- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
928

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - synd ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

’sunjipo-, adj.-abstr. till germ. *sun(p)ia-,
skyldig, sann (- got. sunjis, sann); i så
fall bildat som t. ex. fr ej d, längd o. d.
En substantivering av samma adj.,
likaledes i betyd, ’skyldig’, är germ. *sundl,
gen it. *sun(d)iöz, motsv. dels (med -nj-9
varav västgerm. -nn-) ägs. synn (eng.
sin), formellt identiskt med got. sunja,
sanning; o. dels (med bibehållet d) fsax.
sundia, fhty. sunt(é)a (ty. sunde) o.
kanske åtminstone delvis också nord. synd,
jfr näml. lapska lånordet suddu-, sundo,
som enl. Wiklund Lule-lapp. Wb. s. 131
utgår från urnord. *sund(i)ö. Otänkbart
är väl f. ö. ej, att formen synÖ beror
på analogi, i vilket fall det nord. ordet
utan vidare kunde identifieras med de
västgerm. el. rent av betraktas som ett
gammalt lån från dessa Grundbetyd, i
germ. *sun(p)ia- är ’varande* (jfr got.
bisunjané, runtomkring, egentl, genit.
plur.: ’av de runtom befintliga’) = ie.
*sntio- i sanskr. sdtya-, sann, till roten
es, vara; i avljudsförh. till lat. sons,
skyldig, insons, oskyldig, av ie. *sont- =
germ. *sanp- i adj. sann (se närmare
d. o.): isl. sannr betyder både ’sann’ o.
’skyldig’. Betyd, ’skyldig* har utgått
från en pregnant betyd, av roten es, vara.
Synd betyder alltså urspr, ’skuld’, men
uppträder blott i sin nuvarande betyd.,
som ordet erhållit med kristendomen.
I de nj^nord. språken ha dessutom
tillkommit vissa för dessa karakteristiska
användningar, i uttr. det är synd om,
motsv. da. det er synd for (no.-da. z),
tycka synd om, motsv. no.-da. synes
synd i (ej i da.), så synd det var (i
da. i stället: hvor det var skade). -
Härtill avledn. got. sunjön, egentl.: tala
sant, varav: rättfärdiga sig = isl. sy nja,
med den sekundära betyd.: neka, vägra,
fsv. sy nia, vägra, sv. dial. sona, avsäga
sig, försumma, söla, samt som
bergv.-term i t. ex. gruvan är sonad, om gruva,
när inmutarens rätt är försuten, jfr
Grufvestadgan 1884: ’Då grufanläggning
blifvit sonad’. - Syndabock, 1683 (i
betyd, ’stor syndare’ el. dyl.), Lind 1749
= da. syndebuk, ty. sundenbock, egentl.:
den bock på vilken Israels barn enl. 3
Mos. 16: 9 lade sina synder. -
Syndaflod, Phrygius 1620, förr även synd(e)-
= da. syndflod, efter ty. sundflut, av
mhty. siindenfluot, en tidig (1200-t.)
folk-etymologisk ombildning av mhty.
sint-fluot (ännu hos Luther sindflut), av
fhty. sinfluot. Till flod, flöde, o.
prefixet sin- = isl., fsv. si-, utan avbrott
o. d., i t. ex. fsax. sinuwel, fhty. sinawel
osv. = isl. sivalr, fsv. slval, alldeles
rund (jfr in = nord. f; se val 1), got.
sinteins, daglig (besl. med sanskr. dina-,
dag), sv. dial. siregna, ideligen regna,
osv. = ie. *sem-, en, i t. ex. lat. simplex
(se simpel), med ie. -m > germ. -n i
slutljud; i avljudsförh. till sam-,
samman. Annorlunda, men oantagligt Wood
Mod. Phil. 9: 8 (: *sind-9 flod = sanskr.
sindhu-, jfr hindu). Gotiskan har i
samma betyd, ett midjasweipains, till
m i d- o. sannol. besl. med svepa; f. ö.
ej fullt klart. - Syndapalt, 1760 osv.,
till ä. sv., sv. dial. palti betyd, ’(trasig)
stackare’ (se palta), jfr Swedberg 1692:
’(Vi böra aflägga) . . gamla, stygga och
fuhla syndapaltor’.

syndetikon, t. ex. 1892, egentl, neutr.
till grek. syndetikös, sammanbindande
till syn-, med (se sy m-), o. déö, binder.

syndikalism, av fra. syndicalisme,
nybildning med grek. avledning, i
anslutning till syndicat i betyd, ’fackförening’,
egentl.: sällskap, till grek. syn, med (se
sy m-), o. stammen i dike, rätt (besl.
med deiknymi, visar, sv. té, vb, o.
tecken).

synnerhet i uttr. i synnerhet, t. ex.
G. I:s reg. 1558: udi sunderheett, 1612,
udi synderheet, efter ä. ty. in sunderheit,
jfr ty. besonderheit, mlty. sunderlicheit,
till mlty. sunder, särskild (= sönder),
o. -het; se följ.

synnerlig, fsv. synnerlig, sunderllker
= isl. sundrlikr, -ligr, da. s0nderlig,
från mlty. sunderlik, särskild,
besynnerlig, underbar = mhty. siinderlich
(ty. sonderlich), till mhty. sunder,
särskild o. d. = sönder; jfr synnerhet.
Förr i stället i samma betyd, stundom
af synnerlig (efter Ity. o. ty.) o.
framförallt besynnerlig (fsv. besynnerliker =
da. besynderlig, ty. besonderlich), vilket
dock o. under 1700-t:s förra hälft börjat
antaga sin nuv. betyd, av ’sällsam,
underlig o. d.’.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free