- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
655

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ros ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Övergången av b till p beror på
inverkan från föreg, s, o. av y till i på
Ijud-lagsenlig utveckling i relativt svagtonig
ställning under påverkan av ett följande
z, såsom t. ex. i ortn. Å minne av
ämynne, åmynning, osv. F. ö. en
bildning av samma slag som fno.-isl.
Eyr-byggjar, Jaöarbyggjar. Jfr även fsv.
ropskarl, väl bl. a. Roslagskarl (se rodd
o. ros karl).

rossla, Schroderus Com. 1640: roszlan,
vbalabstr. (tyska texten: Röchelen). Enl.
Noreen V. spr. 3: 331 från likabetydande
mlty. rotelen, med övergång av -II- till
-ssl- (såsom i nässla, vassla osv.).
Kunde dock även tänkas vara en
inhemsk ljudhärmande bildning av samma
slag som det likabetydande da. ralle; jfr
även harkla, ävensom ty. röcheln, rossla,
vilket senare ytterst hör till en ieur.
onomatopoetisk rot ruk.

rossläder, 1863 (i sammans.), till ty.
ross, (strids)häst = mlty. ros (varifrån
fsv. ros), isl. hr oss; se horsgök, russ
o. rusttjänst.

1. rost, ä. nsv. även rnsl, fsv. rost,
riist = da. rust, fsax., fhty., ty. rost ~
ägs. rust (eng. rust), av germ. * rusta- (-ö-)
m. (jfr no. rust f.) - ie. *rudhs-to-,
av-ledn. av en s-stam *rudhos, motsv. (med
avljud) grek. érevthos n., rodnad, jfr
lett. ruhsa (*rudhsä), fhty. rosamo, rost,
rodnad (ie. *rudhsmen-), samt väl även
lat. russus, röd, om av *rudhsos. Det
sv. o. da. ordet är möjl. lånat från mlty.
En inhemsk nordisk motsvarighet synes
föreligga i fno. rostungr, valross, egentl.:
den rostfärgade, liksom rosmhvalr (jfr
fhty. rosamo ovan o. under röd; se
valross). Säkert inhemskt nordiskt är isl.
ryö(r), motsv. mhty. rot, jfr fslav. ruzda,
rost (av *rudhiä). I ä. nsv. dessutom
roska, rost på säd. Samma
avljudssta-dium till röd som t. ex. rodna. -
Härtill: rosta = fsv. = da. ruste, mlty.,
ty. rosten osv.

2. rost, roste, halster, galler i spis,
1554: vändt rostar, motsv. da. rost, från
mlty. roste, motsv. fhty. röst, rösta (ty.
rost), vartill rostverk, motsv. da.
rostverk, ävensom vb. rosta, göra metall
glödande för att rena den, rosta (bröd)
o, d,, motsv, da. roste, från ty.: Ity,
roslen o. ty. rösten, av mlty., fhty.
rösten, steka på rost, varifrån ffra. rostir
(fra. rötir, eng. roast; jfr rostbiff); f. ö.
dunkelt trots flera tolkningsförslag; jfr
följ. o. rist.

3. rost, underlag av halm vid brygd,
fsv. roste m. = da. rosl(e) ds., no. roste,
bryggkar o. d., samma ord som isl.
hrosti, no. roste, da. dial. rost, maskad
malt ur vilket vörten utdrages, av germ.
*hrustan-; enl. Torp Etym. ordb. s. 544
avljudsform till *hrausta- i rost 2 o.
egentl, syftande på den av korsvis lagda
pinnar bildade rist som halmen lägges
på.

rostbiff, Tessin 1753: rossbiff o. Geijer
1809: rostbiff, om eng. förh., Allm. journ.
1815: roaslbeef; från eng. roaslbeef, till
roast, steka, rosta (se rost 2), el. möjl.
närmast från det till ty. lånade
roaslbeef.

rot = fsv. = isl. rol, da. röd; meng.
roole (eng. rool) från nord. spr.; av
germ. *wröl f. = ie. uräd- i lat. radix
(genit. -icis), rot (jfr radikal ävensom
rädisa, rät ti ka), grek. radix (genit.
-ikos), gren. Avljudsformer: germ.
*wurl-(jfr ty. wurzel, rot) o. *url- se ört; en
tredje föreligger i grek. riza, rot (se
lakrits). - I matem. o. språkvetensk.
anv., motsv. i da., ty. osv., övers, av
lat. radix i samma betyd. - Härtill
rota sig, L. Petri.

rota, böka = fsv. = isl. röta, da.
röde = ägs. wrötan, st. vb (eng. rool
up), mlty. wrölen, fhty. ruozzen. Härtill:
ägs. wröt m., tryne, snabel, osv.; med
avledn. mhty. ruezel (ty. russel) ds.
Germ. stam *wröt-, avljudsform till
*wrcét-i ä. da. vraade, gräva, borra; med
bortfallande el. kvarstående w före r såsom
i rö l o. vrå. Möjl. rotbesl. med fslav.
vrédii, sår, till ie. uerd; Persson
Wur-zelerw. s. 105, 164.

rota ihop sig (osv.), J. De la Gardie
1613: ’Gasacker, som sigh . . til
samman rootadt hafva’, motsv. da. rotte sig
sammen, efter ty. sich zusammenrollen,
jfr mlty. sik rollen, samla sig, till rote
i betyd, ’skara’ (se d. o.), resp. det
etymol. identiska ty. rotte. Hit hör även
likabetyd, ä. nsv. rotera sig 15- o. 1600-t.

rota ut, t. ex. Erik XIV 1562, se ut rot a

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0743.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free