Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - lurvig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kasus (dat., ack. luirgg). Med avs. på
betyd.-utvecklingen jfr bängel,
drummel, dräng, sv. dial. påg o. mhty.
zolch, kloss, lymmel (se Tolken), mhty.
strunze, trästump, drummel (se strunt).
lurvig, 1731, -og 1723, -ot Spegel
1685; i ä. sv. ofta lorfvug, lorfvog,
lorfvig, t. ex. Lex. Linc. 1640, Arvidi 1651,
Lind 1749; i betyd, ’lummig’ o. d. om
träd Ung 1653, U. Hiärne, Leyonstedt
m. fl.; samt i sv. dial., motsv. no.
lurvutt, lurvig, da. lurvet; till sv. dial.
(stundom även i riksspr.) lurv, lurvigt
hår, t. ex. 1759, ä. nsv. även lorf(f),
t. ex. Arvidi 1651, Lind 1749 (jämte
lurf), no. lurva, trasa. Hit hör även
no. lurv, larv(er), stackare, sv. dial.:
slarv, o. sv. dial. lurva, larva omkring.
Jfr larv 2 o. vb. larva, ävensom
slurver, slurvig, slarv o. slarva, trasa,
med i huvudsak samma
betyd.-skiftningar. - Lurvig i betyd, ’drucken’,
t. ex. G. Wennerberg 1852, Sönd.-nisse
1868.
lus = fsv., da. = isl. lús (plur. lýss),
mlty., fhty. lûs (ty. laus), ags. lús (eng.
louse); besl. med kymr. lleuen, korn.
lowen, av kelt. *loues-. F. ö. blott osäkra
anknytningar; se litteraturen hos
Falk-Torp s. 1511, ävensom Zarndt
Courtelyou Die altengl. namen d. ins. s. 93 f.
De övriga indoeur. språkfamiljerna ha
andra sins emellan obesläktade
beteckningar: lat pēdiculus, grek. phtheír osv.
- Jfr löska.
lust, fsv. luster m., lust f. = senisl.,
da. lyst, got. lustus, fsax., fhty., ty., ags.,
eng. lust, av germ. *lustu-, *lusti-; i isl.
säkerl. lån från mlty. o. i sv. väl delvis
påverkat från ty.; jfr det inhemska isl.
losti m. (no. lost) = fsv. luste. Vanl.
fört till en ie. rot ls, avljudsform till
sanskr. lasati åstundar (av *la-ls-ati,
alltså redupl.), grek. lílaíomai, åtrår (av
*li-las-io), lat. lascīvus, uppsluppen o. d.
(se lasciv), fslav. laska, smicker, osv.
Dock enl. Sperber WuS 6: 54 snarare
av germ. *lustu-, av ie. *lud-stu-,
(s)tu- bildning till vb. luta, jfr sv. dial. luten,
benägen, böjd, med ungef. samma
betyd.-utveckling som i böjelse, ty. neigung
osv. (se under böjd). - Lustgård
(bibl.), se under trädgård. -
Lustspel, 1740: ’Den Tanckefulla, Lustspel,
uti Fem Acter’; i annan anv. tidigare
= da. lystspil, efter ty. lustspiel,
förtyskning av komödie. - Avledn.: lysta
(se d. o.).
-lust o. -lyst(!), i villa- o. gårdnamn;
efter danska namn på -lyst (se föreg.),
urspr, blott om lustslott, men sedermera
med ganska stor spridning. Jfr Sahlgren
Vad skall villan heta? s. 10.
lut = fsv., no. = da. lud; till en
utvidgning av roten i lat. lavo tvättar,
badar (se lavemang o. lavendel), grek.
loúō), av samma slag som i t. ex. flyta
o. gjuta; besl. med lödder, lördag, löga
o. alltså även med det likabetyd, ty.
lauge.
1. luta, vb, i dial. även starkt böjt
= fsv. (ipf. lutte o. lutadhe), intr. o.
träns., även: buga = isi. lúta (ipf. laut
o. lútti), da. lude, motsv. ags. lútan, st.
vb, böja sig, falla, lútian, ligga dold,
lura, fhty. luzén ds.; väl med rätta
sammanfört med litau. liudëti, vara
sorgsen (egentl.: luta huvudet), jfr t. ex.
isl. hnipinn, sorgsen: hnípa, hänga el.
luta huvudet (av sorg). Se även löt
1, 2, ävensom lyte, o. jfr under lust
(slutet).
2. luta (musikinstrument) = fsv.,
från mlty. lûte = sen mhty. lûte (ty.
laute), från fra. luth, ytterst från arab.
al-‘ud.
lutter, i den urspr, betyd, ’ren’ t. ex.
1582, i betyd, ’pur, idel’ t. ex. 1622, i
ä. tid i förb. med konkreta subst., t. ex.
fru Lenngren: lutter hermelin; jämte ä.
da. adj. lutter (nu blott adv.) från mlty.
lûtter, ren, oblandad, klar, av fsax.
hlûttar = fhty. hlûttar (ty. lauter), ags.
hlúttor, med västgerm. tt framför r, got.
hlûtrs, ren r-bildning (jfr bitter,
vitter) till ie. roten klud i grek. klýzō,
spolar, renar (av *kludiô), besl. med
lånorden klistir o. kloak (se f. ö.
d. o.). - Härav: luttra, Bib. 1541,
jämte da lutre från mlty. lûtteren - ty.
lautern.
1. luv, lugg, tjockt hår, Kolmodin
1732 = no.; jfr ä. nsv. lufva = isl.
lúfa ds.; väl besl. med no. luva, böja
sig ned; se f. ö. närmare under lubb
o. löv. Jfr luva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
