Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Måns ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fsv. vipermcele - da. mcele, tal,
talförmåga; avledn. på -za av mål 2.
[Mäl(l)by se mellan.]
-mält, -mäld i få-, lågmält (-d) m. fl.
= isl. mcéltr, som talar, kan tala; ej
avlett av vb. mala utan av subst. mal,
mål, tal (= mål 2); se f. ö. -hyllt.
mälta, vb, se malt.
[Mämminge(n), ortn., se under
mamma.]
män i ja, nej, jo män, t. ex. Balck
1603: j öman \ egentl, en kvarleva av en
gammal ed vid helgonen, fullständigare
t. ex. Guds män Uondeletius 1614; jfr
da. hillemcend, ä. da. helle mcend, från
mlty. hilge mans, heliga männer, helgon;
jfr under ängel.
mänga, jfr lagspråkets: ’mängdt för
omängdt’, fsv. mcengia, blanda, insmörja,
sammanlöda, besmitta m. m. = isl.
mengja, da. nicenge, från mlty. mengen,
av fsax. mengian - fhty., ty,, mengen,
ägs. mengan (jfr eng. mingle); till fsax.
gimang, blandning, mhty. gemanc (jfr
ty. gemenge o. handgemäng), ägs.
(ge)mang (eng. among, bland, av ägs.
ön gemang). Betraktas vanl. som
ur-besl. med litau. minkyti, knåda, fslav.
meknati, bliva mjuk; grek. mdssö,
knådar, kan utgå från *mnkiö, men även
från *makiö (jfr under maka, vb). -
Jfr även sjön. Mången, Ma n gen.
mängd, RP 1639: uthi mengd,
Stiernhielm Fateb., jfr nedan = no. mengd,
da. mcenge = höll. m en ig té, ägs. menigdu,
av germ. *managipö, till fsv. mänger
osv., mången, se d. o. -
Parallellbildningar: germ. *man(a)gia- n. = isl.
mengi, o. germ. * managin- f. = got.
managei, fsax. menigi, fhty. menegi (ty.
menge), ägs. menigo. Jfr längd o. ty.
länge. - Ordet synes under vissa
tider ha fört ett tynande liv: det
upptages visserligen i ordb., t. ex. Spegel
1712; men betecknas av Sahlstedt Gritik
osv. som ett nytt ord o. av Hof 1753
som en ’germaiiism*. Kan knappast
vara lånat.
människa, Lucidor: menskia,
Sahlstedt 1773: menska, fsv. mcennislda f.
(även med pron. han), människa, kvinna,
människonatur = isl. menneskja, da.
menneske; från fsax. mennisco = fhty.
(ty. mensch), substantivering av adj.
mennisc, got. mannisks, isl. menskr, fsv.
mcensker (blott i betyd, ’mild, givmild’);
till man 2. Människa är sålunda
etymologiskt identiskt med det
inhemska fsv. menska, godhet, givmildhet. -
Om uppkomsten av den nsv.
uttalsformen mänscha jfr Noreen V. spr. 4: 145.
Förr även med betoningen männVska
(såsom ännu i Uppland).
mänta, i sht. dial., vitgarva, i osv.
dial. även: bänka, fsv. ma?nta = isl.
menta, bereda till pergament, no.:
vitgarva, bearbeta, bänka; från slav. spr.;
jfr fslav. meli, knåda, trampa o. d., lillry.
mjatnik, garvare (av *ment-), ry.
syro–mjat’, vitgarvat läder (egentl.: råläder,
till syro-, rå), av -menti, som i
östersjö-vendiskan skulle giva *mant-, *mqt-;
jfr även fpreuss. mynix, garvare, som
lånats från någon polsk el. kassubisk
dialekt (polska *mielnik, ä. kassub.
*mlni-nik el. dyl.); se Mikkola Ark. 19: 327.
- Härav även mlat. mantor, garvare,
110. rnenlar, ävensom sannol. det äldre
ty. ord för ’garvare’, som synes ligga
till grund för det från ty. inkomna
familjen. Mentzer.
märg, fsv. mcergher, micergher, motsv.
isl. mergr (genit. mergjar), da. marv,
fsax. märg n., fhty. mar(a)g m., n. (ty.
mark n.), ägs. mearg m., n. (eng.
mar-row), av en germ. stam mazg- jämte
mezg- (jfr fsv. micergher}, motsv. fslav.
mozgii, kärna, fpreuss. mnsgeno, märg,
av ie. *mozgh- jämte *mozg- i sanskr.
majja, märg. Alltså en
samindoeuro-peisk beteckning för en i urtiden högt
skattad läckerhet. Den greko-italiska
språkfamiljen avviker med andra
benämningar: grek. myelös o. lat. mednlla
(fra. moelle), båda av ovisst ursprung.
- Möjl. är ie. *moz-g(h)o-, märg, med
H. Petersson Från fil. f ö re n. i Lund 4:
126, rotbesl. med ie. *moz-do- i sanskr.
médas n., fett, fhty., ty., eng. mast,
gödning, gödningsfoder m. m.
märgel, Schroderus Com. 1639,
Bro-mell 1730, Sahlstedt 1773: merg el o.
märgel = da. mergel, från ty. el. l ty.
mergel - fhty. mergil, av mlat. margila,
dimin. till lat. marga ds. (= ital., spän.),
enl. Plinius keltiskt, jfr bret. märg, även-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
