- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
664

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - rustibus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i betyd, ’kamrat’, alltså egentl.:
dryckesbroder o. d. Jfr sv. dial. o. ä. sv.
rute-buss Weste 1807 o. ä. nsv. rut(e)bro(de)r
L. Petri osv. (se ruta 3); ävensom sv.
dial. rnsslebiiss ds. till russla, svira, av det
även förekommande nittio, (jfr nässla,
v as s l a), avledn. av ruta 3.

rustibus, se föreg.

rustik, adj., 1752, av fra. rustique,
plump, bondaktig, lantlig, okonstlad, av
lat. rusticus ds., egentl.: som hör till
landsbygden, till ms, landsbygd (se
rum 1). - Härtill sbst. rustik, ark it.,
1740 osv.

rusttjänst, si. av 1600-t., i
anslutning till rusta l ombildat av ä. nsv.
rosstiänst, efter ty. rossdienst, tjänst till
häst, till ty. ross, häst (se russ,
rossla d er).

Rut, kvinnon., efter bibelns Rut, en
moabitisk kvinna, som givit namn åt
Ruts bok.

1. ruta, vinruta, Ruta graveolens =
fsv. = senisl. ruta, Ity. råte, fhty. rata
(ty. raute}, av lat. ruta, väl av grek.
ryté (-ö-?), av ovisst ursprung.. Från
lat. ruta kommer också bl. a. ffra. rude
(fra. me, varav eng. -), varifrån ägs.
rude, m l ty. rude (varav da. rude). De
nord. orden ha möjl. upptagits direkt
från lat.

2. ruta (fönster-, fyrhörning), 1556
i herald. an v., o. 1600 om fönster =
da. rude, från mlty. råte - mhty. råte (ty.
raute)’, möjl. från början en heraldisk
term från riddarväsendet, där ordet
betecknar ett vapenfält; f. ö. dunkelt;
o-klara äro även konsonantförh. i de tyska
orden. Med avs. på betyd, ’fyrhörning’
>»’fönsterruta’ jfr fra. carreau ds.; se
f. ö. ruter.

3. ruta, blott ä. sv. o. sv. dial., svira.,
leva om, rusta = fsv. (där även, som det
synes: svärma, fara omkring), motsv.
no. ruta, svira, stoja, storma, ä. da.
rutte, svira, fara omkring, nu: slösa;
atm. i sv. o. da. lån från mlty. råten,
idka stråtröveri, till ruter, stråtrövare,
beriden krigare, soldat (se ryttare),
varmed antagl. ett annat ord
sammanfallit: mhty. råzen, larma, storma fram,
motsv. no. ruta i samma betyd.,
avljuds-form till isl. hr j ö ta, springa loss m. m.,
no. rjota, störta, falla. - Om ä. nsv.
rutébro(de)r, ä. nsv. o. sv. dial. mtebuss
se under rustibus (rusta 2).

ruter, 1688 (se citatet under klöver),
l väl efter da. ruder, egentl, pluralform
liksom hjärter (möjl. också med
anslutning till klöver); utan r i vissa
dial. såsom Nucköm. rud; från mlty.
råte = mhty. råte (ty. raute, ä. också
rauten), egentl.: snedvinklig o. liksidig
fyrhörnad figur, ruta = ruta 2. Som
spelterm översättning av fra. carreau,
ruter, fyrhörning (av lat. stammen
quadr-, fyra, till quattuor), varav ty.
karo. Anses symbolisera borgarståndet.
- Hit möjl. uttr. ha ruter i sig.
Denna härledning är säker för den
händelse en ursprungligare form av uttr.
skulle föreligga i: ’det är både ruter
och hjerter i den karlen’ Lilljebjörn
1874, som ju dock kan vara en yngre
skämtsam utvidgning. Jfr Estlander
1886: ’(kroaseringen har) gett en ruter
åt denna gren af ätten’.

Rutger, mansii., från ty., av f ty. 11 rö
tiger, Rotger m. m. = ägs. HröÖgdr, fra.
Roger = (det inhemskt nord.) isl.
Hröd-geirr, fsv. Rödhger, med växelformen
isl. Hröarr, fno. Roar; till germ. *hröp-,
ära (se ros 3), o. isl. geirr, spjut (se
gissel). Jfr under Robert o. Holger.

rutin, från fra. rö uti ne, genom övning
uppnådd färdighet, egentl.: kunskap om
vägen, till route, väg (se route).

rutscha, Böttiger 1835 (om ett sätt
att färdas i tyska gruvor), Ehrengranat
1836; jfr Blanche 1847: rutscha om,
festa (ä. nsv. rutsa 1690 i samma betyd,
hör kanske snarare till ruta 3); från
ty. rulschen, av sen mht3r. rutschen,
rut-zen, motsv. höll. rutsen, Hy. rutsken;
knappast, såsom förmodats, av en
itera-tiv-intensivbildiiing *mckazzen, glida ned
på ryggen, till fhty. (h)rucki, rygg. -
Härtill ty. rulsche, ned- el. bortglidande,
brant sluttning, jfr redan sen fhty.
riihcsche. Sv. r ut sch, fart, drift, E.
| Carlén 1841 osv., av väl en av detta ty.
sbst. oberoende bildning till rutscha.
F. ö. är ordet (stundom skrivet rusch)
ganska vanligt i betyd, ’(hastig) utflykt’
från 1790-t. till 1800-t:s senare hälft (o.
kan väl ännu förekomma i denna anv.);

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0752.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free