- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
561

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - paff ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(av samma stam som fsv. fala, slätt; se
Fal-); alltså efter bladens form (jfr
under -dadel); i Tyskland o. Norden
även överfört på de pilgrenar, som på
Palmsöndagen ersatte palmer. -
Palmsöndag, fsv. palm(a)sunnodagher =
ty. palmsonntag osv., övers, av lat.
do-minica palmärum; se ovan.

Palme, familjen.; bl. a. en stor, egentl,
skånsk, urspr, borgare- o. prästsläkt,
efter skepparen Palme Lyder i Ystad
(sannol. egentl, holländare). Härav också
namnet å en av de skånska släkterna
Palm. Se Släkten Palme s. l f.

palsternacka, 1628; 1600-t. även
pal-sternack’, jfr fsv. paslinala rot, rot av
Pastinaca sativa o. Daucus carota, Sdw.
Tillägg = da. paslinak, från mlty.
pa(l)-sternake = ty. paslinake, från lat.
pasli-näca, väl besl. med paslinum, hacka,
osv. Namnet visar, att germanerna (i
motsats till förh. med moroten) lärt
odla palsternackan av romarna; jfr ägs.
wealmore, palsternacka, egentl.: välsk
morot.

palt, en maträtt av blod o. mjöl,
egentl, i form av klimpar, Palmcron
1642, jfr fsv. palla ack. plur., stycken,
bitar (se följ.), motsv. Ity. pall(e), stycke,
bit t. ex. av kött el. bröd, klimp, ty.
dial. (Östersjöprov.) pallen, lett. paltas,
slav. polt- (i t. ex. ry. pölol’, fläsksida,
osv.), fin. palltu, klimpar av blod o.
mjöl som maträtt. F. ö. i enskildheter
dunkelt. Enl. Tamm Gr. s. 18 inhemskt
germ. o. en växelform till palta; enl.
Mikkola Ark. 19: 328 lån från slav. spr.
(närmast vendiskan, där ett polt- bort
i de nord. spr. ha inlånats som pall-).
- Närmast till följ. hör det numera
obr. palt, som öknamn på vissa
stadstjänare i Stockholm, s. k.
separationskarlar (i folkspr. seffralions-, varav
för-vridningen saffranspalt).

palta, trasa o. d., jfr fsv. palla ack.
plur., stycken, bitar, da. pjall, trasa,
stackare, 110. pjallra, mlty. palte(r)9
trasa, eng. dial. pall, skräp, eng. pallry,
usel, eländig (möjl. från Ity. pallerig),
ävensom fsv. picelter, trasa
(brytningsform av ett *pella- el. med samma möjl.
pejorativa j som i da. pjall); jfr p j al t
o. p j alt i g; andra släktingar se under
palt. Av dunkelt ursprung. Enl. K. F.
Johansson KZ 36: 372 f. inhemskt (till
en ie. rot beled, slå; jfr plagg) ; däremot
enl. Mikkola Ark. 19: 329 f. slaviskt
lån (jfr ry. polotnö, lärft, varav även
fin. palllina ds.); se även Tamm Gr. s.
18 o. föreg.

pamflett, Gadd 1775 - ty. pamphlel
osv., av eng. pamphlel; om härledningen
blott lösa gissningar.

1. pamp, O. v. Dalin 1738 i [-nedsättande-] {+ned-
sättande+} betyd, såsom i Stockholm ännu
på 1880-t.; Gjörwell 1798 i brev: »den
äkta pampen», sv. dial.: tjock människa
- da. dial. pamper, tjock o. långsam
person, sydty. åial. pfarnpf, tjock kvinna;
jfr isl. öknamnet pampi, sv. dial.
pampen, svullen, m. m.; till de under pimpla
anförda orden. Ordet syftar alltså egentl,
på kroppsvolymen o. har sedan vardagl.
fått den bildliga betyd., som uppträder
i kommunalpamp, pampig osv.
Denna senare användning (vanlig i
stu-dentspr. i Uppsala redan under 1880-t.,
men senare i litteraturen) utgår sålunda
ej, såsom stundom antagits, från följ.

2. pamp, ett vapen, t. ex. 1638, från
mlty. pampe; dunkelt.

pampuscher (i riksspr. bl. i vissa
skämts, uttr.), i dial. (även -pyscher) dels
’fruntimmersskor’ o. dels’klumpiga skor,
sockor’ - åa.pampusser, ett slags tofflor,
från Ity. pampusje, bambusche, från fra.
babouche, toffel = spän. babucha, från
arab. bäbus(-sch), i sin tur från pers.
päbus, egentl, ’fotbeklädnad’
(sammansatt med pä, fot, urbesl. med fot).

panegyrik = fra. panégyriqne, från
fem. sg. till grek. adj. panegyrikös,
berömmande, egentl.: som hör till
folkförsamlingen, avledn. av panégyris,
folkförsamling, till pän, allt, o. dgyris,
församling, hop (till ageirö, församlar).

panel, 1572 - da., från mlty.
pan-(n)éle, även: sadelkudde = ty. paneel
osv., från ffra. panel, väl med H.
Schröder Arch. f. n. spr. 114: 168 f. till lat.
pänis, dörrfyllnad o. d., av omstritt
ursprung. - Förr även lafuelverk, i. ex.
Bib. 1541 = ä. da. lavlevatrk, ty.
lafel-werk (varifrån n sv. t aff elverk); jfr
tavla, taffel.

pang, Braun 1837; ljudhärmande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0649.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free