Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - man ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’halsband’ jfr t. ex. sanskr. grwå, nacke
<~ fslav. griva, man~ grivina, halsband.
2. man (best. f. mannen), fsv. man,
urspr. (delvis) ackus. sg. till nom.
mander (av *mann-d-r, med analogiskt nn
o. d-inskott, jfr andra under annan),
för äldre maþer (av *mann-r, jfr sv.
dial. de are, de andra, under annan)
jämte man (av *mann-ʀ) = isl. maðr,
da. mand, fsax., fhty., ty., ags. mann
(eng. man), jfr got. manna; av germ.
*manna-, snarast med -nn- från
synkoperade kasus (t. ex. genit. sg. *manniz)
av en n-stam *manan- (jfr t. ex. brunn
~ got. brunna; se dock Brugmann IF
37: 252); med det enkla n-et kvar i got.
manasêþs, människosläkte, fsv. o. isl.
man n., trål, trälinna, got. gaman,
medmänniska. Besl. med germ.-lat. Mannus,
germanernas mytiske stamfader enl.
Tacitus; samt vidare: fslav. mąžī,
människa (*man-), sanskr. mánu- ds., Mánu-,
människornas stamfader, mānuṣa-,
människa. På grund av de senare formerna
se emellertid vissa forskare (t. ex. Kluge)
i germ. *mann- ett ie. *manu̯-: sanskr.
mánu- = ie. *genu̯- (i isl. kinn, kind):
genu-, tunn : ie. *tenu- osv.; med
-nu̯- till -nn-. — Ordet betyder sålunda i
äldre tid både ’man’ o. ’människa’; med
samma växling som hos got. guma, man,
o. lat. homo, människa (se brudgum).
Betyd. ’människa’ ingår i t. ex. fsv.
kvinmaþer, isl. kvennmaðr, kvinna, o.
ags. wifmann ds. (eng. woman; se viv).
— F. ö. ofta fört till den ie. roten men,
tänka (se minne, månne); i så fall
dock till denna rot i en betydligt mera
konkret o. primär betyd. (jfr grek.
maínomai, av *mani̯-, rasar, samt se
under djur): en beteckning av
människan som ’den tänkande’ är för de
urindoeur. förhållandena knappast möjlig.
I alla händelser ej,såsom också
förmodats, av ett ie. *ghmon-, som biform
till *ghəmon- i lat. homo, got. guma.
— Plur. man från ty. — Jfr man 3,
manna vb, manick, mannekäng. —
Manbar, Stiernhielm, Widekindi 1671,
om mö; 1711, 1721 m. fl., duktig o. d.,
om soldater, arbetare m. m.; förr även:
bemannad = da., från mlty. manbâr,
egentl. om kvinna: giftasvuxen, till -bâr,
som kan bära; se -bar. Om mö förr
även mangill. — Mangrant, 1659, till
sv. (i sht dial.) grant, noga o. d., neutr.
till fsv. grander, noga (se grann). —
Manhaftig, från ä. ty. mannhaftig;
jämte ä. nsv. manhaft, t. ex.
Stiernhielm, från ty. mannhaft (se -aktig). —
Mannamån, Emporagrius o. 1655
(manne-), Spegel 1685 (mannamon) = isl.
mannamunr, skillnad, företräde; se mån.
— Manskap, i sin nuv. betyd. om
soldater (t. ex. 1687) från ty. mannschaft;
i betyd. ’vuxna män’ 1680 m. m. Fsv.
o. ä. nsv. manskap(er) ( betyd. ’trohet,
tjänst’ (ännu på 1700-t.) utgår från
mlty. manschap i samma betyd. —
Mantal, tal som uttrycker ett
hemmans storlek, fsv. mantal, mannatal,
bl. a. förteckning över skattskyldiga
personer, mantalslängd, antal vapenföra
män, egentl., såsom ännu i slutet av
1500-t., antal personer = isl. manntal.
— Diminutivbildning till man: sv. dial.,
ä. sv. manse (ännu hos Weste), liten
gosse, bildat som sv. dial. brorse, lille
bror, fölse, litet föl, gusse, ejderhanne
(till gudunge), ä. nsv. burse, bonde
(till bur- 2), osv. Härtill utvidgningen
mansing, liten gosse Ögtl. (i riksspr.
som smeknamn till make), jfr fölsing
till fölse.
3. man, obest. pron. = fsv., i ä. fsv.
sällsynt, något vanligare i y. fsv.; i fsv.
i stället i denna betyd. oftast plur. mæn,
motsv. isl. menn, mlty. men i samma
betyd. = da., ty. man; till föreg. Alltså
med samma betyd.-utveckling som i fra.
on, span. om av lat. homo, man,
människa. — Utvecklingen av man till
obest. pron. har skett under tysk
påverkan. Detsamma är förhållandet med
en i samma anv. (motsv. i da., ty. o.
eng.). Se E. H. Tegnér Ark. 5: 337 f.
4. man, adv., blott, bara, Bib. 1541,
nu huvudsakligen i uttr. ser man på,
av äldre se man på = da., från mlty.
man, blott; se f. ö. men 1. — I sydsv.
dial. i stället mans, med ett (egentl.
lågtyskt) adverbiellt -s.
mana = fsv.: påminna om, påstå,
uppmana, bedja, kräva för skuld,
anmana, inmana, (som fånge), sen fno.:
uppmana = da. mane, från mlty.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
