Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Laura ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avlopp, avträde, bad, till laväre, tvätta
(se lavemang).
Laura, kvinnon., av ital. -; populärt
genom namnet på skalden Petrarcas
älskade (Laure de Noves?).
Laurits, mansn., se Lars.
lav, Var. rer. 1538: laaff, fsv. -laf i
sammans, åppletrcelaf = no., da. lav; i
no. även om hängande spindelväv m. ni.,
till isl. lafa (ipf. -/#/), hänga fast vid,
no. lava, hänga, dingla; se f. ö. labba,
lapp o. laber.
lava, Sv. Merc. 1764: den så kallade
Lava (med förklaring), vanligt först på
1770-t. = ty., av ital. =, i Neapel även:
översvämning till följd av regn; enl.
somliga till lat. laväre, tvätta; enl. andra
lån från arab.; dunkelt.
lave, brits i en badstuga, simpelt
sängställe utmed en vägg, drivbänk
m. m., fsv. bapstovu-, mceltelavi, även
-laghi (med övergång av w till j),
genom förmedling av finska lava lånat
från slav. lava; möjl. besl. med loge.
Se litteraturen hos Saxen Sv. 1m. XI.
3: 165, Berneker Etym. Wb. 1: 695.
lavemang, 1745 (lavement), av fra.
lavement, egentl.: tvagning, till laver,
tvätta, av lat. laväre, tvätta (urbesl. med
löga; jfr lavendel). I fra. var ordet
svagt vulgärt redan under Ludvig XIV
o. ersattes av reméde. Jfr följ. o.
latrin, lavera, lavoar.
lavendel, o. 1580, jfr fsv. lavendelvatn
= da., ty., av mlat. lavandula (ital.
lavendola), dimin. till lavanda (fra.
lavande), till laväre, tvätta; för sin
vällukt använd vid bad o. tvättning.
lavera, måln., 1780- o. 90-t., av fra.
laver ds., egentl.: tvätta (se lavemang).
lavett, Grundell o. 1695, L. Kagg 1704
m. fl.: lavet, Karl XII 1717: lavett =
da. lavel, ty. lafette, av fra. Vaffut, äldre
Z’a/fusf,egentl.: om det trä (sedermera järn
el. stål), som utgör underlaget till ett tungt
eldvapen, till fat, stock, skaft, av lat.
fus-tis, påk, stake (väl urbesl. med b ös t a).
lavin, 1809 (ej hos Weste 1807); från
ty. lawine, av ladinska lavina, av mlat.
labina, till lat. läbi, falla (se lapsus).
Äldre lån: fhty. lewina, bergsbäck.
lawntennis, från eng. =, till lawn,
öppen gräsvuxen plats, glad, av meng.
laund, av ffra. lande, hed, besl. med
(genom kelt.) el. lånat från germ.
*landa-(= land); o. eng. tennis, av meng. tenétz,
tenise m. m., från ffra. tenétz (fra. tenez),
av lat. tenete, imper. plur. av tenere,
hålla (urbesl. med tänja).
lavoar, i bouppteckn. 1866 = ty.
la-vo(i)r, ä. höll. lavoor, av fra. lavoir, till
lat. laväre, tvätta (se lavemang).
Danskan har i stället servante (jfr servera).
lax = fsv., isl. = da. läks, fsax.,
fhty. lahs (ty. lachs), ägs. leax (skot.
lax), besl. med litau. läszis, lasziszå (av
*lakis- el. dyl.), lett. lasis, fpreuss.
las-asso, ry. lososi (saknas i de sydslav,
trakterna, där laxen icke förekommer);
alltså ett germ.-slavo.-balt. ord liksom
sik; av okänt ursprung; möjl. samtliga
formerna från en heteroklitisk böjning
(H. Petersson Heterokl. s. 20); litteratur
se f. ö. Olson Appell, subst. s. 121.
Lånat i lapskanjjfr de förfinskade, egentl,
lapska ortn. Luossajärvi, laxsjön,
Lnos-savaara, laxfjället. - Lat. salmo, lax,
varav fra. saumon (eng. salmori), ty.
salm, har keltisk upprinnelse.
laxativ, Bureus o. 1630, från fra.
(reméde) laxatif, av lat. adj. laxativus,
till laxäre, bl. a. lossa, lätta, varav sv.
laxera, I. Erici 1642 (träns, med buken
som objekt) o. la sch era, till adj. laxus,
vid, öppen, slak m. m. (urbesl. med si ak).
lazzaron, se lasarett.
le, förr (ännu vid början av 1800-t.)
även: skratta, fsv. le(a), le, skratta =
da. le, isl. hlcéja, got. hlahjan, skratta,
fsax. hlahan, fhty. hlahhan (ty. lachen),
j ägs. hliehhan (eng. laugh); germ. rothlah
=- ie. klak, ljudhärmande bildning,
växlande med klek i fslav. klekiilali, ropa,
kleg i litau. klegn, skrattar högt, o. klang
i lat. clango, skriker m. m. = isl. hlakka
ds.- Kausativum: isl. hlogja, komma att
skratta (bildat som föra till fara) = got.
ushlöhjan (med analogiskt /i). Jfr l oj c.
Le o. Lelång, sjönamn i Dalsl., fsv.
Lee o. 1268 (enstaka Lee). Av Noreen
IF 26: 222 identifierat med isl. (poet.)
Hlér, namn på en havsgud, hlcr, hav
(enl. Kock IF 10: 106 av urnord.
*hle-wan, högljudd, gäll, se ljud; annorlunda
Noreen anf. avh. s. 233: till roten i lat.
duo, sköljer, renar, osv., se kloak).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
