Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - sot ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krigsfångar el. trälar, o. då nyodlingar
o. röjningar ofta företogos av sådana,
kunde detta förklara, att Söte är
vanligt just i gårdnamn på -rud.
2. sot, sjukdom, i vissa dial. även
-sott(a, med slutet o), fsv. söt = isl. sött,
da. sot, got. saiihts (blott i plur.; i sing.
ersatt av silikei), fsax., fhty. suht (ty. sucht;
jfr -siktig i lungsiktig); ägs. suht
(enstaka) väl lån, jfr utsiht, diarré (se
u t so t); av germ. *suhti-, avledn. av
en avljudsform till sjuk. - Numera
mest i sammans, t. ex. gul-, Inn g-,
-u t so t, utom i uttr. taga el, söka
bot där man tagit so t, 1604. -
Härtill sota, umgälla (se följ.). - Som en
växelform till sot betraktas vanl. isl.
siit f., sorg, no. siit, bekymmer, omsorg,
vartill avledn. fsv. sy ta, sörja för, sv.
dial.: vara bekymrad, dra sig för, ha
omsorg, vårda, bestyra m. m., isl. sz/fa,
sörja över, förorsaka sorg. Dock enl,
Torp. Etym. Ordb. s. 747 knappast
sannolikt: han tänker i stället på
sammanhang med syssla; däremot av
Holthausen IF 39: 63 sammanställt med
lat. sudus, torr, atm. det senare säker],
oriktigt. Enl. lic. G. Hedström tala
emellertid de smal. målens form starkt
emot en härledning för syta från ett
germ. *suhtian.
sota (för), umgälla, 1840-t., Dalin
1853, avledn. av föreg.; en ung
parallellbildning till sv. dial. syta (se under
sot 2).
Sota-, Sote- i ortn., se sot 1.
sottis, av fra. sottise, dumhet, avledn.
av sof, dum = spän. f zote, av ovisst
ursprung (enl. Meyer-Liibke nr 2454
med grundbetyd, ’kloss’).
souschef, av fra. =, till sons, under
(av lat. subtus, till sub, under, i s u b
ordination osv., som t. ex. intus till
in), o. chef.
sova = fsv. - isl. so f a, da. sove; i
avljudsförh. till ägs. swefan, mhty.
-swe-ben ; motsv. sanskr. svdpiti, sover (*svep-).
part. suptd-, fslav. supali, sova, m. fl.
Se f. ö. somna, söva, sömn.
sovel, fsv. sufl, även snghl (motsv.
ä. nsv. o. sv. dial. sugel, sågel, jfr
stuga av stuva osv.) = isl. sufl, no.
suvl (sugl m. m.), ä. da, suvl (da. säl),
fsax. subal, fhty. subit, ägs. sufl (eng.
dial. sowl m. m.), av germ. *sut>la- n.;
jämte subla- i mholl. siivel (höll. zuivel),
mjölkmat, vilken betyd, stundom även
uppträder i no. o. eng. dial. o. säkerl.
är den ursprungliga (alltså som i de
avlägset besl. soppa, supan mat); till
ett germ. *sufj- = ie. sup- i sanskr.
supa-, soppa, växelform till ie. sub- i
supa, soppa osv. Den sv. o. da. anv.
av ordet om kött el. fläsk (till brödet)
är sålunda sekundär. Med avs. på
avledn. -/ o. dess funktion jfr dravel o.
s k a v e l.
sovra, även: s of f ra, Gustaf Vasa
1549: so ffra Malmen, från ty.; jfr l ty.
siwern, stivern, ty. säubern, sovra, rena
(snarast av en h ty. dialektform med ö,
jfr Noreen V. spr. 3: 464), till ty.
sau-ber, ren, av fhty. subar, subiri, renad
med vatten, ren, skön = fsax. sutri,
ägs. sijfre; sannol. med rätta förklarat
som lån från vlat. suber, lat. söbrius,
nykter (en sammansättning med en
bi-form till sé(d), utan, o. ébrins, drucken):
jfr ägs. syferness, nykterhet. Med avs.
på germ. u av lat. ö i lånord se även
m u 11 b ä r.
spackla, 1829, 1865, dock ännu ej
hos Dalin 1853 o. 1868, av äldre spaktia
t. ex. 1852, 1876 m. fl.), till ty. spachtel,
spatel, vars förhållande till spä tel är
dunkelt (spachtel möjl. till spak, o.
sålunda på sin höjd blott avlägset
besläktat); jfr dock ty. schachtet, av ital.
scatola, som emellertid kan vara ett
germ. lånord, (se schatul 1). Se Tamm
Gr. s. 26. - Av spatel är även härlett
det nu knappast brukl, spattla 1839 o.
ännu 1886 = da. spa(r)tle.
spad, fsv. spadh = isl. spad, ä. da.
spad, av urnord. * späda-, väl egentl, ’det
tunna’, av ie. *sp9-fd-, fo-particip till
ie. roten spe(i), spänna, vartill bl. a. lat.
spathun, utsträckning i rum o. tid (se
spatiös, spatsera), alltså urspr,
’utspänd’ o. d., jfr det besl. späd, med
samma betyd.-utvecklingsom i lat. tennis,
tunn, fin, till ten-, spänna, i lat. tendo,
grek. teinö. Se Persson Indog. Wortf. s.
402 o. f. ö. spade, spasm, spat, spätt,
spån, spänna, ävensom späda; om
betyd.-utvecklingen till ’ila’ se sp o v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
