- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
775

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - skära ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

se skärm o. beskärma. - Härtill
sv. dial. *skärmytsla sig, jämra sig, o.
skärmyssa, träta, stoja o. d.

skärp, o. 1700 = da. skärf, även:
halsduk, från ty.: Ity. scherf, scherpe
= ä. ty. scherf (e), scharpe (ty. schärpe).
Samma ord som mholl. scharpe, pung
som pilgrimerna buro vid ett band
kring halsen = mhty. scerpe, scirpe,
scurpe. Enl. somliga inhemskt germ.
o. besl. bl, a. med Ity. schrap, väska
(se f. ö. s kräpp a 3); härifrån lånade |
vore i så fall ffra. esc(h)arpe, skärp (jfr
scharp Tersmeden från 1778),
pilgrimspung (se ovan), f ra. écharpe, bindel,
gördel, ital. sciarpa. Oftast förklaras
dock skärp osv. ytterst som lån från
ffra. escharpe, vars ursprung i sin tur
är omstritt: enl. somliga självt ett germ.
lånord, av det nyss nämnda scharpe
osv., pilgrimspung; enl. Ducange o.
senast E. Schröder KZ 48: 149 från vlat.
scrippum, scrippa, pilgrimspung, om
vars härledning endast osäkra gissningar
framställts.

1. skärpa, vb, ä. nsv. 1550 i betyd,
’inskärpa’; i betyd, ’vässa’ t. ex. 1596,
1603, fsv. skwrpa, i sko skcerpii (karli)
ät foti, ungef.: skon klämde åt foten
(i bildl. anv.; jfr nsv. skon [-klämmer-] {+kläm-
mer+} = isl. skerpa, da. skcerpe, mlty.
scherpen, ty.schärfen, av germ.*sfcarpia/7,
avi ed n. av skarp. Formellt identiskt
är no. skjerpa, torka i luften, till
den under skarp omnämnda betyd,
’torr, skrumpen’. - Sv. skärpa i
betyd, ’genombryta ytan för att söka efter
metaller’ = no.-da. skjerpe beror på
felaktigt återgivande av ty. schärfen, jfr
fhty. scurfen, göra inskärningar, besl.
med ägs. sceorpan, kratsa.

2. skärpa, sbst., t. ex. Serenius -
isl. skerpa, smärtsamt anfall, av germ.
*skarpiön; avledn. av skarp (liksom
t. ex. väta till våt) o. parallellbildning
till vb. skärpa. Med annan avledn.:
mhty. scher(p)fe f. (ty. schärfe), av germ.
*skarpl(n)-9 liksom fsv. glcedhi (se
glädje), got. hwassei osv.

skärra, dialektord, skrämma = no.
skjerra, avledn. av isl. skjarr, no. skjerr,
skygg, da. kuld-skcer, jfr sv. dial.
skär-rog, skygg. Med /-avledn.: isl. skir ra
(ipf. -rö-). Från nord. spr.: meng.
sker-ren (eng. scare). Germ. stam: *skerz-,
väl urbesl. med lat. scurra,
gyckelmakare; till en grundrot (s)ker i grek.
skairö (av *skrriö)9 hoppar, dansar, osv.,
med d-utvidgning: grek. kördax,
uppsluppen dans, ty. ;scherz, skämt. Jfr isl.
skars, troll, under troll. Se f. ö.
nattskärra.

skärskåda, 1595: ’skerskodes och
ran-sakes’; Schroderus 1640 förklarar ordet
med ’nagelfahr, vthransakar’; hos
Verelius 1681 som övers, av skaerskuta; förr
oftast om rättegångsmål o. d.;
folkety-mologisk ombildning av fsv. skcérskota,
skaerskuta (jämte skir-), framställa för
närvarande vittnen (ännu t. ex. 1670 i
samma betyd.), även: skcerskiuta, till
skcer, fri från klander, ren (se skär 1),
o. en avljudsform till skjuta; alltså
egentl.: hänskjuta för att fria sig.

skärslipare, 1731 = da. skcersliber9
från Hy. schérensliper = ty.
scheren-schleifer, egentl.: saxslipare, till mlt}^.
schére f., sax., motsv. fsax. scdra, fhty.
scdra o. scdri, mhty. schcere (ty. schére),
ägs. scéara pl. (eng. shears), no. skjcera,
av germ. *skcerön, *skceriön; jfr isl.
skceri n. plur., västsv. dial. skare, större
sax, av germ. *skcéria-9 till ie. sker-,
av-ljudsform till sker- i skära, sbst. o. vb.
En annan avljudsform är ägs. scerern n.
pl., sax (av germ. *skariz-)9 skearra m.
pl. (av *skarz-). Med avs. på
pluralformer av ord för ’sax’jfr sax (egentl, pl.).

skärv, ringa bidrag o. d., fsv. skcerver,
skärv, halv pänning, det minsta
skiljemyntet, även skcerf n. = da. skcerv, från
mlty. scherf, det minsta skiljemyntet =
sen fhty., mhty. sc(h)erf, mhty. även
scerpf (l 100). Vanl. fört till mlty. scherue
= skärva el. med antagande av samma
grundbetyd, till skärpa, i vilket fall
mlty. scherf vore lån från hty.; jfr grek.
kérma, litet stycke, litet mynt, till keirö,
skär (se skära), ävensom s ty ver. Enl.
E. Schröder Zfvergl. Sprachf. 48: 141 f.
beror emellertid mlty. scherf på
ljudutbyte o. har sin källa i mhty. scerpf,
som lånats från lat. scripulus, minsta
delen av en vikt (sammanhängande med
skrupel), med samma slags
förkortning som i t. ex. got. kintus, skärv, i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0863.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free