- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
495

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - muta ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sahlstedt 1773; med l resp. r av rd(h)
(jfr bin h å l e, stel osv.) av ett fsv.
*myrpinger, avledn. av mord; jfr ä. sv.
möla, lägga å lön = mörda, o. i fråga
om ljudutvecklingen f. ö. o v ål i g, v ål a
o. vörda.

mylla, sbst., Rudbeck 1679,Lind 1749;
är väl en gammal avledning på -iön av
mull; men kunde även tänkas vara en
deverbativ bildning till det av mull
avledda vb. mylla, o. 1730, part. pf.
mylder 1756 - isl. mylda (ipf. mylda),
no. mylda. - En omljudd form till
mull föreligger även i ä. nsv. mylsålder
(*myllsårder), mullplog, 1658.

myllra, Atterbom Minnen: en
myllrande folkträngsel; f. ö. vanligt först
på 1880-t. (ej hos Dalin 1853). Enl.
Noreen V. spr. 4: 19 uppkommet genom
metates av ä. sv. myrla ds., t. ex. O.
v. Dalin, Wallenberg m. fl., sv. dial.
myr/a, morla, även: morla (se d. o.), ä.
da. myr/e, morle; jfr sv. dial. myra ds.
ävensom 110. maura. Härledningen göres
dock mycket osäker av sv. dial. myla,
da. dial. myle, vimla, mylre ds., jfr även
no. myla, stor mängd, ä. da. myl ds.,
varav myllra kunde vara avlett (Ark.
14: 141). Möjl. äro, med Falk-Torp s.
744, samtliga dessa ord avledda av resp.
myra o. my, mygg (se d. o.); jfr sv.
dial. mya o. mygga, vimla, ävensom
isl. sva margir sem my. Se f. ö. under
morla. - Härtill myller n., G.
Nordensvan 1884, vanligt först på 1890-t.,
lån från da. mylder.

myndig, fsv. myndogher = da.
myndig, från mlty. mundich = ty. miindig;
avledn. av fhty. munt, skydd = ägs.
mund; alltså egentl.: som råder över
sig själv, varav redan i fsv. även betyd,
’präktig, ansedd’; se f. ö. förmyndare
o. följ. - Betyd, ’övermodig o. d.’, som
ej förekommer i fsv., finns hos Hund
1605.

myndling, 1784 = da., från ty.
mtind-ling, av fhty. mundling; till fhty. munt,
skydd; alltså: som står i en annans
skydd. Jfr föreg.

mynna, Almqvist 1841 = t}^ miinden,
jfr da. munde; avledn. av mun. -
Vanligt egentl, först fr. o. m. 1870-talet.

mynning, 1673: myndingh, 1679: mun-
ning, o. 1695: mynning, om skjutvapen;
1705, om vattendrag, motsv. da.
mun-ding, ty. miindung (äldre mundung);
avledn. av mun; i sv. väl lån från ty.
Jfr parallellbildningen fsv. ämynne n.,
åmynning, ä. nsv. mynne = isl. mynni,
minni, ägs. gemyde av *munpia-, varav
sv. ortn. Amin n e. Till mun o. avledn.
därav höra även t. ex. eng. Portsmouth,
ty. Warnemiinde; jfr fra. bouche, mun,
mynning, o. under os 1.

1. mynt - fsv. - da. mynt, m0nt,
från mlty. mnnte = fsax. munita, fhty.
muniz(a) (ty. miinze), ägs. mynet (eng.
mint); lån från lat. monéta (varav fra.
monnaie; se portmonnä). Enl. vanligt
antagande av gudinnenamnet Juno
Mo-neta, till vars tempel o. 270 f. Kr. ett
myntverk förlagts; av ovisst ursprung:
ej säkert, såsom ofta antages, till
mo-nere, uppmana, erinra. I Klio 6: 477
f. har emellertid J. Assman på grunder,
som icke utan vidare synas kanna
avvisas, hävdat att monela, mynt, har
fe-nicisk upprinnelse.

2. mynt (i lösmynt o. d.), se -hy 111.

mynta (växtn.) = fsv. = da. mynte,
från mlty. *munte, motsv. fsax. minta,
fhty. munza, minza (tv. miinze, minze),
ägs. minte (eng. mint); liksom så många
andra beteckningar för köks- o.
trädgårdsväxter från lat.: menl(h)a = grek.
minthé, minthos; sannol. lån (från ett
möjl. ej indoeur. språk). - Formerna
med -u- äro ej förklarade.

myr = fsv., no. - isl. myr, av germ.
*meuziö- el. *muziö-; nära besl. med
fhty. mios, ägs. méos n., mossa;
avljuds-former till mossa. - Avledn.: sv. dial.
myrst, skogig myr.

myra == fsv. (jämte myr) = da. myre,
mlty. mire (av miere); meng. mire (eng.
piss-mire) är väl nordiskt (Björkman
Anglia Beibl. 29: 306; jfr emellertid
Cor-telyou Angl. Forsch. 19: 45 med
litteratur), den motsv. inhemska eng.
formen *mere möjl. i meng. pissmere; av
germ. *meuriön9
iavljudsförh.till*maura-= fsv. mor i mörastakker, sv. dial. mor,
isl. maurr, no. maur (meng. maur från
nord. spr.). Besl. med grek. myrmix,
myrmos. På ett el. annat sätt
sammanhänga härmed även avest, maoiri-,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0583.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free