- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
902

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - stävja ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mlty. vorsturen, ett tredje
avljtidsstadium vid sidan av stur- o. staiir-.

[Störestorp, ortn. Smal., till fsv.
personn. Styrger; se torp.]

störta, fsv. styrta (-ö-, ipf. -té) = no.
slurla, da. störte, från mlty. starten (även :
förskräcka) = fhty. Sturzen (ty. Sturzen),
av germ. * stur tian, jfr ägs. sturtende,
hoppande; besl. med ägs. stearllian,
snäva (eng. startle, studsa tillbaka o. d.),
avljudsformer till stert- i stjärt osv.,
till en rot med betyd, ’vara el. bliva
styv’, utvidgning av ster ds.; se
starr-bliga osv. Med avs. på betyd, ’falla,
snäva’ av ’vara styv’ jfr analogierna
under stappla, stjälpa o. stupa. -
Den äldre böjningen störta, stört k
var-lever ännu i dial. o. t. ex. hos Kellgren:
stört (imper.) o. i Geijers Narvamarsch:
’Då störte i Norden Svithiods magt’; jfr
även be stör t. Övergången till I konj.
(ipf. -ade; jfr Serenius 1741: part.
störtad; f. ö. allmänt o. 1750 jämte -té)
beror på det otydliga imperfektmärket;
jfr motsv. under t. ex. gästa, hitta,
hämta, reta, skifta, skämta, spänta,
trösta, törsta, välta (jämte det äldre
välte), vänta ävensom t. ex. flöda,
häda, härda, möda, mörda, skynda,
vörda o. under sålla. - Härtill stört
som förstärkningsord i stört omöjlig
osv., t. ex. Knorring 1838: stört omöjligt
= no. sturt i start galen, da. styrte- i
styrtefuld, jfr sv. dial. stört, alldeles,
strax, no. sturt, alldeles. I sv. dial.
även ett adj. sturter, stört, brant, t. ex.
Vgtl. = ä. sv. stört, Lidner Mess.: ’Vid
grafvens störta brant* (hos L. från
västsv. dial.).

stöta = fsv. = isl. steyta (ipf. -tt-)
jämte stauta (ipf. -ad-), da. stode, motsv.
got. stautan, redupl. vb, fsax. stötan,
fhty. stözan (ty. stossen); jämte vbalsbst.
stöt, fsv. stöter = isl. steytr, da. stod,
mlty. stöt, fhty. stöz (ty. stoss), av germ.
*stauti- till ie. roten (s)tud i lat. tundo
(perf. tutudi), stöter, slår, hamrar, tudes
(genit. -itis), hammare, grek. Tydevs,
Tynddreös, sanskr. tiiddti, stöter, sticker,
osv. Jfr studsa, stut l, 2, statare
ävensom under spark stötting. - En
likabetyd, ie. parallellrot (s)tup se
stupa 2.

1. stötta, sbst., Lucidor 1674: Tå
miste Staen sin Stytta’, Columbus o.
1675: ’landets stöd ok stytta’, Spegel
1685: ’MuurochStötter’, Sahlstedt 1773:
stötta = da. stötte, även: bildstod, staty;
(möjl. delvis genom dansk förmedling)
från mlty. stutte, stöd, stock = mhty.,
ty. stiitze, till germ. *stut- el. [-*stutt-(*stuÖn-),-] {+*stutt-
(*stuÖn-),+} väl avlägset besl. med stöd,
stödja. Om -ö- för -y- ej härstammar
från da. (vilket är föga troligt), beror
det på inflytande från (i sht sydligare)
dial., där bytta blivit bötta, nytta nötta
osv., el. möjl. på inverkan från stöd(ja).

2. stötta, vb, 1631: ’opå hvilket
verc-kett sigh . . stötter’, då ännu, som det
synes, alldeles enstaka, Weste 1807 =
da. stötte, (möjl. atm. delvis genom
dansk förmedling) från mlty. stutten,
även: hjälpa = fhty. stutzen (ty.
stut-zen), till föreg.

stötting i sparkstötting, se d. o.

stöva, Linné 1747, Bellman Fredm.
ep. nr 40: ’Gat-Mamseller / Och
Gesäller / Stöfva ikring’, däremot sent i
ordb. (t. ex. Weste 1807); jfr det dock
ganska osäkra fsv. samanstöva, varom
Sdw. Tillägg s. 1290 med litter.; från
Ity. stöven, damma, röra upp damm,
löpa, jaga, snarast av mlty. stoben, även:
snoka upp = mhty. stouben, stäuben
(ty. stäuben), kausativum till germ.
*steuban, *stuoan, ryka, damma = fhty.
stioban (ty. stieben), mlty. staven-, jfr
stuva 1; f. ö. av ovisst ursprung. Lty.
stöven kan dock även tänkas utgå från
en avljudsform med kort o. Stöva
betyder alltså egentl, ’vädra, snoka’; i
uttr. gå och stöva, stöva omkring,
t. ex. 1765, möjl. anknutet till ströva.
Jfr stö va re.

stövare - fsv. = da. stover, från
mlty. stover = östfris, stöfer, ty.
stöber-(hund), till föreg.

stövel, i plur. förr ofta stöflor
(mycket vanligt ännu o. 1840) = y. fsv. =
ä. da. stevel (-o-), da. stovle (från plur.),
110. styvel (först omnämnt 1335), mlty.
steuel, mhty. stivel, stivdl (ty. stiefel)
osv. (i ty. med f av v såsom t. ex. tafel
= tavla), från ital. stivale, av dunkelt
ursprung. Särsk. förr ofta härlett av
rnlat, cestivale, lätt sommarsko, till lat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svetym/0990.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free