- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
702

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - schvung ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som antagits, lån från sagnlum,
soldatkappa. Kanske snarast, med Liden
Upps.-stud. s. 86, till ie. roten sek,
skära, i lat. secäre (se sax, såg); alltså
egentl.: avskuret tygstycke, jfr isl. segi,
fsv. saghi, bit o. d. Enl. Wadstein
Friserna o. forntida handelsvägar s. 13 n. l
har ordet möjl. lånats från ffris.
Friserna själva synas ha lärt bruket av
segel från romarna. Tacitus uppger,
att germanerna på hans tid saknade
segel på sina båtar. - Uttalet med
-e-för väntat -å- är att sammanhålla med
e-ljudet i stegel. - Avledn.: isl. sigla,
mast, no.: mastrum, av germ. *segliön,
till segel; alltså egentl.: den med segel
försedda (bildat som t. ex. dyna till
dun). - Segla, vb, fsv. seghla, sighla
(ipf. -Idé) = isl. sigla, da. sej le, mhty.
sigelen, ägs. siglan, av germ. * seglian;
jämte *seglon = m\iy. segelen, mhty.,
ty. segeln, ägs. seglian. Från germ. spr.
kommer fra. cingler, segla; alltså en av
de många sjöfart s term er, som romarna
lånat från germanerna; jfr båt, mast,
matros, skot, sta g. - Seglats, i ä.
nsv. även seghlalie o. d. t. ex. O. Petri,
förr stundom också neutr. t. ex.
Schroderus Gom. 1640, fsv. sighlatz f. = ä.
da. seglatie (da. sejlads), från mlty.
se-gelacie, till segla med romansk ändelse
(- lat. -ätio); väl efterbildning av lat.
navigätio.

seger, fsv. segher (scegher), sigher m.
= isl. sigr (genit.-rs), ä. da. seger (da.
sejr) = got. sigis n., fsax. sigi m., fhty.
sigi, -n (ty. sieg), ägs. sigor, sige, av
germ. *segiz, *se%uz = ie. *seghos n.,
s-stam - sanskr. sdhas n., makt, seger,
jfr gäll. Seg o- i namn (se under
Sigtuna); till sanskr. sah, fördraga, förmå,
besegra, grek. ékhö (av *segho), håller
(jfr hektisk, s kerna, skiss). Se f. ö.
personnamnen på Sig-. - Nyeng. har
i stället victory = fra. vicloire, av lat.
victöria (se Viktor). - S eger h u va,
i uttr. född med s., P. Svart Kr. (om
Gustav Vasas födelse), i dial. även -halta
o. -luva = no. sigerhuva; jfr da.
sejr-skjorle: nisl. sigrku/l (till kufl, ett slags
kappa); egentl.: om den del av
fosterhinnan som stundom följer med barnet
vid födelsen o. som ansågs båda lycka
(framgång i strid osv.). Jfr likbetyd,
eng. silly-how, till silly, nu ’arm,
stackars, enfaldig’, men här i den äldre
betyd, ’lycklig’ (varom se under det
identiska salig); ävensom fsv. sighersten =
isl. sigrsteinn, mhty. sigestein,
undergörande sten som bringar bäraren seger
o. lycka. - Segra, fsv. sighra = isl.
sigra, da. sej re, fhty. sigirön (i ty. i
stället siegen, nybildat till sieg), ägs.
sigorian, av germ. ’sigizön; /’-et i segra
är sålunda här icke den vanliga
verb-avledningen r, utan ett minne av
s-stamsböjningen.

Segersjö, Segerstad, ortn., till fsv.
personn. Sighar; se under Sig- (slutet).

segna, se signa 1.

sej, fiskn., även i sammans, blank-,
gråsej osv., 1720, Linné 1732, från
no.-da. sej - isl., fno. seidr m., seiÖ f.,
no. seid; da. dial. sejr, om blanksejen,
Gadus pollachius, sede, vitling, av urnord.
*saida-, varav lapska lånordet saite-,
saidde; f. ö. lånat i skotskan o. kelt.
spr. samt väl även i ry. sajda. Okänt
ursprung.

sejd, trolldom, t. ex. Dalin Hist. 1747,
Ling Gylfe 1814 = da. seid, upptaget
från isl. seidr m., ett slags trolldom, till
sida (ipf. seiÖ), trolla; besl. med litau.
saltas, trolldom, saitu, saisli, tyda tecken
(av *soi- el. *sa/-), o. väl även grek.
oimé (för (h)oimé), sång m. m. Osthoff
Bezz. Beitr. 24: 161 f. (med litt). Andra
tolkningsförslag se Falk-Torp s. 1538.

sejdel, 1890-t. i litter. (i bruk dock
på 1880-t.) = da. seidel, från ty. seidel
n., av sen mhty. sidel, från lat. situlus,
situla, vattenämbar, i mlat. även: ett
visst vinmått.

Seifert, familjen., etymol. == Sigfrid
(se d. o.).

sejlare, 1780-90-t. från ty. seiler,
repslagare, till seil, rep (se f. ö. det
besl. sel e).

sejnfall, sjöt., Sparre Sjökad. 1850,
jfr sej n, sein flagg Weste 1807, till eng.
sign, tecken (se signal).

sejour, atm. 1820-t., från fra. sejour -
ital. soggiorno, uppehåll, spän. sojorno,
av vlat. *subdinrniim, av sub-, under (se
sublim osv.), o. diurnus, daglig, som
varar en dag m. m. (till diés, dag; se Tyr).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0790.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free