- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
574

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - pigg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1. pigg, sbst., fsv. pigger = da. pig;
sannol. intensivbildning med spontan
konsonantförlängning (jfr k u gg, sp i gg,
s tagg, tagg ävensom no. agge, tagg,
under agg); besl. med pik. Av K. F.
Johansson KZ 36: 383 fört samman med
ir. Mac/?, penis, egentl.: spets o. d. (av
ie.*beiko- el. *beiqo-}. - Piggsvin, Linné
1748, Sahlstedt 1773 med hänv. till
pinn-svin (hos Lind även: igelkott), det äldre
sv. ordet för ’piggsvin’; raotsv. da.
pind-svin, ty. stachelschwein; ffra. po re espin
(eng. porcupine) o. fra. porc-épic, de f ra.
orden till lat. porcus, svin (se fargalt),
o. till resp. lat. spina, tagg, o. spiiia, spets,
ax. Fsv. pinnsvin betydde såsom ännu
i sv. dial. ’igelkott’, jfr Dalins Årg. :
pinnsug g or i samma betyd. - P i gg v ar,
ä. sv. piggvarv, t. ex. Linné 1747 osv.
(-hvarf), jfr sv. dial. piggvarvel = ä.
da. pigghvarve, da. pigvar; av pigg,
sbst, o, varv i betyd, ’ring, rundel’;
efter piggarna på fiskens sida (jfr ty.
dornbutt) o. dess runda form (jfr lat.
rhombus, egentl.: ring, cirkel, o. eng.,
fra. turbot: lat. turbo, virvel). Jfr
slät-v a r.

2. pigg, adj., 1766 i betyd, ’kry’,
Bellman : modig och pigger, av Weste 1807
anf. som värd.; l>esl. med föreg. Hit
hör väl ock, i annan betyd., piggesta
tiden 1662.

pik, i betyd, ’spets, udd’, fsv. plker9
även : med pik försedd vandringsstav –
ä. da. piig, jfr isl. pik f., som dock kan
vara lån, ägs. pic, även: spjut (eng. piké),
l betyd, ’spjut, lans’ = da. pik, ty. pike,
från fra. piqne som i sin tur lånats från
germ.; hit hör även pik i betyd,
’stickord’, t. ex. 1649: picqner plur. (Saml.
1918, s. 68), jfr pikera. Avljtidsformer:
germ. *paika- i rnlty. pék, peik, spjut
o. d. (jfr peka); *pikka- i sv. pick, no.
pikk, da. pik, penis (jfr p i ek a). Till
en germ. rot pik, vara spetsig; jfr f. ö.
pigg o. piga o. se K. F. Johansson KZ
36: 381. - Pikfall, Rosvall 1803 (förr
även pike-) - da. pikfald (no. piggfald),
från Ity. pikvall, till det med pik
ety-mol. identiska Ity. pik i betyd,
’gaffel-nock* == eng. peak.

pikant, 1636 o. i allmänhet under
1600-t. om sårande o. stickande ord o. d.,,
Linné o. 1750 om viner, av fra. piquant,
egentl.: stickande, till piquer, sticka; se
p i k e r a.

1. piké, tygsort, 1638 i bouppteckn.:
pijke, av fra. piqué, till piquer, sticka
(se pikera) : tyget tillverkades förr av
två vävnader, som stuckos tillsamman.

2. piké, spel, Brasck 1645: picquet;
Stiernhielm Herc.: piketle; av fra. piquet,
av ovisst urspr.

pikera, vartill pike rad, stucken, av
fra. piquer, sticka, till pik. I ä. sv.,
t. ex. Dalins Årg., med betyd. ’pika’.
Jfr pikant.

pikfall, se pik.

piktur, handstil, av lat. piclura,
målning, till pingo (sup. piclum), målar
(urbesl. med got. filufaihs, mångfaldig,
fhty. féh, brokig, osv., runsv. fä, skriva,
om runor, isl. fa osv.); jfr pittoresk.

1. pil, på båge o. d. = fsv. jämte
pīla = senisl. pila, spets, pil, mlty. pil,
fhty. pfil (ty. pfeil), ags. pil, spets (eng.
pile, pilspets), gammalt lån från lat.
pīlum, kastspjut. - Den inhemskt
germanska beteckningen för ’pil’ är fsv.
arf, isl. or (genit. orvar) f. (se Orvar)
= ags. earh (eng. arrow), av germ.
*arhwō-, jfr got. arhwazna, besl. med
lat. arcus, båge (se ark 2 o. f. ö. Walde).

2. pil, träd, Var. rer. 1538, Bib. 1541 :
pi(j)lträ, fsv. pil = isl. pill, da. pil; ett
blott nordiskt ord; enl. somliga på grund
av grenarnas pilräta form; kanske
snarare med E. H. Tegnér Sv. stud. s. 440
f. urspr, från barnspråket o. syftande
på pilträdet såsom det träd, av vars
kvistar man förfärdigade pilar. - Om
västgötaformen med l o. ’tjockt’ l se
Landtmansoii Sv. 1m. Bill. 1: 39. - De
vanliga germ. beteckningarna för
pilträdet äro sälg o. vide.

pilgrim, ä. nsv. pelegrim, ännu t. ex.
hos Stjernstolpe; Weste 1807: pelegrim,
bättre pilgrim; hos Aurivillius med
accent, pelegrim; fsv. pilagrimber,
pela-= isl. pilagrimr, ä. da. pele-, peregrim,
mlty. pelegrime, -grine, fhty. piligrim,
-grin, av ital. pellegrino (fra. pélerin: se
pelerin), av lat. pelegrinus (300-1.), med
dissimilation av äldre peregrinns,
främling (jfr med avs. på Z-et mullbär o.
plommon), avledn. av lat. peregre, pe-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0662.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free