- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
771

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skälf ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

isl. vbalsbst. gauÖ o. gå (av germ. *gawo),
det senare även ’hån’; ej, såsom av
somliga antagits, av germ. *ga-waujan (till
wän, vov), utan av *gaujan, besl. med
litan. gausti, bl. a.: tjuta, om hundar,
o. (el.) med sanskr. hdvate, fslav. zovq,
ropa (med ie. gh); med 7-avledn. i isl.
gaula, tjuta, sv. dial. göla, böla, o. med
(germ.) f-avledn. i ty. dial. gaiizen, skälla, ’
osv. - Skällsord, 1622: skcldzordh, \
1627: skälsordh, med analogiskt s av ä.
nsv. skällord, 1557, 1567 m. fl., o.
skälleord, 1585, 1606, 1630 m. fl., motsv. da.
skceldsord, från mlty. schelde-, scheltwort
el. ty. scheltwort (fhty. sceltwort).

[Skällingstad, ortn., Ögtl., se sköld
slutet.]

Skällnora, gårdn. Uppl. (bekant från
Almquists bondeberättelse), fsv.
Schiol-danör, Skcellenöra m. m., av n or, å el.
sund mellan två vattendrag, o. genit.
sg. till ett fsv. *Skiolde, *Skcelde,
gammalt namn på Norrviken, el., med
hänsyn till fsv. formen Skelldonör, till ett j
fsv. *Skoelda, namn på Skällnoraån. -
På samma sätt utgår S k al (1) s n as Hults
sn Smal., fsv.- Skceldesnces, från ett sjön.
*Sk<Kldir, o. Skällvik Ögl., fsv.
Skialdo-vik, från ett *Skia.lda, gammalt n ärna
på Slätbaken. Liknande namn i Norge.
Samtliga dessa namn äro avledda av
sbst. sköld o. syfta säkerl. i regeln på
formen. De innehålla sålunda ej, såsom
annars antagits, personn. Skiold. Jfr
Skelderviken. Förf. Sjön. 1: 549, NoB
4: 136.

[Skällsnäs, Skällvik, se föreg.]

skälm, t. ex. Asteropherus 1609 = isl.
skelmir, djävulen, 110. skjelm, skälm, da.
skcelm (mest i nedsättande anv.), från
ty.: mlty. schelm(e), skälm, kadaver, as
(av kreatur) - mhty. schelm(e),
schal-m(e), (boskaps)pest, kadaver, as, i sen
mhty. även: bov (ty. schelm, skälm,
listig bedragare, även i mera oskyldig
betyd.). Bet3Td.-utvecklingen är av ungef.
samma slag som i as o. kadaver
(använda som okvädinsord); jfr även
under skalk. Av dunkelt ursprung; möjl.
egentl, samma ord som mlty. schelm,
mögel. Olika mer el. mindre osäkra
tolkningsförslag se f. ö. Falk-Torp s.
1002, 1542, Hirt-Weigand under schelm.
- Skälmsk, tidigare blott i betyd.:
illistig, bedräglig, t. ex. 1600 o. ännu
Gumelius Engelbr. 1858 (kanske
arkai-serande), med en förmedlande
betyd.-skiftning t. ex. hos J. Wallenberg, om
studenter; i ä. nsv. även skälmisk, t. ex.
Petreius = da. skcelmsk, från ty.
schel-misch.

[Skälsta, se under Sköllersta.]

skälva, fsv. skicelua (ipf. skalf) = isl.
skjalfa, da. skcelve, ägs. scielfan; bl. a.
sammanställt med fslav. kolebati, skaka,
vackla (Zupitza Gutt. s. 154); ovisst. -
Härtill sbst. sv. dial. o. ä. nsv. skäl(f)va,
frossa, fsv. skicelva, av en bildningstyp
(med samma vokal som grundverbets
presensstam), som annars mest
uppträder i sammans, ss. t. ex. fsv. frän-,
ncer-vara (nu frånvaro osv.).

skämma, -s, fsv. skcemma, vanära o. d.,
refl. skcemmas, blygas = isl. skemma,
da. skcemme, jfr med enkelt m- mlty.
sik schemen, ty. sich schämen, av germ.
*skam(m)ian ~ isl. skammast, da.
skam-me sig o. med enkelt m- got. skaman
sik osv. (allm. germ.); till skam (o.
motsv. sbst. med -m-); påverkat av el.
sammansmält med isl. skemma (m. fl.),
förkorta, till skammr, kort (se skämta).
- Skämmas i betyd, ’btygas’tillhör en
grupp av affektverb, där den rett. betyd,
fördunklats, liksom i blygas, glädjas,
harmas, rädas, vredgas, ängslas. I
da. däremot vanl. med refl. pronomen:
gladde, har me, cengste, skamme sig (motsv.
fsv. skazmma sik jämte skummas-, jfr
2 Timot. 1: 8: ’skäm dig icke wid wårs
Herras wittnesbörd’, gamla övers.), men
no.-da. även skammes. - Den i fsv. o.
ä. da. stundom uppträdande subjektlösa
konstr. {mig skämmes) är saniiol.
oursprunglig; se A. Lindqvist Gram m. o.
psykol. subj. s. 169. - I skämma bort
(ett barn o. d.) föreligger samma
betyd.-utveckling från ’fördärva’ som i det
likbetyd, fra. galer, även: fördärva,
skada, av lat. vastäre, ödelägga o. d., o.
ett ungef. likbetyd, germ. verb.

skämming, sv. dial. (Ydre) o. ä. nsv.,
bistock av ett runt urholkat träd, även
skämling, y. fsv. biskcemningher P.
Månsson s. 299, skcemningh(a) ackus. sg. o.
plur. s. 301; avledn. av fsv. skcemma,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0859.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free