Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - sel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
semit, av fra. sémite, avledn. av Sem.
enl. l Mos. 10: l Noaks son o. stamfader
för de semitiska folken.
semla, sämla, ä. nsv. ofta liksom i
sv. dial. simla, y. fsv. sembla o. sæmbla
= da. simle, mlty. semele, även: mycket
fint vetemjöl, kli, fhty. semala, simala
(ty. semmel, blott i betyd.: vetebröd),
från lat. simila, fint vetemjöl, i mlat.
även: fint vetebröd (varav bl. a. fra.
semoule, grovsiktat vete m. m.), på ett
el. annat sätt sammanhängande med
grek. semidalis, fint vetemjöl; f. ö. av
omtvistat ursprung; snarast av varandra
oberoende lån från något medelhavsspråk.
Förhållandet mellan de sv. formerna
kan tolkas på flera sätt; jfr å
ena sidan Kock Sv. ljudh. 1: 167, 180,
å den andra Noreen V. spr. 3: 207.
1. sen, adv., prep. o. konj., sedan,
t. ex. Bellman, utvecklat i obetonad
ställning ur sedan.
2. sen, fsv. sēn senfärdig, långsam,
sen = isl. seinn, da. sen, motsv. mhty.
seine, ags. sǽne (med samma deklinationsväxling
i nord. o. vgerm. spr. som
i t. ex. blid, blöd, fast, svår, tunn,
tät, vild, öd- i ödmjuk, jfr även
under möda 1); jfr got. sainjan, dröja,
sannol. ett germ. *sainus = litau. at-sainus,
eftergiven; med annat suffix i no. seimen,
senfärdig, fhty. langseimi, långsam;
se f. ö. sina, sedan, sida o. sämre.
- Den stundom uppträdande komparativformen
sednare har sitt d från sedan.
sena, Schroderus Lex. sena, fsv., isl.
sina = da. sene, utvidgning av isl. sin,
fsax. senewa, fhty. sinawa (ty. sehne,
senne), ags. sinu, seonu (eng. sinew), av
germ. *senwō-, till ie. roten senu, snū i
sanskr. snāvan, band, sena, grek. neũron
(*snēuro-), sträng, sena; besl. med
sno.
senap, ä. nsv. stundom senapp t. ex.
Schroderus Lex. o. Com., väl uttalat senápp
(= vissa Upplandsmål), fsv. senap(er),
sinap(per) = ä. da. senap, da.
senep, fhty. senaf (ty. senf), ags. senep;
från lat. sinapis, från grek. sinapi
(sinapy), som sammanhänger med den
äldre grek. beteckningen nãpy (sannol.
med Hehn) = lat. nāpus, rova (senap
o. Raphanus raphanistrum ha i många
germ. dial. samma beteckningar); trol.
av egyptiskt ursprung. - Eng. mustard,
senap, av ffra. moustarde (fra. moutarde),
till lat. mustum, must; senapen bereddes
med druvsaft. - I kelt. o. slavobalt.
spr. finnas åtskilliga inhemska
beteckningar.
senat = ty. osv., av lat. senātus m.,
rådsförsamling, egentl.: bestående av
äldre män, till senex, gammal (urbesl.
med got. sineigs, gammal); jfr följ. o.
senior.
senil, ett ungt ord i sv. (1888 osv.)
= ty. osv., av lat. senīlis, till senex,
gammal (se föreg.).
senior, av lat. senior, äldre, kompar.
till senex, gammal (se senat).
sensation, Duræus 1759: ’den
sensation . . som vi kalla Hörsel’; i förb. med
göra 1790-t.; av fra. =, avledn. till lat.
sensātus, begåvad med förstånd el. känsla,
till sensus, känsla m. m., till sentīre,
känna (jfr nonsens; urbesl. med sinne).
- Härtill även: sensibel, av fra. sensible,
sensitiva, växten Mimosa pudica,
av fra. sensitive, med syftning på bladens
känslighet för beröring; sens-moral,
av fra. sens-moral, egentl.: den
moraliska innebörden; m. m. Jfr följ.
sentera, av fra. sentir, av lat. sentīre,
känna, märka (se föreg.). - Härtill
även: sentens, ytterst av lat. sententia,
tänkespråk o. d., mening, utlåtande;
sentimental, i estet, bem.: (ungef.)
reflekterande över sitt känsloliv, subjektiv:
B. Höijer i Litt. Tidn. 1795: ’I
hela ålderdomen finnes ej en enda sentimental
caracter’; i (åtm. väsentligen)
samma betyd. t. ex. Geijer 1807, Tegnér
1808, Atterbom 1810, Hammarsköld
1818 osv.; i betyd, ’känslofull’ o. d. (om
el. med avs. på personer): J. G. Oxenstierna
1797 (i brev.): ’min sentimentala
själ’, Gjörwell 1800: ’Gud göre vår
sentimentale vän lycklig’ = ty., fra., från
eng. sentimental 1749, populärt genom
Sternes arbete ’Sentimental Journey’;
till eng. sentiment osv., ytterst till lat.
sentīre, känna, märka (se sentera). -
Ordet fick i sv. redan tidigt den betyd.
av ’känslosam’, som nu är den allmännaste;
jfr t. ex. Sv. lit.-tidn. 1820: ’vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
