Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ricinolja ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig, ty. ringeln osv; till ring; i sv. o.
da. möjl. från ty. Jfr även sbst. ringel
(vanl. i plur.), från ty. dimin. ringel, o.
ä. sv. ringla ds. (1700-t.), vilka kunna
ha inverkat på ordets uppkomst.
[Ringsta(d), ortn. i Ögtl., se -sta(d).]
Rinkaby, Rinkeby, fsv. Rinkaby,
gård-o. sockennamn i södra o. mellersta Sv.,
till genit. plur. av ett i fsv. annars ej
uppvisat *rinker = fsax., ags. rink,
krigare, isl. rekkr (av *rink- liksom t. ex.
drekka av *drinka-). Med avs. på denna
by-namnstyp jfr f. ö. under Tägnaby.
- Grundordet betraktas av Holthausen
IF 32: 337 sannol. med rätta som en
avljudsform till adj. rank.
rinna - fsv.: springa, rinna, isl. ds.
(sällsynt) = got., fsax., fhty. rinnan (ty.
rinnen), ags. rinnan, iernan (om vars
form se Kieckers IF 38: 216; eng. run)
ds., i got. blott: springa; snarast ytterst
till en ie. rot ren, som utvidgats antingen
med ett presentiskt u (jfr brinna) el.
ett presentiskt n (jfr mir. as-roinnim,
springer undan, av *ronniö); jfr, till
den urspr, rotformen (med avljud), fsv.,
isl. runi, sv. dial. rån(n)e, fargalt, o.
got. runs, ags. ryne, lopp.
Sammanställningen med roten rei i sanskr.
rín-vati, låter flyta, rïlí-, lopp, ström, lat.
rïvus, flod (jfr under resa l o. Rhen),
möter formella svårigheter. - Västnord.
renna är egentl. = kausativet ränna.
- Jfr även under ränne.
ripa, Schroderus o. 1638: Rijpa, avis,
Tornsæus Lapm. 1672 (Sv. 1m. XVII.
3: 60): Fiällrijpar, Schefferus 1673:
snæ-rijpor; stundom sammanställt med litau.
raibas, gråspräcklig (om fåglar), ir.
ria-b(h)ach ds., till en ieur. i-rot; men säkerl.
i stället, med övergång av y till i i
någon nordsvensk dialekt, identiskt med
nordsv. dial. rypa (jfr ösv. dial. rypo
o. ripo), dalm. rjåppa, isl. rjúpa, besl.
med litau. èrubè, järpe, lett. rubenis,
orrhöna, till en ie. rot (e)rub,
spräcklig o. d., vartill växelformer i det nämnda
litau. raibas samt i järpe, järv o.
rapphöna. Jfr Kock Sv. ljudhist. 2:347
o. med avs. på -y- > -i- även under
grissla.
rips, 1813 (plur. ripser), 1819: repps
= da. rips, ribs, reps, ty. rips, från
eng. ribs, egentl, plur. av rib, revben,
alltså med syftning på tygets ränder.
[rips, sv. dial., vinbär, se under
vinbär slutet.]
1. ris, 20 böcker papper, t. ex. 1707
(:riss) = da. ris, från ty.: mlty. ris, ty.
reis (ä. ty. ries, mhty. ris), från ital.
risma = span. resma, ffra. raime (varav
fra. rame, eng. ream), av arab. rizma,
papperspacke.
2. ris (sädesslag; i risgryn osv.) =
fsv., da. = senisl. rís, fvån mlty. rîs =
mhty. (ty. reis), närmast från rom. spr.:
ffra. ris (fra. riz, eng. rice) = ital. riso;
av grek. óryza, lån från Österlandet;
jfr afganiska vrize = sanskr. vrihi- (ännu
ej i Rigveda). I Kina allmänt bekant
o. 3000 f. Kr. Växer vilt i Cochinchina.
- Ordet har invandrat på
handelsvägarna; riset odlades ej av greker o.
romare; dess senare odling i Europa beror
på inflytande från araberna (span. arroz
från arab. aruzz, från grek. óryza). -
Jfr t. ex. Hehn Kulturpfl. s. 485 f.
3. ris, fsv. ris, småskog, kvistar, ris
som straffredskap, plågoris = isl. hris,
småskog, ris, da. ris, ris, mlty. ris, gren,
buske, fhty. hris ds. (ty. reis), ags. hris,
kvist, gren. Ingår i en mängd ortnamn
t. ex. Risinge (jfr -inge). -Diminutiv-avledn.;
sv. dial. risla (-e-), avhuggen
trägren, havrevippa, ärt- el. potatisstånd,
isl. hrisla, buske. Kollektivum: fhty.
risahi, busksnår (ty. reisig). -Avljudsform;
sv. dial. res(s)na, ärt- el.
humleranka el. -stjälk, = isl. *hreisna (jfr
dalm. riesn, rësn); se även under resma.
Sannol. till roten i rista (se d. o.). -
Binda ris åt sin egen rygg, jfr fsv.
jagh haffuer giorth mik eth ryss tiill
myn eyghin rygh, motsv. i da., ty., eng.,
fra.; med syftning på bruket att låta
trälarna själva binda de ris, med vilka
de skulle straffas.
[risa, sv. dial., resa sig, se under resa 1.]
ris(et), dialektord, engelska sjukan,
rakitis; bl. i norra Sverige, Finnl. o.
norra Norge, från fin. riisi (bl. a. i
Kalevala). Jfr Falk MoM 1921 s. 22 samt
betr. folkkurer mot denna sjukdom även
Modin Sv. 1m. VII. 2: 4. - Andra
folkliga beteckningar uppräknas under
rakitis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
