, da. lobskous, Ity. labskansch,
eng. lobscouse. Ordet anses ytterst vara
engelskt o. har tolkats bl. a. som ett lob’s

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0485.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free