Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - panik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
panik, ungt ord (ej hos Dalin 1853,
som dock upptager panisk) = ty.; av
fra. panique, substantivering av adj.
panique, av grek. panikös, hörande till
el. egendomlig för Pan, den grekiske
skogsguden, vilken grekerna tillskrevo
en plötslig, utan synbar anledning
uppkommen skräck (t. ex. i en krigshär),
s. k. »panisk förskräckelse» (grek. denna
pauiköu}, ett uttryck som numera
stundom användes oriktigt (t. ex. i förb.
såsom »Han hyser en panisk
förskräckelse för vatten» osv.). Adj. panisk
om skräck uppträder hos B. Höijer 1797
(jfr ovan).
pank, utan pengar, Bellman:
’Markol-fus är pank och har intet igen’; 1794;
av uttr. spela pank, göra bankrutt, DA
1771, 1794, förkortning av spela pank
ut Lind 1749, äldre: spela pankut Lind
1738, ombildning av pan(c)keriit 1647
osv., bankrutt (se d. o.), jfr ä. ty.
pankerntl. Med samma växling av ju o.
b som i bankett *> ä. sv. pankett. -
Härtill sv dial. panka, göra konkurs,
gå sysslolös. - En överförd betyd, av
pank är ’matt, uttröttad’.
1. panna (stek-) = fsv., isl. - da.
pande, fsax. panna, fhty. pfanna (ty.
pfanné), ägs. panne (eng. pan), mlat.
panna (1100-t.); anses trots formella
svårigheter för lån från lat. patina, skål,
fat, varav även patén (se f. ö. d. o.).
Att döma av det hty. pf är ordet lånat
före år 700. I Sverige, Norge o.
Tyskland även om tegelpannor. Jfr följ.
- Härtill: p a n n k a k a, Schroderus Gom.
1639 = da. pandekage, övers, av mlty.
pankoke = ty. pfannkuchen, eng.
pan-cake (varifrån fra. pannequet).
2. panna (fröns) = fsv. = da. pande;
förkortat av fsv. hovudhpanna = da.
hovedpande, ägs. heafodpanne, egentl.:
huvudskål; se föreg. - Det gamla
inhemska ordet för ’panna’ är änne; jfr även
under Oxenstierna.
panoptikum = ty.; latiniserande
nybildning av grek. pan-, allt, o. neutr.
till adj. optikös, som hör till synen,
till grek. roten öp- i opsomai, jag skall
se, av ie. roten oklÅ i lat. oculus, öga,
osv.; alltså: där man får se allt.
panorama = ty., från eng.; nybild-
ning av grek. pan-, allt, o. -(h)6rama,
åsyn, skådespel, till (h)ordö, ser (urbesl.
med varse); alltså likbetyd, med
panoptikum.
pansar, fsv. panzar = isl. panzar(i),
da. pauser, från mlty. pauser, pantzer
= ty. panzer, av ital. panciera, till ital.
panda, buk, av lat. pantex (genit. -icis)
ds.; alltså egentl.: magskydd (urspr, av
läder el. lärft). På samma sätt hör
bry nja sannol. till ett ord för ’bröst’.
- Ett hithörande, säkert inhemskt
germ. ord är isl. halsbjgrg, ett slags
kort pansar, som skyddade halsen el.
nacken = ägs. healsbearh, fhty.
hals-berg(u) (varav fra. hanbert, ital. albergo),
pansar, brynja m. m., egentl.: halsskydd,
till hals o. bärga.
pant, i ä. nsv. även neutr., fsv.
pau-ter - isl. pantr, da. pant, från mlty.
p an t n. - fhty. p fan t (ty. p fant). Av
mycket omstritt ursprung.
Beaktans-värd synes mig den ofta förbisedda el.
med tystnad förbigångna härledningen
av Bréal MSL 7: 443 av ett mlat.
*pan-liim (av *panctum liksom t. ex. lat.
quiutus av quinctus osv.) för pactuui
(= sv. lånordet p ak t u m) till lat.
pang-ere, fastställa, bestämma m. m. (jfr
kompakt). Knappast däremot, såsom
också föreslagits, lån från ffra. pan,
borttagen sak, pant (eng. pawn), jfr fra.
paner, borttaga. Inhemskt germanskt
ursprung har hävdats av Siebs o.
rättshistorikern Heck. Senast av E. Schröder
KZ 48: 252 f. tolkat som urgammalt
lån från lat. pondus, vikt, pund (med
samma övergång av o till a som i kelt.
flodn. Mosa till Masa, Maas); senare
inlånat i pund; jfr under pan n ing.
- Ett annat germ. ord för ’pant’ är
*waöja- (se vädja o. jfr gage).
pantalonger, t. ex. Onkel Adam 1847:
’hvem säger byxor, Adolf? de kallas
pantalonger’ (patronessan Fänger till
sin son); från fra. pantalons plur.,
egentl, om de benkläder som buros
av en i det italienska folklustspelet
ständigt förekommande figur, kallad
pantalone, efter ett i Venedig allmänt
förnamn o. ett där med förkärlek
dyrkat helgon. Jfr permissioner under
permission.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
