- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
679

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - rätt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rep o, som uppträder i de flesta finsk-ugr.
spr., är väl rent tillfällig. - Härtill ä.
nsv. smeknamnsformen råbbe - nisl.
rebbi (Bj. H.). - En samgermansk
ordstam som beteckning för ’räven’ är
annars fuh-, fnhs- i got. fauhö, isl. föa,
ty. fuchs o. eng. fox (isl. fox n. blott
i betyd, ’bedrägeri’); möjl. till sanskr.
puccha, svans. Gemensamt ieur. namn
för djuret saknas, ehuru det är inhemskt
i Europa. Om mickel o. fra. renard
se under mickel. - Ha en räv
bakom örat, motsv. i da., med tanke på
rävens list ombilda! efter sådana u Ur.
som ty. einen schalk (schelm) hinter
seinen ohren haben (t. ex. Th. Murner
1512), es hinter den ohren haben m. fl.;
jfr ä. nsv. dölja sin skalk, icke kunna
dölja sin skalk (Brasck) osv. Starkt
utstående öron ansågos tyda på
förslagenhet. En listig människa kallas ’räv’
i en mängd språk, bl. a. i lat. o. grek.
- Ingår i det adliga familjen. Rääf
(i Småland); jfr t. ex. Bagge (av Berga),
Drake (av Hagelsrum), (von) G edda?
Giös, Hermelin, Uggla.

[Ravsjö, ortn., se det ej besl. sjö.]

- fsv., f. o. n.?; med bortfallet r
(an-tagl. fattat som pluraländelse), av rör 3.

röd, fsv. röper = isl. rauÖr, da. r0d,
got. raups, fsax. röd, fhty. röt (ty. rol),
ägs. réad (eng. red), av germ.
*rauÖa-= ie. *roudho- i fir. niad, litau.
rau-das-, jfr röding. Avljudsformer: ie.
*reudh- i grek. érevthos, rodnad, got.
gariuds, ärbar (egentl.: som rodnar),
ägs. réodan, färga röd, isl. rjödr, röd,
m. m. ~ *rudh- i ruda, litau. rådas,
brunaktig (jfr även riska), vartill med
avledn. -r: sanskr. rudhird-, röd, grek.
enjthrös, lat. rnber (jfr rubrik o.
rubin), fslav. riidru, med
stibstantive-ringarna sauskr. rudhira o. isl. rodra,
blod; se även rodna o. rost; väl
avlägset besl. med sanskr. ravi-, sol, till
en enklare bas ren. Ordet är den mest
spridda av alla indoeuropeiska
färgbeteckningar. - En avledn. härav
föreligger i isl. raudi, myrmalm, vartill en
motsvarighet (möjl. genom finsk
förmedling) lånats i no.-lapska ruoudde, järn,
vars form synes visa hän på ett
förger-manskt stadium, *roudh-, alltså väl ett
halvt årtusende f. Kr. (K. B. Wiklund IF
38: 81 f.); möjl. dock ytterst ett
urgammalt lån. - Röd i politsk betyd.,
radikal o. d., hos oss vanligt fr. o. m.
den franska februarirevolutionen 1848;
på riksdagen 1847-48 kallades
radikalerna för de röda o. de
ultrakonserva-tiva de vita el. svarta; uttr. de röda
användes också om minoriteten i ett
1848 existerande reformsällskap i
Stockholm (i motsats till de grå); efter ty.
rot, fra. rouge i samma betyd.; jfr
broschyrtiteln Le spectre rouge (dvs. Röda
spöket) 1851; benämningen efter blodets
färg o. sålunda urspr, blott om
personer som hyllade en våldsam
revolutionär omstörtning. Färgen å
revolutionsfanorna i Frankrike var ofta röd, så
även å den under den stora franska
revolutionen använda frygiska mössan
(jfr Stenhammar 1798: röda mössan,
med syftning på en »frihetsvän»). -
Den röda färgen å hår el. skägg har
sedan urminnes tider ansetts tyda på
falskhet o. svek. Jordanes kallar
Ro-somonorum gens för gens infida
(Rosomom, till fhty. rosamo, rodnad, Bugge
Ark. 1: 3; se rost) o. berättar om flera
inom detta folk förövade trolösa
handlingar. Om Ermanariks trolöse
rådgivare Sifka, ävenledes av samma stam,
heter det i J>iöriks saga, att ’hans hår
er rautt sem blöÖ’. Judas Iskariot var
enl. medeltida föreställningar
rödskäg-gig. Rufus, den röde, är hos Plautus
namn på en illfundig slav. Den i äldre
keltiska, franska, tyska o. nordiska
dikter o. sagor ofta uppträdande ’röde
riddaren’ (’Riddar Röd’) var falsk o. feg;
under 1600-t. i svenska vanligt som
smädenamn för personer som ansågos
för listiga o. falska (ex. se förf. 1600-t:s
sv. s. 38 samt f. ö. litter. hos Feilberg
under ridder R0d). Jfr det fsv.
ordspråket: ’tak radh af rödhum flere ondh
än godh’; fra. ’il est méchant comme
un åne rouge’; mlty. (från en samling
levnadsregler): ’Sustu (dvs. ser du) enen
rotbarden (dvs. rödskäggig) man, / Sin
hus schaltu vorgån (dvs. gå förbi)’. -
För att beteckna något ovanligt i annat
avs. t. ex. sv. dial. springa som en röd
hund. - Rödbrusig, 1572: rödbrusigh,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0767.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free