Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sölve ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
analogibildningen gulje, gullsmycke
(Sandfeld-Jensen Sprogvidenskaben s. 90).
Sölve, mansn., fsv., fda. Sölve, Salve
= isl.-fno. Sǫlve; jfr fno., isl, Sǫlver,
Salver (-vir), väl en sammans. Sǫl-vér
(jfr Hlǫðvér, Ǫlvér), se Lind Ark. 11:
271. Däremot ej, såsom också antagits,
en substantivering till ett isl. *sǫlr, gul
= ags. salu (eng. sallow), fhty. salo.
Sölvesborg, stadsn., fsv. Sölfuidtzborg,
Syluesborgh m. m.; möjl. till ett fsv.
personn. Sölvidh (med samma senare
led som t. ex. Sighvidh, nu Seved, fsv.
*Ölvidh, se Ulvestorp, osv.).
1. söm, r., fsv. sömber, söm, även
abstr.: sömnad = isl. saumr ds., da.
søm = mlty. sôm, rand, kant, fhty.
soum, söm, sydd kant (ty. saum), ags.
séam, söm, kant (eng. seam), av germ.
*s(j)auma-, avljudsform till sanskr.
syūman-, söm, band; jfr även hymen;
m-avledn. till roten i sy, bildat som dom,
dröm, töm osv. Jfr följ., sud o. sömma.
— Om ett annat germ. ord för ’söm’
se nåt.
2. söm, n. (hästsko-) = da. søm n.,
motsv. isl. saumr, nubb, spik (kollekt.)
= föreg. Det neutrala könet beror på
att den kollektiva singularen uppfattats
som neutr. plur.; jfr W. Cederschiöld
Genusväxl. s. 28. — Alltså egentl.:
syende, sammanfogning. Betyd. ’spik, nubb’
har uppkommit därigenom att i forna
tider plankor o. d. förenades medelst
vidjor o. senor; efter uppkomsten av
trä- o. järnspikar överfördes
benämningen på dessa.
*söma (*sömma), fgutn. söymä, symä,
anstå, kläda, fsv. sȳma (liksom dȳma
av døma), söma, pryda, anstå = isl.
søma, hedra, finna sig i, no. søma,
anstå, ä. da. søme, da. sømme sig, ags.
séman, förlika, tillfredsställa (eng. seem,
anstå, synas), av germ. *sōmian, avlett
av ett gammalt nu i sv. utdött ord för
’heder, behag’, fsv. sōme = isl. sóme,
ära el. heder (som visas); jfr fsax. sômi,
passande (= finnl. dial. sym), vartill
avledn. fsv. sömd, heder, ära = isl. sǿmd;
avljudsform till sam- i samman, samme
osv. Jfr sv. dial. säm(m)a, anstå, hövas,
fsv. sæmer (pres.) ds.
sömma, fsv. söma = isl. sauma, da.
sømme, av germ. *saumōn; jämte
*saumian = isl. seyma (fästa med spik), lty.
sömen, ty. säumen; avlett av söm. —
Härtill sömnad, 1649 osv., vartill
enstaka nybildningen sömna.
sömn, fsv. sömn, symn = da. s0vn,
jfr fno. s0fn; motsv. isl. svefn, sömn,
dröm, fsax. swedan, dröm, ägs. swefn,
sömn, dröm, av germ. *swedna- - ie.
*suepnö- i sanskr. svdpna-, sömn, dröm,
lat. somnus (av ie. *suepnos), sömn (jfr
somnambul; med avledn. somnium,
drömsyn, varav fra. songe) ~ ie.
*supno-i grek. (h)ypnos (se hypnos), fir. suan,
fslav. sunu (-n- av -pn-), sömn, dröm,
osv.; jfr litau. såpnas, dröm (med avs.
på växlingen s-~ sn jfr under sex, sig).
- Andra besl. bildningar: lat. sopor,
ägs. sweofot. - Med avs. på betyd, ’dröm’
jfr under d. o. - Det östnordiska ordet
är svårligen ljudlagsenligt utvecklat ur
*swedna-, utan beror på något slags
ombildning i anslutning till rotvokalen i
sova. - I ty. o. eng. har ordet
utträngts av resp. schlaf o. sleep, besl.
med slapp. - Sömntuta, se tuta 1.
[söna, sv. dial., försumma, söla,
avsäga sig, samt som bergv.-term, om
gruva, t. ex. Grufvestadgan, se under
synd slutet.]
söndag, y. fsv. söndagh m. m., av
äldre synnodagher jämte sunno- = isl.
sunnudagr, da. sondag, från fsax. (el.
ägs.): fsax. snnnundag, fhty. siinnuntag
(ty. sonntag), ägs. siinnandceg (eng.
sunday); jfr finska lånordet sunnuntai:
övers, av lat. dies solis = grek.
(h)e-méra (h)eliou; till got. sunno f., sol,
isl., fhty. sunna (ty. sonne), ägs. snnne
(eng. sun), ävensom got. sunna m., fsax.,
fhty. sunno (jfr Sonfjället); till
stammen sun-, sol (se söder), med -nn-
snarast från genit. "siinnes osv.;
avljudsform till stammen suans- i avest, xveng,
sol (genit.), osv. jfr mir. forsunnud,
upplysande; till en rot su, lysa, vartill även
sol. Jfr s un ta It. - Uppkomsten av
-ö- (-y) i söndag osv. är omtvistad:
enl. somliga ljudlagsenlig utveckling
mellan s o. nn; jfr tunna; se dock
Seip 2: 32. - De romanska språken
känna däremot e] dies solis, utan ha
i stället bildningar, som utgå från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
