Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - trofé ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
navn o. jfr t. ex. björn, bövel, djävul,
ekorre, måla, orm, skata, spindel
l, tossa 2, varg, vessla). - Om sv.
dial. trollskott se älva 2. - Se f. ö.
följ., Trolle, Trollhättan,
trollpac-ka. - Andra fnord. ord för ’troll’ äro
t. ex. isl. flagð n., möjl. med rätta fört
till ie. roten plak, slå (se flacka); o.
vidare: isl. skass n., särsk.: jättekvinna,
vartill avledn. skersa, väl besl. med de
under skärra anförda orden.
trolla - fsv. (ipf. -adhe), no. = da. dial.
trolde; växelform till ä. nsv. (t. ex. Bib.
1541), fsv., isl., no. trylla (ipf. -de), da.
trylle = mhty. trüllen, bedåra, bedraga.
Egentl.: göra till troll, liksom t. ex.
kröka egentl.: göra en krok, osv. I
isl. även ’kalla för troll’ ss. þýfa, kalla
för tjuv. - Därjämte sammans,
förtrolla, fsv. förtrolla.
Trolle, adligt familjen., fsv. Trolle,
Trulle, avledn. av troll med biformen
trull; efter sköldemärket: dels ett
huvudlöst troll o. dels ett trollhuvud.
Bildat till troll såsom t. ex. fsv. tilln.
Diure till djur, Skægge till skägg,
Stumpe till stump osv. (förf. Xen. Lid.
s. 105). - Biformen ä. nsv. Trölle
utgår säkeri. ej från ett fsv. *Trylle (med
i-omljud), utan beror på dialektisk
övergång av o till ö; se litteraturen hos
Noreen V. spr. 7: 540.
Trollhättan, i Götaälv; även som
namn på en dal i Marks hd Vgtl.; jfr
Trollhätteklint Kinds hd Vgtl.; till
troll (jfr sv. Trollekulla,
Trollkullen, no. Troldtinderne) o. hätta i den
bildl. betyd, ’bergstopp’, jfr no.
bergnamnet Snöhättan; alltså urspr, om en
av de vid Trollhättefallen belägna
klipporna. Jfr till betyd. Kungshatt.
trollpacka, trullpacka Lex. Linc. 1640,
plur. trulpackor Syll. 1649, trolle-packa
Dahlstierna, jfr ä. nsv. trulbacka 1623
m. fl., sv. dial. trollbacka (jämte -blacka).
Formen med b är säkerl. äldst o. den
med p har möjl. uppstått genom
inflytande från pack (jfr da. troldpak,
trolltyg), el. uppkommit efter t i
sammansättningen nattbacka. Senare leden är
nämligen identisk med -backa i detta
ord (- fsv. natbakka, flädermus, uggla),
ävensom i fsv. aptanbakka, flädermus
= da. aftenbakke, även: nattskärra;
säkerl., liksom -blacka i nattblacka,
egentl.: som flackar omkring el. dyl.,
vare sig på ett el. annat sätt samhörigt
med sv. dial. blakka i denna betyd, (se
nattblacka) el. med Noreen V. spr.
7: 215 besl. med litau. bėgu, löper, grek.
phébomai, flyr (ie. rot bhegų). Jfr till
betyd. fsv. tillnamnet Natfari (se
Naffentorp).
trolova = fsv., i fsv. även i den
urspr, allmänna betyd, ’på tro o. ära lova’
- isl. trulofa-, se f. ö. tro o. lova.
Förr även trofästa.
troman, trotjänare, se under tro.
tron, i ä. nsv. även plur. tronar, t. ex.
Dahlstierna, fsv. tron(a) = da. tron, ty.
thron, fra. trône osv., av grek. thrónos
ds., hos Homerus ännu: stol, besl. med
sanskr. dhāraýati, stöder, bär, lat.
firmus, fast, stark (se firma o. färm), o.
bildat till ie. roten dher såsom grek.
klónos, häftig rörelse, till kel, o. khrónos,
tid (se krönika), till gher. - Tron(en)
och altare(t), symboliskt för staten
(monarkin) o. kyrkan (el. prästämbetet),
Kellgren G. Vas. III. 1: ’en lära . . Som
Altaret och Thronen riktat’, Kellgren
Jord. skap.: ’Från Altaret til Thronen’,
J. G. Oxenstierna 1796 osv.; efter ty.
thron und altar 1794 (i en parodi på
marseljäsen, R. M. Meyer Vierh. Schlagw.
s. 30), fra. l’autel et le thrône. -
Härtill vb. trona, infört av nyromantikerna
(liksom t. ex. tona), Palmblad 1812,
Stagnelius 1814 = da. trone, efter ty.
thronen.
-tron, i sv. sjönamn, se under truga 2.
trona, vb, se tron slutet.
trop, se följ.
tropik, av fra. tropique, vändkrets,
till grek. tropé, vändning el. vridning,
jfr tropai ēelíoio, solstånd, avljudsform
till trépō, vänder (se trofé). Namnet
därav, att solen liksom vänder i sin
skenbara rörelse, då den i sin bana vid
sommar- el. vintersolståndet tangerar
tropikerna el. vändkretsarna; se f. ö.
solstånd. - Av det närbesl. grek.
trópos, vändning, bildligt uttryck, kommer
trop i bety. ’bildligt uttryck, poetisk
bild’ = ty. trope osv. - Jfr sv. växtn.
heliotrop under solvända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
