- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
412

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - lim ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Linköping, fsv. Lingköpunger, Ljong-,
Lyn-, Liunga-. Enl. den vanliga
uppfattningen brutna o. obrutna former av
ljung, alltså egentl.: ljungköpingen,
platsen för det s. k. lionga thing; jfr
även lingon. Om formväxlingen se dock
Wessén NoB 1921. - Noreen Fornv. 1920
s. 37 f. förmodar här i stället ett
fornsvenskt folknamn *liungar (av *liwnng-\
jfr t. ex. folkungar), av samma stam
som i det östgötska bynamnet Ljuna
(fsv. Liunum dat.), om vilket även
Lindroth NoB 5: 37 f.

linne = fsv., från mlty. linne i
linne-want osv.; i sv. väl också delvis
uppkommet ur linnet (neutr. till linnen),
som uppfattats som en best. form (jfr
da. linned, linne, se linnen o. ylle);
se f. ö. lin o. linnen. - Fra. Unge
ds., av vlat. *linicum, avledn. av linnm,
lin.

linnea, 1749: Linnaea, fem. till
Linnaeus, G. v. Linnés tidigare namn.

linnen, fsv. linnin, linin = ä. da.
linnen, linen, da. (neutr.) linned, linnet
(varav substantiveringen linned, linnet,
linne); från mlty. linnen, linen, av lin
= fhty. linin (ty. leinen, även som
sbst.; ty. linnen, adj. o. sbst,, från Ity.),
ägs. linen (eng. lin(n)en, adj. o. sbst.);
bildat av lin med tillhörighetssuffixet
-in- (jfr gyllene, yllen). Se f. ö.
linne.

linning, Verelius 1681 = da. = no.
Ilning jämte lina; möjl.
sammanhängande med eng. lining, klädningsfoder,
till lin.

linoleum = ty., från eng. = (1860);
nylatinsk bildning av linum, lin, o.,
oleum, olja.

linong, av f ra. linon, till lin, lin.

1. lins, ärtväxten Uvum lens, Var.
rcr. 1538 o. Bib. 1541: lin(t)ze = da.
lins, från ty. linse, av fhty. linsi, -in
-= höll. linze, ägs. lent (jfr eng. lentil)
av lat. lens (genit. lentis), varifrån även
f slav. lesta anses, om också ej
omedelbart, härstamma; lita u. lenszis betraktas
av somliga som lån från ty. F. ö. i
enskildheter dunkelt. Jfr Hoops [-Wald-bäume-] {+Wald-
bäume+} s. 462 o. följ.

2. </b>lins</b>, glas med konvexa sidor,
ögonlins = da, lins, från ty. linse, bild-
lig anv. av föreg, på grund av likheten
med ett linsfrö. Eng. lens direkt från
lat. lens.

Linus, mansn., väl närmast efter en
i Nya Test. omtalad kristen romare,
som enl. traditionen varit biskop i Rom;
i vissa fall kanske också efter den
grekiske skalden Linos.

lipa, t. ex. Stiernhielm ==. sv. dial.
lipa i betyd, ’göra grimaser’; jämte sbst.
l i p, i ta till lipen, i uttr. hänga
lipen 1610, jfr ä. sv. (t. ex. Bellman) o. sv.
dial. lip, (under)läpp. Orden uppfattas
väl vanl. som med grundbetyd, ’hänga
läpp’ hörande till en germ. stam /fp-,
läpp, rotvariant till den i läpp.
Emellertid är verbets äldst uppvisade
betydelse ’gråta, tjuta’, o. lip kan vara
ett deverbativum härav med anslutning
till likljudande ord för ’läpp’ (jfr sv. dial.
slip, flip m. fl.); förbindelsen med ord
för ’läpp’ är alltså oviss; knappast ej
heller till lat. llbare, utgjuta, offra. Jfr
Lindroth Festskr. t. Sdw. s. 139. -
Lip-sill, pip si 11, av Hjelmqvist Förn. o.
familjen, s. 16 f. betraktat som en
efterbildning av Ity. en piepen sielk, lipsill,
om en flicka, el. möjl. som en
självständig bildning till S il l a, kortform till
Cecilia, jfr lipsissa, piplisa, pipsiri osv.,
el. som en folketymologisk anslutning till
sill av de även förekommande lipsil o.
pipsil; jfr även Munthe Spr. o. st. 4:
120.

lira, ett slags nu gammalmodigt
sträng-instrument = fsv. = da. lirej från mlty.
lire = fhty. lira (ty. leier), av ital. lira,
av grek. lyra (se lyra 2).

lirka, Gustaf II Adolf: lerckande;
-e-f. ö. allmänt o. ännu 1892 av Sundén
upptagen som en riksspråksform;
Chro-nander Belesn. 1649, Arvidi 1651 osv.:
lirka = no. lirka, lerke, da. lirke; vanl.
o. med rätta förklarat från ett "lipka
= nisl. liÖka, no. likka, /c-avledning av
isl. liÖa, böja, no. lida, sv. leda (se led
3 o. ledig), jfr vricka : vrida, vartill
även r-avledningen sv. dial. lira, lera
(av ’’lidra), vrida omkring, röra sig
livligt, men stilla, no. lidra, lira, lera, lirka,
pilla, vricka (se lyra 1); med avs. på
övergången av -pk- till -rk- jfr mark, mask
(se d, o.), da. 0rk, öken, sv. burk osv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0500.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free