- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
941

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - sätt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dagr), till söka (se socken). Jfr betr.
enskildheter i ljudliistoriskt avs. Kock
Ljud-hist. 1: 487. - I dial. även: ängslig,
ledsen, ledsam; utgående från
motsättningen till feststämningen under helgen.

sö(d), dialektord, m. o. f., får, tacka,
även (i plur.): småkreatur, stundom
(t. ex. i Dal.) även om större boskap,
fsv. söper m., boskapsdjur, småkreatur,
särsk. får, fgutn. soypr = isl. saudr, får,
get, no. sand m., får, egentl. = got. saups
f., offer (se d. o.), av germ. *saupa-,
*saupi-, till sjuda, koka, alltså: det
som kokas, väl urspr, abstr.: kokning.
- Ordet är i betyd, ’fårhona, tacka’
allmänt i götal. dial. (i Ögtl. dock ofta
el. oftast bägga), men saknas i denna
betyd, i ett stort antal mellan-,
nord-o. osv. bygdemål, där i stället bl. a.
tacka, tassa o. bängsa förekomma.

söder, adv., y. fsv. söd(h)er (med
om-ljud från kompar. sypre), av super =
isl. suÖr, av germ. *sunpra- (jfr till
ljudutvecklingen sv. dial. are, andra, fsv.
aprir, av *anpr-); jämte germ.
*sunpa-= fsax. suth, mlty. suf, suder (jfr höll.
Zuidersee), fhty. sund(ar) (kvar i högty.
ortn. Sundgau osv.), ägs. sud (eng. south);
från germ. spr. lånat i fra. sud; jfr syd;
f. ö. bildat som norr. Av ovisst o.
omstritt ursprung. Kanske snarast till
sun-i germ. *sunnön, sol (se söndag); alltså
’solsida’; jfr grundbetyd, hos öster o.
anm. under norr. Säkerl. ej ’havsvind’
(till sund) el. ’högervind’ (jfr ägs. swidra,
höger), ej heller ’den fuktiga vinden’ (jfr
nedan). - Även som sbst.: fsv. super
= isl. suÖr n. osv. - Härtill: adj. södra,
från oblika kasus av fsv. södhre, äldre
sypre, jämte sup re 9 sundre m. m.; om
omljudet se under norra. Se f. ö.
sun-nan o. Sunnerbo. - Väderstrecket
’söder’ benämnes i andra spr. t. ex.
efter vindar (t. ex. grek. nötos, egentl.:
sunnanvind; enl. somliga besl. med
söder, jfr ovan), dagstider (t. ex. lat.
me-ridies, egentl.: middag, o. ty. mittag)
m. m. - Ä. nsv. södert, åt söder, av
söder åt, liksom vänstert av vänster åt,
jfr bildningen av dit, hit o. vart.

Södermanland, fsv. Supermanna land,
dvs. södermännens land (söder om
Uppband).

Södertälje, se Tälje.

[söja, sv. dial., rusa åstad, gå fort
(om väderkvarn), se under sucka.]

söka, fsv. sökia (ipf. sotte, sökte), söka,
besöka, söka inför rätta, lagsöka, utsöka
= isl. sokja ds., da. s0ge, got. sokjan,
söka, tvista, fsax. sökian, fhty. suochen
(ty. suchen), ägs. sécan, söka, besöka,
angripa m. m. (eng. beseech, enträget bedja,
eng. seek, söka, det senare med k för ch
från ägs. 2 p. sg. sécst, sécd); motsv. lat.
sägire, spåra, märka, vädra, grek.
(h)e-géomai, visar vägen o. d. (av *sägeio-); i
avljudsförh. till germ. st. vb. *sakan (se
sak), lat. sagax, som har gott väderkorn,
skarpsinnig, fir. saigim, söker. Jfr
socken. - Sv. dial. sokna, såkkne, söka,
är avlett av det vbalsbst. *sökn, sökande,
som ligger till grund för socken.

1. söla, smutsa = fsv. (ipf. -adhe,
part. pass. n. sött): vältra (i smuts),
doppa, besmitta, motsv. no. s0yla (pres.
-er), da. s0le, got. bisauljan, befläcka; jfr
även sv. dial. saula, i avljudsförh. till
fsax. suliad 3 p. plur. pres., besudla, fhty.
bisuljan (ty. sich stihlen, suhlen, vältra
sig i en pöl), ägs. sutian (eng. sully),
mlty., fhty., ägs. sol n., gyttja, gyttjepöl
o. d., ävensom so l ka; jfr lett. sulät,
besmutsa; väl av samma grundrot som
i sur o. sörja (jfr Persson [-Upps.-stud.-] {+Upps.-
stud.+} s. 192). - Härtill fsv. söla,
dy-pöl, motsv. no. saula el. s0yla pöl,
da. söte, smuts, alltså urnord. *saulön
o. sauliön.

2. söla, dröja, Karl XII: ’gå och se
hvad de söla efter’ (enl. uppgift i ett
arbete av o. 1730); vid denna tid
liksom också långt senare sällsynt i litter.;
egentl. = föreg.; med samma
betyd.-utveckling som i t. ex. sv. (värd. o. dial.)
sabba, subba osv.

sölja, fsv. sylghia = isl. sylgja, fda.
sylta?, da. dial. sijlje, da. solje, s0lle; ett
speciellt nordiskt ord, av germ. *sulgiön;
snarast, med H. Petersson IF 23: 387 f.,
till en ie. rot se//c", böja (sig),
onasale-rad biform till roten i slinga, slänga
(se f. ö. s al g); jfr till betyd. ty. rinken,
spänne, sölja, till ring. - I danskan
nu uppfattat som betydande
’silversmycke’ (på grund av likheten i uttalet
[söll-]9 vilket i damspråket framkallat ana-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 20:22:08 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free