- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
894

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - styv ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

2. styv i sammans, -barn osv.., förr
ofta stjiw- (alternativt ännu Sundén
1892), i sv. dial. även stjok t. ex. Dal.,
stjaup (av stjiip) Gotl., m. m., fsv.
stiup-{stinf-, stiu(g)-, slyp-, styf-, styg-, slip-,
stif-, stig-) = isl. stjnp-, styp-, i y. fno.
även -f o. -Å-, da. stif- (ä. da. även stef-;
efter ty. stief o. mlty. sléf), sted- (genom
folketymologisk anslutning till sted,
ställe), mlty. stéf-, fhty. stiuf- (ty. stief-),
ägs. stéop-; jfr isl. stjupr, styvson; av
germ. *steup-. Egentl.: stympad,
berövad, o. besl. med stuv; jfr lat.
privig-nus, styvson, till privus, berövad (jfr
privat). - Avledn.: ägs. d-stiepan,
beröva (ngn hans föräldrar), f h t}7,
(bi)-stiufen, beröva (ngn föräldrar o. barn).
- De yngre växelformerna på -f osv.
bero i regel på ljudlagsenlig utveckling
framför det följande uddljudet; så t. ex.
framför s i -son (jfr glufsa, nafsa,
rafsa, rufsa, tofs); mlty. sléf- har väl
uppkommit genom assimilation av
-pf-i "stép-fader; dessutom delvis
folkety-mologiska ombildningar. Anledningen
till växlingen -in- (n s v. -ju-) o. -y- är
okänd; knappast med Kock Sv.
Ijud-hist. 2: 340 utjämning inom ett
u-stams-paradigm. - Samindoeurop, [-beteckningar-] {+beteck-
ningar+} för dessa familjerelationer
saknas; jfr dock grek. metryid, styvmoder
== armen, mauru, st}7vmoder el.
svär-mor(?). Omgifte för änkor synes i
indoeuropeisk tid ej ha förekommit,
varför begreppen ’styvfader, -son’ då
ännu icke kunnat uppstå.

[styva, sv. dial., stympa, genom
st37mpning märka (djur), se stuv slutet.]

styver, 1544: stiffver, 1702: styfiver;
i sv. vanligt först på 1700-t, förr även
styf vert 1645, 1680 (jfr koffert,
puf-f e r t, skonert osv.) = da. styver, från
mit}7, slaver, litet mynt (ty. stfiber), till
adj. slaf, avhuggen (se stuv); med
samma betyd.-utveckling som i skärv.
- Härtill, enl. somliga, ty. nasenstäber,
näsknäpp, varifrån sv. dial. näsestyuer,
Stiernhielm: näse-stywar plur. - Det
som myntnamn obrukliga ordet nyttjas
alltjämt i stående uttr., såsom inte
värd en styver, vara’rädd om
sty-vern, jfr motsvarande anv. av det f. ö.
likaledes föråldrade, skilling, ty. heller
(dock som mynt ännu i Österrike), f ra.
liard osv.; jfr skilling.

stå, fsv. sta = da. staa = fsax., ffris.,
fhty. s/d/?, mhty. sten (ty. stehen), germ.
rot sta; vid sidan av s tån da, numera
bl. i högre stil, fsv., isl. ståndet, ä. da.
stande = got., fsax., ägs. standan (eng.
stånd; eng. stay däremot från ffra.),
ffris. stonda, med presentiskt nasalinfix
till germ. stap, stad i fsv. part. pf.
sta-pin (jfr stanna), vanligast dock
standin, o. isl. sladinn samt, med avljud,
fsv. ipf. stöp, got. stöp osv. le. rot
st(h)ci i lat. sto (av *stäiö, y-presens),
står, äldre även: ställer (jfr stab e l,
stans 1), fir. tan, är, f slav. sta j q,
ställer mig, litau. stöjås ds., got. slöjan
(pret. stämda), döma, egentl.: fastställa
(jfr samma betyd.-utveckl. i dom, döma)
osv., samt reduplicerat i lat. sisto, ställer,
grek. (h)istemi, ställer, san skr. tisthati,
står, osv. - Kausativum (till standan):
isl. stöda, komma att stå fast, stadfästa.
- Komma att stå ngn dyrt, möts v.
da. komme en dyrt (til) ät staa, jfr ty.
einem teuer zn stehen kommen, till fsv.
sia, kosta, t. ex. swa mykyt staar lh(et)
mik sielfiuom, mlty., mhty. slån ds., jfr
sv. huset står honom i många kronor,
motsv. i da.; ävensom lat. stare i samma
betyd, (se kosta). - Stå efter, trakta
efter o. d., fsv. standa ceptir - isl. standa
eptir, da. staa efter, möjl. efter mit}7.
stan na, med motsvar. i t}r. - Stå i
Guds hand, motsv. i da. o. ty., jfr
lat. esse in manu alicnjns ävensom grek.
(Horn.) ’det ligger i gudarnas knän,
sköte’. - Stå illa, väl till, jfr y. fsv.
(1512): ’ber . . står alstinges well till’,
motsv. i isl. o. da.; i det äldre fornspr.
utan prepos.: fsv. wcel medh honnm
slåar Rimkr., isl. slendr illa, jfr ty. es
steht schlechl osv. - Med det enkla stå
uttrycktes i äldre tid, t. ex. Bib. 1541,
sammans, anstå, bestå, påstå (’ega
bestånd’) m. fl. - Av sammansättningar
jfr i det föreg, under förstå o. påstå.
Betr. bestå, med en rik
betyd.-utveckling, må blott anmärkas, att den
moderna betyd, ’bjuda, spendera’ utgår från
den av ’stå för kostnaderna’; om en
annan anv. av samma ord se under
påstå. - Nsv. stog i talspr., Columbus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0982.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free