Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - odåga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sprungliga part. pf. oblātus, f. oblāta,
föreligger i oblat.
officer, 1558: ’befalningzmän och
officerer’; förr även: tjänsteman; i ä. tid
ofta officerare, Schroderus o. 1638 osv.
(nu nästan blott i plur.) = ty. offizier,
förr även officierer, av fra. officier,
tjänsteman, officer, av mlat. officiarius,
tjänsteman, till lat. officium, tjänst, plikt
m. m. (besl. med facere, göra; den första
leden sannol. densamma som i officin),
vartill ytterst även officiell, officiös
osv. samt, åtminstone betr. senare leden,
officin.
officin, i sht: tryckeri = ty. offizin
osv., av lat. officīna, verkstad, av
*opifacina, till opifex, hantverkare, till op-
i opus, arbete (se opera o. avel), o.
facere, göra (jfr facit). — Härtill:
officinell, som tillhaiidahålles i apoteken,
om läkeörter o. d. = ty. offizinell ds.
osv., av nlat. officinalis (bl. a. vanligt
i lat. växtnamn), till officin i den t. ex.
i ty. förekommande betyd., ’apotek’.
ofog, fsv. ofōgh, från mlty. unvôch
= mhty. unvuoc (ty. unfug), av o- o.
fog (se d. o.).
ofta, fsv. ofta, opta = no. ofta, da.
ofte, fsax., fhty. ofto (ty. oft), av germ.
*uftō; jämte med annan avledning fsv.
oft, opt, i isl. opt, fsax., ags., eng. oft
(jfr eng. often), got. ufta. Snarast med
Wood Journ. of germ. phil. 2: 214 m. fl.
en avledning av germ. *uƀa- i isl. of,
fhty. oba (ty. ob), över, isl. of n., mängd,
vartill den förstärkande part. fsv., isl.
of, sv. dial. uv-, o-, i t. ex. fsv.
ofblȳgher, för blyg, ofmykil, för stor,
övermåttan stor, osv.; se f. ö. över. —
Annorlunda Meringer IF 18: 216,
Uhlenbeck PBB 30: 318 (med litteratur). —
Ett speciellt vgerm. ord för ’ofta’ är
mlty. vake(ne), ffris. faken, mholl.
vake(n), en stelnad dat. plur. av germ.
*faka- = fack. — Om fsv. þikla, sv.
dial. tykla osv., ofta, se tjock, slutet.
oftalmologi, se öga.
ofärd, fsv. ofærdh = ä. da. ufærd,
till färd i den äldre betyd. ’lott, öde’;
jfr fara väl, illa osv., välfärd osv.
(se fara 1).
oförhappandes, Karl XII i brev,
sannol. då vardagl.; jfr Serenius 1741:
ohoppandes (varom nedan), Lind 1749
o. Möller 1755: oförhappandes med hänv.
till oförhoppandes, Sahlstedt 1773 med
hänv. till ohappandes, Weste 1867:
’oförho’ppandes (fam. oförhappandes) . .
se oförmodligen’, Dalin 1853:
oförhappandes med hänv. till oförmodadt; i
litter. vanligt först o. 1850. Väl i
anslutning till oförmodat o. möjl. det ovan
nämnda ohoppandes (efter ty.
unverhofft?) o. d. ombildat av äldre
ohappandes, t. ex. Schroders Gom. 1639 (1640;
jämte ohoppandes), Spegel 1685 (se också
ovan) = sv. dial.; jfr adj. oförhappad,
1694, Karl XII m. fl.; till sv. dial. happa
sig, slumpa sig (se hampa sig).
oförvägen, L. Petri 1559, väl egentl.
från mlty. unvorwegen, urspr.: som icke
låter lyfta sig, mycket tung, men även:
oförvägen, den senare betyd. antingen,
men föga troligt, utvecklad ur den förra,
el. snarare ur part. vorwegen (till sich
vorwegen, hänsynslöst besluta sig för ngt)
genom anslutning till det likabetyd.
unvorver(e)t, o. förfärad, alldeles som
sv. oskärad i betyd. ’obefläckad’ ur
skärad el. de stundom uppträdande
oförmäten för förmäten, ofredad
för fredad. — Förvägen i samma
betyd., Pfeif 1713, vanligt först på 1800-t.,
är lån från hty. verwegen = mhty., egentl.
part. till mhty. sich verwegen, raskt el.
oförväget besluta sig för ngt, motsv. det
nyss nämnda mlty. sich vorwegen, båda
sammans. med vb. wegen = väga; jfr
bevåg, bevågen ävensom beveka; jfr
även den yngre hty. participbildningen
verwogen, varifrån sv. förvågen. A.
Lindqvist Spr. o. st. 6: 177 f.
ohemul, fsv. ohemul, -ol = isl.
úheimull; se hemul.
ohoj, interj., Jolin 1865. — 1641:
o hoo, o ho i något olika betyd.
ohyra, fsv. ohȳra f. o. n., vidunder,
trolskhet, vidunderlighet, stor mängd
(även ohyr(e)), 15- o. 1600-t. o. i sv.
dial. (t. ex. Skå.) även om skadedjur,
ss. råttor; specialiseringen till vissa
insekter synes falla under 1700-t.; i ä.
nsv. stundom plur. -or, t. ex. 1574,
Lucidor 1668, Oxe († 1723); motsv. no.
(dial.) uhyra f., odjur, vidunder, da. uhyre,
vidunder, da. dial.: ohyra. Ordet är i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
