- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
909

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - supé ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(varom nedan), kanske snarast på grund
av den ofta uppträdande betyd, ’fuktig’
(se nedan), med Falk-Torp, urspr, om
syrlig fuktighet o. sålunda även besl.
med sanskr. sura-, somasaft, osv. o. med
de under sörja anförda orden, till en
grundrot sn i suga (jfr lat. sucus, saft,
osv.). Betyd, ’fuktig’ uppträder i t. ex.
sv. sur jord, ved, sura kol (jfr under
surkål nedan), med motsvar. i da. el.
no., jfr ty. satirer boden, ävensom i
surögd, med rinnande ögon (jfr fsv.
surblinder ds.) =. no. sur0gd9 jfr isl.
såreygr = ägs. suriege, fhty. särougi osv.;
sv. har även sur b en t, om ben med
öppna sår. Enl. Persson Wurzelerw.
s. 8, 134 f. utgår däremot sur i denna
betyd, från ett germ. adj. *sura-,
drypande o. d., med f. ö. den här angivna
härledningen, medan sur om smak
förbindes med grek. xyrös, skarp, varmed
ordet även av andra sammanställts (i
så fall med en betyd.-utveckling analog
med den i bitter); alltså två
etymologiskt skilda ord, en möjlighet som icke
är sannolik, men kanske ej bör alldeles
avvisas. - Uttr, se sur ut o. d., med
avs. på sinnesstämning, t. ex. E.
Lind-schöld: ’Seer surt och misslynt uth’,
motsv. i da. o. ty. (jfr eng. surly}, syftar
på ansiktsuttrycket, som erinrar om det,
som framkallas av ett surt el. bittert
ämne; jfr bitter. - Bita i det sura
äpplet, 1610, jfr H. Bjelke 1588: ’moste
Jagh nu biite ij etth hårth äple’, motsv.
i da., Ity., höll. o. ty. - Den sure,
om djävulen, i dial. även suren (suern),
i anslutning till den redan i fsv. [-uppträdande-] {+upp-
trädande+} betyd, ’obehaglig’ o. d.; jfr i
samma betyd, den fule, den lede,
den onde, h i n h ål e (se h i n), raggen,
s ty gg en, ä. nsv. Ijoten (se lyte), sv.
dial. han grå m. fi. - Surbrunn,
gammal beteckning för hälsobrunn, ännu i
Berlins Läseb. i Natuii. 1854 o. kvar i
t. ex. Surbrunnsgatan i Göteborg o.
i förkortningen Surn, jfr C. F. Dahlgren
1: 302: ’Sörping, ock kallad Suren’,
folklig benämning på Söderköping; motsv.
ty. sauerbrunnen. -Surdeg, om något
föråldrat el. dåligt, t. ex. i ’ha mycket
kvar av den gamla surdegen’, efter
bibeln, t. ex. Matt. 16: 6: ’Ser till, och
förvarer eder för de Phariseers och
Sad-duceers surdeg’ el. l Kor. 5: 7: ’Benser
fördenskull ut den gamla surdegen’. -
Surkål, Kokeb. 1650. I uttr. tålamod
övervinner surkål en översättning av ty.
geduld uberwindet sauerkraut el.
sauer-kohl, vilket senare anses som
ursprung-ligast o. bero på missförstånd el.
skämtsam förvridning av sauré kohlen, dvs.
sura (våta, fuktiga) kol; dock osäkert:
dylika talesätt äro i ty. vanliga även om
en del andra maträtter (holzäpfel,
sau-erkäse, staudenkraut osv.). - S ur
mulen, Verelius 1681 (-mulin\ jfr
Columbus 1669: surmulnom dat. plur.,
Schroderus Gom. 1640: surmulot, Lucidor
m. fl.: m ult; jämte vb. sur mula
Bren-ner 1723 osv. = da. surmule, från
mlty. surmulen, i y. nsv., t. ex. V.
Rydberg, Sydsv. Dagbl. m. fl., dock möjl.
nybildning till sur mulen; jfr höll.
zuurmuil, sur uppsyn: till mule (se
f. ö. d. o. slutet); nu folketymologiskt
anslutet till mulen, såsom f. ö. redan
Lind 1749, som upptager ordet
under mulen. - Jfr sammelsurium o.
syra.

surdin, se sordin.

[Surn, om Söderköping, se under
sur ovan.]

surpris, Kexél 1750, Gustaf III, tidigt
allmänt i spr., men nu i stark
tillbakagång, från fra. surprise, av
part.-stam-men till surprendre, överraska, egentl.:
taga på färsk gärning (varav det i sv.
under 1800-t:s förra hälft vanliga
sur-p ren er a), till lat. sub i samma betyd,
som i subitus, plötslig, o. prehendere,
taga (jfr pris 1). Se förf. Festskr. t.
Söderw. s. 254.

1. surra, vb (om läte), hos
Stiernhielm Herc. o. Lucidor om västanvinden,
hos Spegel 1685 om havsströmmen =
no. surra, da. surre9 mlty., ty. surren;
ljudhärmaiide liksom de möjl. besl.
sorla, svirra o. lat. susurrus, viskning,
susning; jfr mhty. surm, sus, sydty. dial.:
svärm (se svärm). - Atm. förr även
’svira, festa’, t. ex. Tersmeden 5: 33 fr.
1769 (o. 1780): ’med dans och surrande’;
Bellman 2: 294 (Garléns uppl.): ’i
ständigt sus och surr’. Jfr svirra.

2. surra, vb, binda, Grundell o. 1695,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0997.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free