- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
743

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - sko ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jfr [?] ty. schoppen, ett mått, egentl.
Ity.), av delvis omstridd förhistoria.
Enl. en utförlig o. grundlig utredning
av Schuchardt ZfromPhil. 33: 641 f.
(särsk. s. 652 f.) skulle ordet ha
uppkommit genom sammansmältning av
mlat. scyphus, bägare, kopp (från grek.
skyphos m.), o. cöpa, biform till ciipa.
Ty. schöpfen, ösa (fhty. scepfan}, som
annars vanl. betraktas som ett inhemskt
ord (== scepfan: s k a p a) o. enl. somliga som
grundord till föreg, (vilket dock möter
formella svårigheter), vore ett
denomi-nativ av ty. dial. schapf(e) m. m., schaff,
fat, närmast till lat. scaphium, bäcken,
kärl, bägare (avgrek.s/rap/i/’on),o.scap/ia,
båt. Liknande uppfattning även hos H.
Zimmer (se Schuchardt s. 641). Sannol.
föreligga här emellertid inhemska germ.
ord (möjl. dock med påverkan från lat.),
o. skopa står i avljudsförh. till det
nämnda fhty. scepfan, ösa, ävensom till
skåp o. skäppa. Det synes nämligen
mycket djärvt att för denna vitt spridda
o. i en mängd olika avledningar
förgrenade ordgrupp antaga främmande
ursprung. Till vissa av dessa, såsom
skäppa, tager f. ö. Schuchardt ingen
hänsyn. - Från germ. spr. (snarast
mlty.): fra. écope (escope, écoupe),
ös-skopa o. d. Eng. scoop (meng. scope)
från ffra. el. mlty.

skorpa = fsv., nisl., rio. = da. skorpe
(i betyd, ’kant’ o. d., jfr osteskorpe o. d.,
om bakverk: tvebak)-, egentl.: det
in-skrumpna; till ie. roten skerb (se skarp);
jfr sv. dial. skärpen, skrumpen, torr,
isl. skorpinn osv., vartill inkoativet fsv.,
sv. dial., isl., no. skorpna, skrympa i
hop. Nasalerad biform se skrympa.

skorpion = fsv., ty. osv., jfr got.
skaurpjö, av lat. scorpio (genit. -anis).
av grek. skorpios, urbesl. med skor v
(se d. o.). - I den gamla bibelövers.,
l Kon. 12: 11: ’jag skall tukta eder med
skorpioner’ (motsv. hos Luther o. i
kyrkolat.), betyder ordet ’piska med taggar’
(i den nya övers.: skorpiongissel).

skorra, om musikinstrument t. ex.
J. Rudbeckius 1662: ’det illa skärrar
och snorrar’; synnerl. vanligt om
allehanda djurläten, t. ex. av korpar
(Ley-onstedt), nattskärran (Linné), kornknar-
ren (Topelius, Bååth m. fl.), ringduvor,
grodor, gräshoppor m. m.; om språkljud
Salberg 1696 (osv.): ’R är en skärrande
bokstaf; (sällsynt) även skurra t. ex.
Bellman (om skeppsklockan), Götheb.
mag. 1760 (om språkljud), fsv. skurra,
kurra, bullra - no. skurra, skrubba,
skrapa m. m., da. skurre, skorra, i ä.
da. även: knota, brumma, mlty.
schur-ren, ge ett skorrande ljud; antingen
självständigt uppkommen ljudhärmning;
el., såsom vanl. antages, avljudsform
till sv. dial., fsv. skärra, ge ett
skrapande ljud o. d., skrälla, i no. även:
skorra (om uttal av r), mlty., mhty.,
ty. scharren, i mhty. även: snarka, en
avljudsform till f sax. afskerran, kratsa
bort, fhty. scerran st. vb, kratsa, skrapa,
enl. Torp Etym. ordb. s. 588 av ie.
(s)kers- i sanskr. kasati, kratsar, litau.
karszti, karda ull, m. m.; av andra
däremot med skära; båda
förmodandena högst osäkra. I alla händelser
har skorra (osv.) ursprungligt rr (ej
rz av rs) av onomatopoetisk upprinnelse,
liksom t. ex. det likbetydande ä. nsv.
snor ra.

skorsten = fsv.: eldstad, spisel (så
t. ex. i Bib. 1541 o. ännu på 1700-t.),
skorsten = fgutn. skurslain, isl.
skor-steinn, da. skorsten, från mlty.
scoren-stein, schorstén, eldstad, kamin, skorsten
- fhty., ty. schornstein. Vanligast o.
väl med rätta uppfattat såsom
sammansatt med mlty. schore, stöd, strävbjälke
- meng. schore (eng. shore), no. sköra,
stötta under båt; besl. med isl. skörda,
sbst. o. vb., stötta (särsk. under sidorna
av ett fartyg), no. skörda, stötta,
kilsten i mur, y. fsv. skordha, vb (se Sdw.),
ä. sv. skola (t. ex. 1734 års lag), vb.,
stötta, sv. dial. skola, sbst. o. vb. (av
-rö- liksom stel osv.), bl. a.: sten använd
som stöd vid undersalning av större
stenläggning; väl till roten i skära, sålunda
äldst: kluvet trästycke el. dyl.:
skorsten alltså egentl.: sten använd som
stöd, här urspr, om den kragsten på
vilken rökfånget vilade. Mhty.
schiir-stein beror på folketymologisk
anslutning till ty. schuren, röra om i elden.
Annorlunda Kock Sv. 1m. XV. 8: 20 f.:
egentl, ’eldsten’, till ett germ. *skura-,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0831.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free