Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skälf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
isl. vbalsbst. gauð o. gá (av germ. *gawō),
det senare även ’hån’; ej, såsom av
somliga antagits, av germ. *ga-waujan (till
wän, vov), utan av *gaujan, besl. med
litau. gaústi, bl. a.: tjuta, om hundar,
o. (el.) med sanskr. hávatē, fslav. zovą,
ropa (med ie. gh); med l-avledn. i isl.
gaula, tjuta, sv. dial. göla, böla, o. med
(germ.) t-avledn. i ty. dial. gauzen, skälla,
osv. - Skällsord, 1622: skeldzordh,
1627: skälsordh, med analogiskt s av ä.
nsv. skällord, 1557, 1567 m. fl., o.
skälleord, 1585, 1606, 1630 m. fl., motsv. da.
skældsord, från mlty. schelde-, scheltwort
el. ty. scheltwort (fhty. sceltwort).
[Skällingstad, ortn., Ögtl., se sköld
slutet.]
Skällnora, gårdn. Uppl. (bekant från
Almquists bondeberättelse), fsv.
Schioldanōr, Skællenōra m. m., av nor, å el.
sund mellan två vattendrag, o. genit.
sg. till ett fsv. *Skiolde, *Skælde,
gammalt namn på Norrviken, el., med
hänsyn till fsv. formen Skelldonōr, till ett
fsv. *Skælda, namn på Skällnoraån. -
På samma sätt utgår Skäl(1)snäs Hults
sn Smål., fsv.- Skældesnæs, från ett sjön.
*Skældir, o. Skällvik Ögl., fsv.
Skialdovīk, från ett *Skialda, gammalt namn
på Slätbaken. Liknande namn i Norge.
Samtliga dessa namn äro avledda av
sbst. sköld o. syfta säkerl. i regeln på
formen. De innehålla sålunda ej, såsom
annars antagits, personn. Skiold. Jfr
Skelderviken. Förf. Sjön. 1: 549, NoB
4: 136.
[Skällsnäs, Skällvik, se föreg.]
skälm, t. ex. Asteropherus 1609 = isl.
skelmir, djävulen, no. skjelm, skälm, da.
skælm (mest i nedsättande anv.), från
ty.: mlty. schelm(e), skälm, kadaver, as
(av kreatur) = mhty. schelm(e),
schalm(e), (boskaps)pest, kadaver, as, i sen
mhty. även: bov (ty. schelm, skälm,
listig bedragare, även i mera oskyldig
betyd.). Betyd.-utvecklingen är av ungef.
samma slag som i as o. kadaver
(använda som okvädinsord); jfr även
under skalk. Av dunkelt ursprung; möjl.
egentl, samma ord som mlty. schelm,
mögel. Olika mer el. mindre osäkra
tolkningsförslag se f. ö. Falk-Torp s.
1002, 1542, Hirt-Weigand under schelm.
- Skälmsk, tidigare blott i betyd.:
illistig, bedräglig, t. ex. 1600 o. ännu
Gumelius Engelbr. 1858 (kanske
arkaiserande), med en förmedlande
betyd.-skiftning t. ex. hos J. Wallenberg, om
studenter; i ä. nsv. även skälmisk, t. ex.
Petreius = da. skælmsk, från ty.
schelmisch.
[Skälsta, se under Sköllersta.]
skälva, fsv. skiælua (ipf. skalf) = isl.
skjalfa, da. skælve, ags. scielfan; bl. a.
sammanställt med fslav. kolĕbati, skaka,
vackla (Zupitza Gutt. s. 154); ovisst. -
Härtill sbst. sv. dial. o. ä. nsv. skäl(f)va,
frossa, fsv. skiælva, av en bildningstyp
(med samma vokal som grundverbets
presensstam), som annars mest
uppträder i sammans. ss. t. ex. fsv. frān-,
nærvara (nu frånvaro osv.).
skämma, -s, fsv. skæmma, vanära o. d.,
refl. skæmmas, blygas = isl. skemma,
da. skæmme, jfr med enkelt m- mlty.
sik schemen, ty. sich schämen, av germ.
*skam(m)ian ~ isl. skammast, da.
skamme sig o. med enkelt m- got. skaman
sik osv. (allm. germ.); till skam (o.
motsv. sbst. med -m-); påverkat av el.
sammansmält med isl. skemma (m. fl.),
förkorta, till skammr, kort (se skämta).
- Skämmas i betyd, ’blygas’tillhör en
grupp av affektverb, där den refl. betyd,
fördunklats, liksom i blygas, glädjas,
harmas, rädas, vredgas, ängslas. I
da. däremot vanl. med refl. pronomen:
glæde, harme, ængste, skamme sig (motsv.
fsv. skæmma sik jämte skæmmas; jfr
2 Timot. 1: 8: ’skäm dig icke wid wårs
Herras wittnesbörd’, gamla övers.), men
no.-da. även skammes. - Den i fsv. o.
ä. da. stundom uppträdande subjektlösa
konstr. (mig skämmes) är sannol.
oursprunglig; se A. Lindqvist Gramm. o.
psykol. subj. s. 169. - I skämma bort
(ett barn o. d.) föreligger samma
betyd.-utveckling från ’fördärva’ som i det
likbetyd, fra. gâter, även: fördärva,
skada, av lat. vastāre, ödelägga o. d., o.
ett ungef. likbetyd, germ. verb.
skämming, sv. dial. (Ydre) o. ä. nsv.,
bistock av ett runt urholkat träd, även
skämling, y. fsv. biskæmningher P.
Månsson s. 299, skæmningh(a) ackus. sg. o.
plur. s. 301; avledn. av fsv. skæmma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
