- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
724

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - skaft ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1541, från ty. schaffen, etymol. = skapa
(se d. o.). - Härtill bl. a. skafferi, jfr
Schroderus Com. 1640: ’Kökemästaren
(Skaffaren) har fram ur visthuset
(skaf-ferijt) then af inköparen upköpta
fetalian (sofvel, maatvahrur)’.

skaft, fsv. skaft, skapt, skaft,
spjutstång, spjut = isl. skapt, även: vävskaft,
da. skaft n., fsax., fhty. scaft m. (ty.
schaft), mlty. bl. a. schacht (= schakt),
ägs. sceaft (eng. shaft), av germ. *skafta-;
besl. me|d grek. skeptron, stav (se
scep-ter), skejpön ds., skapos, gren, lat. scäpus,
skaft, stjälk, scöpa, tunn gren, riskvist.
- Beteckningen skaft på vävstol synes
ha urgerm. anor, jfr isl. skapt, no. skaft,
ty. schaft, ägs. websceaft, efter likheten
med ett spjutskaft. Om en likaledes
uråldrig benämning på solven
*hafiaöla-se solv.

skaföttes, 1736, 1746 osv., Sahlstedt
1773 (skaff-), jfr skaffötzhörn,
vertikalvinkel, Mörk Geom. 1729, o. skaffats
1769, sv. dial. även skakföttes9 av ett
fsv. *skak(k)fölis, som med huvudton på
senare leden givit *skaghfötes (liksom
t. ex. fsv. *stiukbarn = fno. övergått
till stinghbarn), varefter ^-ljudet
bortfallit el. assimilerats med följande ljud.
Jfr da. dial. ride skagfods, rida med
båda fötterna åt samma sida.
Adver-biell bildning till fot, sammansatt med
fsv. skakker, skev, sned; se s käck o.
Kock Alt- u. neuschwed. acc. s, 198.

[skage, sv. dial., framskjutande udde,
da. <i>Skagen</sp>, se skog.]

skaka = fsv. (ipf. -adhé), isl. (st. vb)
= da. skage (i betyd.: rensa, om lin;
annars numera ryste; i skage sig, skrota
sig, ändra sig långsamt, om vinden, ni. fl.
sjötermer, lån från Ity.), fsax. skakan,
st. vb, gå bort, fly, ägs. sc(e)acan, röra
sig hastigt, skaka (eng. shake), jfr fhty.
undscachöndes, ’fluctivagi’; möjl. rotbesl.
med sanskr. khäjati, rör om, khajaka,
kärnstav (Zupitza Gutt. s. 154). Härtill:
sv. dial. skaka, linbråka, trä för
skinnberedning (använd av ’Malungs
skin-nare’). Jfr skäkta 3. - Om en germ.
växelrot s/cag, springa fram o. d., se
Skagen, skog. - Tyskan har i stället
schutteln (se skudda). I isi.
uppträder, utom skaka, ett annars i germ.
spr. isolerat verb dyja, besl. med sanskr.
dhunöti, skakar, till samma rot som
dun, du n st m. m.

skakel el. skackel, fsv. *skakul (i
plur. halmskakla) = isl. skpkull, da.
skagle ds., motsv. Ity. schakel, ring i en
kedja, östfris.: hälla, ägs. scacol (eng.
shacklé), av germ. *skakula-, varav fin.
kakkula (från ackus.); till ä. nsv. skak,
hälla, boja, jfr fsv. skakhcelda, sv. dial.
skak, kedja, Ity. schake, länk, i
avljuds-förh. till no. skaak, skakel, sv. dial. skak,
(hals)kedja, o. möjl. fno. tillnamnet skak
(Liden SNF I. 1: 35 f.); grundbetyd,
väl: kedja; fört till en ie. rot (s)ke(n)g
i lat. cingo, omgjordar, som dock kan
vara en ombildning (med anledning av
formerna cinxi, cintum) av ett *cinco
o. höra till grek. kdkala, murgördel, o.
podo-käk(k)e, fotblock (*knk-), sanskr.
känd, gördel (*kenk-), som i alla
händelser vore avlägset besläktade. - I nsv.
med både akut o. grav accentuering;
Weste 1807 blott skakel Den förra
beror väl på analogi. Däremot synes t. ex.
Degerfors- o. Burträskmålens skackel på
grund av sitt kakuminala / utgå från
ett enstavigt *skakl (liksom också
stapel); jfr Lindgren Sv. 1m. XII. 1: 20;
dock säkerl. ombildning av ett äldre
skak ni.

skal n., i ä. nsv. även f. (el. m.?) -
fsv. (f. o. n.), no., da. (n.): jfr fhty.
scala, fruktskal (ty. schale), ägs. scalu f.,
skal, skål (eng. shale); av germ.
"skala-resp. *skalö; till ieur. roten skel, klyva, i
skilja, skalle, skälm, skål, skalk 2,
skalp, skölp osv. - Avledn.: germ.
*skaljö f. = sv. dial. skäl, skälj,
musselskal, mussla, isl. skel, skal, da. skcel,
fiskfjäll, musselskal, mussla, mlty. schelle,
fjäll, skal (höll. schell, se sch all ack),
ägs. sciell (eng. shell) osv.; jfr got.skalja
f., tegelsten. Avljudsform: germ. *skuljö
= sv. dial. agnsköl, no. skyl, skal, agnar.
- Skalbagge, Retzius 1772; i samma
betyd, även ensamt bagge t. ex.
Retzius 1772, jfr tordbagge (under
tor-dyvel), f. ö. ingående i en mängd
insektsnamn. I dessa fall snarast med
tanke på djurets klumpiga
kroppsbyggnad (se under bagge). Dock i
vissa fall säkert med syftning på horn-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0812.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free