- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
792

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - slug ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sluta (se bl. a. kloster o. sluss),
clāuis, nyckel, clāvus, spik (egentl. att stänga
med), grek. klēís, nyckel, kleíō, tillsluter,
mkymr. clo, regel, stängsel, fslav. ključĭ,
hake, nyckel, litau. kliúti, haka på, osv.
— Sluta i betyd, ’draga en slutsats’
går, såsom de flesta likartade betyd.,
ytterst tillbaka på lat. (conclūdere). —
Från o. med ä. nsv. även med svag
böjning, t. ex. Bib. 1541 slutte, igenslöt,
slutade t. ex. 1682; från början av
1700-t. med böjningen växlande efter
betyd.; se närmare Lundberg 2:dra
avljudskl. s. 29 f. — Härtill germ. *slutila-,
nyckel =. ty. schlüssel, till sluta, såsom
det likbetyd, germ. *lukila- (= nyckel)
till germ. *lūkan, stänga (se lucka osv.).
- Jfr slut, sluten, slott, Schlyter.

sluten i förb. tyst och sluten, en
sluten natur
osv., t. ex. Fahlcrantz
1826: ’hvad den Cham är sluten och
kuriös’, Dalin 1853, jfr da. indesluttet,
ty. verschlossen; i sv. kanske med tysk
förebild el. också inhemsk bildning, jfr
sluta sig inom sig själv osv.

slutta, Rudbeck 1679 (sluttade),
Eneman 1712, av äldre sluta 1664, pres.
sluter 1679, 1687 (jfr slutter ännu 1886);
hos Spegel 1712 blott adj. slutt, hos
Serenius 1741: slutt o. sluttande, jfr y.
fsv. slut P. Månsson = no. slūt; alltså
egentl. = no. slūta, hänga ned, vara
nedböjd, ipf. slutte, motsv. isl. slúta, ipf.
-aða ds.; i sv. med tt o. kort vokal efter
ipf. *slutte av *slūtte (jfr hötta, skutta);
i avljudsförh. till isl. slota, hänga ned,
vara overksam, no.: avtaga hastigt, sv.
dial. slåta, vara lat, upphöra (om kyla,
regn), ty. dial. schlossen, bliva slapp,
vilket snarast är stammens grundbetyd.
- Ty. har i betyd, ’slutta’ i stället sich
neigen
(= niga) o. eng. bl. a. slope (i
avljudsförh. till germ. *slūpan, glida; se
f. ö. slup, slejf o. slopa).

slya, dialektord, mjukt spö, vidja, ris,
även: sli(a), slöja, y. fsv. *slya, plur.
slyor P. Månsson; möjl. att
sammanhålla med no. slya, lång slapp figur;
f. ö. dunkelt.

slyna, Brasck 1650, Weste 1807, motsv,.
ä. nsv. sluna, t. ex. pl. sluner 1608, från
mlty. slûne, lösaktig kvinna. Detta har
man, sannol. felaktigt, sammanställt
med sydty. dial. slûne(n), slumra, ä. da.
slune, falla i sömn, da. dial.: vara matt
el. slapp, osv.; n-utvidgning till en germ.
rot slu, vara slapp o. d., i got.
anaslawan, upphöra, gaslawan, tiga, osv.
Snarast hör ordet i stället till mlty.
slûnen, ty. dial. schlaunen, egentl.: vara
snabb, skynda, påskynda, med samma
betyd.-utveckling som östsv. dial. flånga,
liderlig kvinnsperson, till flånga, flänga,
hasta; jfr även sv. dial. slyng(j)a, slyna,
till slyngja, slänga, slinka till vb.
slinka, sv. flickslänga till slänga
flicksnärta till sv. dial. snärta, skynda
åstad o. se under flicka. Jfr förf. 1600-t.
sv. s. 39.

slynga, sbst., bl. a. i meander- o.
tarmslynga, ett mycket ungt ord i
sv. (ännu ej hos Dalin 1853), från da.
slynge (se slunga 1, 2 o. slinga 1); i
vadslynga från dial.

slyngel, Serenius 1734 (1613: slingel)
= no.-da., från ty.; jfr mlty. slungel,
ä. ty. schlüngel (ty. schlingel); besl.
med germ. *slingwan, slingra sig o. d.
(= slunga 1), o. *slangwian (= slänga).
Grundbetyd, kan vara ’en som smyger,
kryper el. dyl.’ el. snarare ’som driver
omkring, slår dank’, jfr ty. schlingeln i
denna senare betyd. o. de nordiska
parallellerna under slänga 2. —
Slyngelår, Dalin 1738, efter lty. slūngeljâr.

slyngon, blåbär, se slinnon.

1. slå, vb, fsv. slā (ipf. slō, y. slōgh),
även: slå ihjäl, dräpa, såsom ännu i
gamla bibelövers.: ’slå allt det som
lefvande är’ = nya övers, ’dräpa’ (1 Mos.
8: 21) = isl. slá, da. slaa, got., fsax.,
fhty. slahan (ty. schlagen, med g från
andra verbformer, för ä. schlahen, ännu
hos Luther), ags. sléan (eng. slay, slå
ihjäl), av germ. *slahan, till en ieur. rot
slak; jfr fir. sligim ds. av en växelrot
på ie. -g. — Icke veta vad klockan
är slagen
, motsv. i da. o. ty. - Slå
i betyd, ’hälla, ösa’, redan i fsv.; ej i
da. el. ty. Härtill uttr. slå vatten på
gåsen
, Grubb 1678; likartat uttr. i eng.
(on the duck’s back). - En tanke slår
mig
, jfr eng. a thought strikes me;
ävensom a thought occurs me, egentl.: löper
mot mig, sv. det faller mig in, ty.
ein gedanke schiessl mir durch den kopf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0880.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free